|
42
224
PROTEST INTE HAT
(Jag publicerade denna artikel i
Folket i Bild/Kulturfront nr 6, 24 mars 1989)
Att bli beskylld för hat,
därtill "rasande muslimskt hat" när man som jag
i boken Vad är Israel? redovisar och söker
förklara en övermodets och hatets doktrin, den
på biblisk judendom grundade sionismen (som skapat
och upprätthåller den judiska staten Israel)
är onekligen bakvänt. Jag avser Eva Rydahls
inlägg i FiB/K nr 4/89.
Hat är ett affekttillstånd
av illvilja och avsky. Hatet är oresonligt och
drabbar orättvist. Vad som uppbär boken Vad
är Israel? däremot är, vilket Eva Rydahl
också medger, ett starkt engagemang för de
förtryckta (palestinierna) mot förtryckarna
(Israel). Kärlek till rättvisan och protest mot
den arrogansens brutala övermakt som drivs fram av
hat till dem som ska kuvas eller krossas kan aldrig vara
hat. Hatet är destruktivt, protesten konstruktiv.
Den centrala frågan här
är inte om jag är "antisemit", som sionisterna
och deras anhängare betecknar alla motståndare
som avslöjar dem. Den centrala frågan är:
Är det sant eller ej det som sägs i boken?
Detta förbigår Eva Rydahl.
Om hon hade läst boken och inte
nöjt sig med vad dess illasinnade kritiker
påstår om boken, skulle hon inte kunna
hävda något så absurt som att sionismen
inte har något att göra med den bibliska
judendomen. Den judiska staten Israel
- detta är den i Israel
offentliga benämningen - hör nämligen
nära ihop med judendomen och sionismen var
från början bibliskt legitimerad, vilket jag
ingående redovisar i boken med bl a ett flertal
citat från både ledande sionister och den
judiska Bibeln (GT), d v 5 auktoritativa och relevanta
källor.
Beträffande den vettlösa
anklagelsen mot boken och mig för antisemitism kan
följande citeras från boken, sidorna
118-119:
"Antisemitism är ett allmänt
förakt och hat till judar. Antisemitismen
säger: Lita aldrig på en jude, han är
falsk och opålitlig. Antisemitismen har
alltså en generaliserande nedsättande
inställning till alla judar, oavsett om de är
ortodoxa eller liberala i religiös mening,
agnostiker eller ateister, är
225
välassimilerade och
skötsamma eller fanatiskt sionistiska.
Antisemitismen tycker att inga judar hör hemma i
Sverige eller andra icke-judiska länder, utan att de
skall packa sig i väg till den judiska staten
Israel. Aven om judar inte är en ras i antropologisk
mening, är ändå antisemitismen nära
besläktad med rasismen. I Radio Islam har vi
ständigt vänt oss mot antisemitism och
rasism.
Vi anser att judarna ska ha samma
rättigheter som andra människor i länderna
där de bor.
I boken pläderas klart och
tydligt för ett demokratiskt Palestina med lika
rättigheter för både judar och araber
liksom för alla trosbekännelser, som enda
varaktiga och rättvisa lösningen på
Palestina-Israel-konflikten. I ett sådant
demokratiskt Palestina finns det självfallet inget
utrymme för vare sig judehat eller
arabhat.
Jan Guillou påstår helt
grundlöst i FiB/K nr 2189, att i boken Vad är
Israel? "rörs sionismen, som är en politisk
rörelse, ihop med saval judendomen som judenheten".
Guillou har uppenbarligen inte läst boken, i varje
fall har han inte begripit vad där klart och tydligt
står, nämligen att sionismen och judendomen
inte är två alltigenom skilda
företeelser, den ena politisk och den andra
religiös, utan de är sammanflätade med
varandra och betingar varandra. Redan hos Jesaja (GT),
60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet,
där idén om ett judiskt
världsherravälde först klarast
framträder, möter vi sionismen. Utan judendomen
inga judar och utan judar ingen sionism. Bara namnet
ISRAEL på den judiska staten är av bibliskt
ursprung, från Jakobsbrottningen med Gud, och
betyder den som kämpat med Gud och vunnit seger (1
Mos. 32:28), vilket är laddat av symbolik.
Självfallet skulle sionisterna aldrig ha valt
Palestina för sin judiska stat, om inte judendomen
funnits och krävt detta (utom ett fåtal
ortodoxa judar som ännu avvaktar Messias ankomst).
Idén om ett utvalt folk med ett utlovat land
är den sannskyldiga "rasmystiken".
Nästa
sida
|