Sionismen är den judiska politiska ideologi som officiellt grundades av den österrikiske juden Theodor Herzl vid den Världssionistiska Organisationens första kongress i Basel 1897.
Enligt sionisterna är judarnas tillhörighet i första hand en folkmässig, stammässig, gemenskap. Den judiska "religionen" är bara en av flera faktorer som förenar detta judiska folk.
"Sionismen är inte en frågan om religion utan uteslutande en fråga om ras..." som Theodor Herzl's efterföljare som ordförande för Världssionistiska Organisationen, Max Nordau, yttrade sig i tidningen "La Libre Parole", den 21 december 1903.
Därför kräver sionisterna att judarna likt andra folk skall ha tillgång till ett eget landområde där de kan grunda sin judiska stat.
Huvudtanken är alltså att judarna inte är vanliga medborgare i de länder de bor i, utan att de lever i en "förskingring". De kommer aldrig att assimileras i dessa länder, och de får inte heller göra det.
Den kände judiske filosofen Martin Buber beskriver denna sionistiska idé:
"Judarna har drivits bort från sitt land och skingrats i västerns länder, men trots detta har de förblivit orientaler, judar och endast judar ... Man kan upptäcka detta också hos de mest assimilerade judar, bara man förstår att nå deras själar ... När juden en gång får kontakt med sin modersjord, kommer han än en gång att bli skapande."
(Martin Buber, On Judaism, sid. 75-77)
Det problem som sionisternas sätt att se på judarna medför, d.v.s. att judarna betraktar sig som främmande i de länder de bor i, har enligt sionisterna bara en lösning:
Det är att judarna separerar sig från värdfolken och bildar en egen, judisk, stat.
Judendomen är den judiska nationalismen förvandlad till "religion" (som om man förvandlar svenskheten till en religion, "svenskdom"). Sionismen är judendomens verkställande rörelse. För palestinierna är skillnaden mellan judendomen och sionismen som skillnaden mellan snickaren och hans hammare: ingen sionism utan judendomen och inget Israel utan sionismen.
Sionismens mål, som de definerades på den första Världssionistiska Organisationens kongress är:
När det gäller det första målet är den sionistiska tanken den att den icke-judiska befolkningen, palestinierna, skall tvingas lämna sitt fädnersland Palestina till förmån för miljoner judar från USA, Europa, och Asien.
Först skall sionisterna försöka köpa land och muta sig fram. När inte detta längre fungerar och det arabiska motståndet mot den judiska massinvandringen till Palestina ökar, skall vapenmakt och ren skär terror, mot araberna och de andra icke-judar som motsätter sig sionismens mål, sättas in.
Det är också intressant att känna till att Palestina, som alltid varit drömmålet för sionisterna, under många år fick stå tillbaks för andra planer där de sonderade huruvida en judisk stat kunde grundas i länder som Uganda och Madagskar i Afrika, eller i Argentina och Surinam i Sydamerika.
När det gäller den andra och tredje punkten så har alltid ett av sionismens huvudmål varit att bekämpa "assimilationen" bland judarna, d.v.s. att de börjar beblanda sig med värdfolken och ingår blandäktenskap med "undermåliga" icke-judar och på detta sätt minskar sin "judiskhet". Sionisterna ser en sådan utveckling som en "katastrof" för judendomen och gör allt för att förhindra den. Därför anser de att upprättandet av övergripande judiska organisationer för att absorbera så många judar som mycket har en mycket hög prioritet.
På detta sätt kan de sionistiska ideologerna mer direkt kunna påverka judar med sin politiska doktrin - sionismen. Många judar ser idag sitt engagemang för sionismen i de sionistiska organisationerna som en del av deras judiskhet, deras judiska identitet.
Dessutom kan dessa judar sedan "bevisa" sin judiskhet genom att göra insatser för Israel, exempelvis genom propagandakupper, stora ekonomiska donationer till Israel, och ibland rent underrättelse- och spionarbete för staten Israels räkning.
Den fjärde och sista punkten på det sionistiska programmet är nästan den viktigaste: Den hur judarna med de maktinstrument de behärskar skall påtvinga världen ett fait accompli; att judarna invaderar, ockuperar och bestjäl palestinierna på deras hemland.
Detta uppnås bl.a. genom ihärdigt propaganderande för Israels sak i de medier som når de inte ont anande icke-judarna och där sionisterna till fullo kan utnyttja sitt förkrossande mediaövertag.
Andra medel är ekonomiska påtryckningar. Ett exempel är de judiska lobby-grupperna i USA och andra Västländer och hur de där använder penningens makt för att forma en prosionistisk politik i dessa länder.
Den icke-jude som bistår sionisterna belönas rikligt för detta. Den som har civilkurage nog att gå emot deras planer och tänker och säger fritt sin åsikt motarbetas av samma gigantiska sionistiska apparat där syftet då blir att bestraffa vederbörande för dennes olydnad.
Sionismens officiella mål är som vi visat grundandet och säkerställandet av en judisk stat, Israel, på det palestinska folkets land.
Men dessutom finns det underliggande mål som redan profetiats i de stora judiska urkunderna. Det är den stora judiska framtidsvisionen om "Sions kommande härlighet":
"Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras kungar skola betjäna dig ... Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skolas de stängas, så att folkens [de främmande och underkuvade folkens] skatter kunna föras in i dig, med konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja sådana folk skola i grund förgöras."
Citat från den judiska Bibeln, Torah, Jes. 60: 10-12.
Man får inte glömma att Torah, utgör rättesnöret, lagen, för vår dags judar. (Klicka här för mer bibelcitat).
Enligt den judiska lagen skall främmande folk, icke-judar, underkuvas. Deras skatter skall föras till judarna i aldrig sinande strömmar. Och de som inte vill tjäna judarna, de som ej ännu underkuvats hotas med utrotning, judarnas Torah säger det svart på vitt; "ja sådana folk skola i grund förgöras"!
Det är därför föga överraskande att den judiske ledaren Nahum Goldmann, mångårig president för Världssionistiska Organisationen sade följande inför den sionistiska världskongressen 1947:
"... vi judar är intresserade av Palestina därför att det utgör själva knytpunkten mellan Europa, Asien, Afrika och därmed är centrum för politisk världsmakt. Kort sagt ett militärstrategiskt centrum för att kunna behärska hela världen."
Det är ännu en bekräftelse att den judiska "religionen" och dess vision om "Sions kommande härlighet" sammanfaller med dagens sionisters utarbetade planer på att göra Israel som bas för ett judiskt maktövertagande globalt.
Läs gärna artikeln från den israeliska tidningen Ma'Ariv publicerad den 2 september 1994 med den avslöjande rubriken "Judarna som styr vid Clintons hov". Denna judiska artikel handlar just om hur långt det judiska maktövetagandet i den enda supermakten, USA, har gått idag.
Man bör också hålla i minnet att Sions Vises Protokoll, denna judiska världsstrategi för totalt judiskt maktövertagande i världen, skall ha varit ett hemligt tilläggsprotokoll från den första sionistkongressen i Basel 1897. Vi rekommenderar alla att läsa dessa fruktansvärda protokoll, som i sin cynism får Machiavelliīs "Fursten" att blekna i jämförelse.
Sionismen är en judisk ideologi och rörelse.
Idag är den absoluta majoriteten av världens judar sionister.
Att hitta en jude som inte är för den sionistiska tanken och staten Israel är mycket ovanligt.
Intellektuella antisionistiska judar som Israel Shahak, Noam Chomsky och Alfred Lilienthal hör tyvärr till en försvinnande liten del av den totala mängden judar.
Dessa modiga antisionistiska judar mobbas och trakasseras ständigt av den sionistiska åsiktspolisen. De sionistiska judarna kallar sina egna som är kritiska till judendomen, dess sionism, och den judiska staten Israel, för "självhatare".
Detta istället för att i sak försöka bemöta deras kritik.
Sionisterna har genom intensiva propagandakampanjer i de medier de behärskar även indoktrinerat icke-judar till att blint stödja sionismen.
Mest påtagligt är det med de "kristna" organisationer, den sk. kristna högern, som i Sverige representeras av Livets Ord.
Pastor Ulf Ekman har själv skrivit en bok som heter "Judarna - framtidens folk" där han förklarar med hänvisning från den judiska bibeln - Torah - det Gamla Testamentet - varför icke-judarna måste slava för judendomen och stödja den judiska ockupationen av Palestina.
Och på Livets Ord's väckelsemöten har man skrikit till församlingsdeltagarna att de måste vara beredda på att ge sina liv för staten Israel(!), att säkerställandet av den judiska statens fortlevnad är den största plikten för de kristna, och att bara detta kan leda till Messias återkomst till jorden.
Det låter otroligt men är tyvärr helt sant. Dessutom är dessa "kristna" grundlurade eftersom judarna alltid hatat Jesus och hans lära.
Andra icke-judar är pro-sionister av ren opportunism. Alla de icke-judar som hyllar sionisterna och stöder dem i deras kamp belönas rikligt. Se bara på den förre folkpartiledaren Per Ahlmark som efter år av lobby-verksamhet för Israels räkning och försvar av de vidrigaste av den sionistiska statens brott fick 230 000 kronor i pris av "förintelseoffret" Elie Wiesel för Ahlmarks insats som "Jerusalems försvarare". I själva verket var detta en "tack" från sionisten och före detta Irgun-terroristen Wiesel för att det var Ahlmark som genom sin intensiva lobby-verksamhet såg till att Elie Wiesel fick Nobel's fredspris på c:a 2 miljoner kronor 1986.
Vill man göra karriär i dagens Sverige, tjäna mycket pengar, skall man klappa sin sionistiske husse medhårs. Det är tyvärr en realitet.
Den sionistiska ideologin är en rasistisk apartheid ideologi där sionisterna anser att judarna inte kan leva bland alla andra folk i världen, utan måste separera sig för att undgå "blandäktenskap" och assimileras in i de samhällen de lever i.
Sionistledaren Nahum Goldmann hävdar också mycket riktigt i boken "Den Judiska Pradoxen", sida 182, att en "fullständig assimilation ... är en sannskyldig katastrof för det judiska livet".
Och i Svenska Dagbladet skrev så sent som 21/10-94 Ricki Neuman, en av
tidningens judiska journalister, att "många judiska intellektuella"
i USA tycker att "den ökande assimilationen numera utgör det allvarligaste
hotet mot judisk överlevnad".
D.v.s en katastrof av samma kaliber som den påstådda utrotningen i de nazistiska
"dödslägren"!
Många judar i dag hävdar faktiskt att blandäktenskap med icke- judiska folk utgör "den andra förintelsen" av judarna, att det är ett liknande hot som Hitler's påstådda gaskamrar!
Den framlidne sionistledaren Nahum Goldmann sade också mycket riktigt vid den 26:e Världsionistiska kongressen i Jerusalem den 30 december 1964 att:
"Assimilering utgör ett större hot mot den eviga judiska existensen än förföljelser, inkvisitionen, pogromer och Förintelsen i det förflutna."
Citatet från "Le Monde", den 1 januari 1965.
Med detta i tanke är det inte konstigt att det var de sionistiska judarna som i 30-talets Tyskland hyllade nazisterna när de införde de nazistiska lagarna mot blandäktenskap - Nürnberglagarna - år 1935.
Till detta bör tilläggas att staten Israel idag tillämpar liknande, rasistiska, lagar för att förhindra giftemål över religionsgränserna.
År 1975 var året då sionismen internationellt fördömdes som "en form av rasism".
Den 10 november 1975 antogs resolution 3375 i FN's generalförsamling där det i sluttexten står att FN's generalförsamling beslutar att:
"Sionism är en form av rasism och rasdiskriminering."
Generalförsamlingens beslut kom till bl.a. efter att ha erinrat om den tidigare resolutionen 3151G från den 14 december 1973 där generalförsamlingen fördömde "den oheliga alliansen mellan sydafrikansk rasism och sionismen".
FN hade även noterat deklarationen från den stora Världskonferensen för det internationella kvinnoåret i Mexico City, som hölls melllan 19 juni och 2 juli 1975 som uttryckte att;
"... internationellt samarbete och fred kräver uppnåendet av nationell frihet och oberoende, avskaffande av kolonialism och neokolonialism, utländsk ockupation, sionism, apartheid och rasdiskriminering i alla dess former."
Dessutom noterade generalförsamlingen som bakgrund för sitt ställningstagande mot sionismen resolutionen 77 (XII) antagen av församlingen för stadshuvuden och regeringar inom Organisationen för Afrikansk Enhet (OAU) i Kampala 1975, som ansåg;
"... att den rasistiska regimen i det ockuperade Palestina och de rasistiska regimerna i Zimbabwe och Sydafrika har ett gemensamt imperialistiskt ursprung, utgör en helhet och har samma rasistiska struktur och är organisatoriskt förenade i sin politik som syftar till förtryck av människans värdighet och integritet."
Till stöd för sitt beslut tog också FNīs generalförsamling den deklarationen de icke-allierade staternas utrikesministrar utarbetat vid konferensen i Lima 25-30 augusti 1975 som;
"...på det strängaste fördömer sionismen som ett hot mot världsfreden och säkerheten och manar alla länder att bekämpa denna rasistiska och imperialistiska ideologi."
Detta var underlaget till FNīs resolution 3375 som stämplade sionism som "en form av rasism och rasdiskriminering".
Denna FN-resolution har alltid varit en stor huvudvärk för sionisterna. Hur kunna försvara en ideologi som självaste FN fördömt som rasistisk?
I ren desperation har vissa sionister, i brist på argument och som en parodi på sig själva, hävdat att FN's resolution skulle vara "antisemitisk", ja, rent av "rasistisk"!
Yitzhak Shamir, israelisk premiärminister och terroristhövding kommenterade världssamfundets fördömande av sionismen som en rasistisk lära, med följande avslöjande ord:
"Det är oacceptabelt att nationer som består av folk som just kommit ned från träden ska anse sig som världens ledare... Hur kan sådana primitiva varelser ha egna åsikter?... Örfilen som vi just fått från FN's organisation ...borde övertyga oss ännu en gång att vi inte är lika andra nationer."
Den judiske ledaren och representanten för sionismen, Bernadotte-mördaren Shamir, attackerar alltså FN's beslut att sionismen är rasistisk med att kalla världens icke-judar för "folk som just kommit ned från träden", han drar sig t.o.m. inte för att kalla alla oss icke-judar för "primitiva varelser"!
Här har vi den arroganta judiska rasismen i sitt nötskal.
Eftersom denna resolution 3375 var till ett sådant förtret ställde judarna som krav, för att överhuvudtaget tala med de palestinska representanterna, inför de sk. "fredsamtalen" att resolutionen måste bort. D.v.s sionisterna skall inte göra något som helst avkall på sin rasism utan utövar utpressning mot världssamfundet.
1991 gav FN efter för sionisternas utpressning.
Nej, det är ett lögnaktigt påstående.
Den största majoriteten av sionisterna är östjudar - ashkenazim. De härstammar inte från de bibliska judarna utan från det khazariska folket som på 700-talet E.Kr. konverterade till judendomen.
Khazarernas rike, Khazarien, låg i vad som var södra Ryssland och området kring Svarta Havet.
Det är alltså en fruktansvärd lögn när dessa människor hävdar att de "återvänder" till sitt land, Palestina, eftersom "deras" land i sådanafall skulle ligga inte i Mellanöstern men i södra Ryssland!
Även om man inte kände till detta och trodde, så som sionisternas propaganda vill, att dagens judar faktiskt kom från Palestina, Mellanöstern, är argumentet att judarna skall ha rätt att "återvända" till ett territorium som de lämnat för 2 000 år sedan helt vansinnigt. Tänk om andra folk skulle använda samma argument om rätt till återvändande. Blotta tanken är absurd.
Men sionisternas falska argument är det inte tillåtet att ifrågasätta.
90% av vår tids judar utgörs av de sk. östjudarna - ashkenazim. Dessa judar kommer från områden i öst som Ryssland, Polen, Rumänien.
Detta till skillnad från den lilla minoriteten sefardiska judar som kommer från det judiska centret i Spanien, innan 1492 då de flyttade därifrån, och från arabvärlden.
Hela Israels ledarskikt utgörs av ashkenazi-judar.
Sionister som Israels premiärministrar Menachem Begin, Yitzhak Shamir och Shimon Peres, är alla ashkenazi-judar från Polen och Ryssland.
En undersökning publicerad i den stora israeliska tidningen Yediot Aharonot den 23 juli 1976 visade att hela 80% av Israels elit (regeringsmedlemmar, Knessetledamöter, företagsledare, etc) härstammar från ett område med bara 60 mils radie runt staden Pinsk i Vitryssland! D.v.s. Israel och sionismen är helt dominerad av ashkenazi-judarna, öst-judarna.
Ashkenazi-judarna härstammar från det khazariska folket som bebodde södra Ryssland och området kring Svarta havet.
På 700-talet E.Kr. sökte detta krigiska folk en statsreligion. Man avböjde de muslimska och kristna sändebud som sökte förmå khazarerna att anta deras respektive läror. Samtidigt var judendomen i kris och behövde ett tillskott nya adepter. Khazarerna med sin krigiska tradition och roffar-mentalitet var utmärkta kandidater till denna unika judiska mission. Judarna skickade sändebud och lyckades övertala de khazariska ledarna om fördelarna att bli en del av det "utvalda folket". Därför konverterade det khazariska folket till judendomen och blev fullvärdiga judar.
Senare sönderföll det khazariska riket. De sista khazariska fästena kring Odessa föll på 1000-talet E.Kr. De khazariska judarna behöll emellertid sin religion och kom att bilda de stora judiska gettona i öst. Det är från dessa getton som vår dags sionister senare rekryterades.
Den judiske professorn Abraham N. Pollak, chef för departementet för Mellanöstern- och Afrikanska studier vid universitetet i Tel Aviv. skrev i sin bok i ämnet "Khazaria", 1944, om khazarernas ättlingar:
"...de som stannade kvar där de kom ifrån, de som emigrerade till USA och andra länder, och de som åkte till Israel - utgör den största delen av dagens judar."
Faktumet att de flesta av dagens "judar" ursprungligen är khazarer visar på det oerhörda bedrägeriet när dessa sionister talar om sin rätt att erövra palestiniernas land för att "återvända efter 2 000 års förskingring".
För en omfattande studie kring denna mycket intressanta och dolda del av våra sionist-judars historia skall man läsa den kände judiske författaren Arthur Koestlers verk om khazar-judarna "The Thirteenth Tribe", en bok som numera även finns på svenska.
För ytterligare information om khazarerna läs även artiklar från tidningen "Radio Islam" och Ahmed Ramis böcker om detta ämne.
Läs gärna den judiske författaren Alfred Lilienthals uppsats "Judarna är ingen ras".
Det är den stora majoriteten av världens judar, som trots att de stöder staten Israel ideologiskt och materiellt, väljer att stanna kvar i sina respektive länder och inte flytta, detta främst av bekvämlighetsskäl.
Existensen av diaspora-judarna är ett mycket bra exempel på det sionistiska hyckleriet eftersom sionismen utger sig vara en rörelse vars slutgiltiga mål är att alla judar enas i en egen stat. Men i praktiken sker inte detta.
Och varför är mycket enkelt. Det är i de icke-judiska länderna som dessa judar kan tjäna storkovan och må gott.
Den amerikanske diplomaten och vetenskapsmannen Benjamin Franklin förutsåg denna utveckling när han för mer än 200 år sedan, inför USA's konstitutionella utskott år 1789, sade om judarna:
"... I över 700 år har de jämrat sig över sitt beklagansvärda öde - nämligen att de drivits ut från sitt moderland. Men, mina herrar, om den civilserade världen idag skulle ge dem Palestina och dess egendomar, skulle flertalet av dem genast hitta förevändningar för att inte bege sig dit. Varför? Därför att de är vampyrer. De kan inte existera uteslutande av sig själva, de måste leva bland de kristna och andra folk för att livnära sig av deras arbete."
Diaspora-judarna ser Israel som en plats dit de kan tänka sig flytta
till på ålderns höst.
Som barn skickas många av dem till Israel för att få sin sionistiska
uppfostran på kibbutzerna - symbolen för den judiska annekteringen och
erövringpolitiken.
Som vi tidigare har sagt tävlar diaspora-judarna om vem som är mest pro-israelisk, exempelvis genom att ge stora ekonomiska "bidrag" till staten Israel. Detta ses av disapora-judarna som ett tecken på en diaspora-judes grad av "judiskhet".
Är det någon som tvivlar på detta påstående rekommenderar vi varmt en läsning av de främsta judiska tidskrifterna i Sverige; "Judisk Krönika" (de svenska judarnas "kulturtidskrift"),"Menorah" (organ för Förenade Israelinsamlingen) och Keren Kajemet - Trädplanteringsfondens tidskrift.
Alla är de också nära sammankopplade med den övergripande sionistiska organisationen i Sverige, "Samfundet Sverige-Israel" och dess övervakningsorganisation "Svenska Kommittén mot Antisemitism". (Den senare organisationen är en lokalavdelning i Sverige underordnad den globala judiska organisationen B'nai B'rith och dess underättelseorganisation ADL - Anti-Defamation League).
Som svar på denna fråga kan vi låta de judiska ledarna själva komma till tals. De talar mycket öppet om detta i de medier som är avsedda exklusivt för andra judar:
Den yiddish-språkiga tidningen "Jewish Daily Forward" i New York rapporterade den 9 januari 1959 om Världssionistiska Organisationens dåvarande ordförande Nahum Goldmanns stora tal bland amerikanska judar:
"Doktor Goldmann utmanade Amerikas och andra länders judar att samla mod och öppet förklara en dubbel lojalitet, en lojalitet till landet där de bor och en annan starkare och avgörande lojalitet till Israel. Judar får aldrig falla för patriotiskt prat om att vara lojal endast och främst till det land där de bor och lever. De skall endast vara fulla patrioter till den judiska staten Israel."
I samma tal citerat från ovannämnda tidning sade Goldmann även att:
"Judarna är det enda folket med två vitala centra: Israel och exilländerna. I exilländerna är det judarnas plikt att säkra Israels fortsatta existens."
Och i en annan judisk tidning, "Jewish Newsletter", 9 september 1957 heter det:
"Doktor Goldmann samtyckte med Ben-Gurion att alla judar i diasporan, alltså utanför Israel, är i landsflykt och endast kan befrias och fullkomnas i Israel. Men den praktiska överföringen av judar i exil till Israel var något som de båda inte var överens om. Medan Ben-Gurion yrkar på att denna överföring skall ske så snabbt som möjligt, menar Goldmann att det här blir fråga om en långvarig utvecklingsprocess. Men under tiden kan och skall diaspora-sionisterna hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt lika mycket om inte mer som om de bodde i Israel. Ty israeler och diaspora-judar är ett och samma folk."
Låt oss summera de judiska ledarnas åsikter:
Alltså svart på vitt det som idag är tabubelagt att säga i dagens sionist-styrda Sverige och som kan leda till åtal för "hets mot folkgrupp"; det att diaspora-judarnas "lojalitet" till de länder de bor i starkt kan ifrågasättas när deras judiska ledare faktiskt säger att diaspora-judarna skall ha en dubbel lojalitet, där lojaliteten till den judiska staten Israel alltid skall stå främst.
Cordelia Edvardson, judinna och Svenska Dagbladets Israelkorrespondent, (en av en uppsjö judiska Israelkorrespondenter som för oss icke-judar skall servera sionisternas propagandistiskt förvrängda bild av deras stat Israel), avslöjar i en artikel publicerad i Aftonbladet den 29 oktober 1988 sanningen om diaspora-judarnas förhållande till den judiska staten Israel:
"Alla judar, var de än befinner sig i världen, vill se Israel som en del av sig själva."
Richard Mühlrad, en framträdande jude i Sverige och sionistisk aktivist bl.a. som ordförande för "Keren Kajemet - "trädplanteringsfonden" förklarade denna diaspora-judiska synvinkel under ett debattprogram i den judiska närradiostationen i Stockholm, "Radio Shalom", den 30 augusti 1994:
"Och för mig som jude, så tycker jag att det är just så viktigt att i min judiskhet, det är ju en bit av min "Jiddishkheit", att vara aktiv för Israel. Att ge till Israel.""...att ge pengar till Israel ...är ett engagemang för det judiska."
"Och jag är helt övertygad om att även andra judar i vårt land har just fått en del av sin judiska identitet genom att stödja Israel."
Dessa uttalanden stämmer väl överens med Israels förre premiärminister David Ben-Gurion, när han sade:
"Även de judar som avstått från att emigrera (Aliya) till Israel, betraktar staten Israel som sin nation och egendom. När en jude i Amerika, Sydafrika eller något europeiskt land talar om "vår regering" med sina judiska landsmän menas självklart Israels regering, och den judiska allmänheten betraktar lika självfallet de israeliska ambassadörerna som sina egna representanter."
Citerat från Israels Årsbok 1953-1954, sida 35.
Judarna i förskingringen - diasporan - är oumbärliga för Israels överlevnad.
Dessa judar "i förskingringen" arbetar i de länder de bor i för att socialfallet Israel skall överleva, ekonomiskt, militärt och politiskt. Många skickar exempelvis sina rikedomar de tjänat på icke-judarna i de länder de bor i till Israel som ekonomiskt stöd och sk. "fund raising".
Om detta kan ni bl.a. läsa i artikeln i Radio Islams tidning Nr 5-7, 1995, under rubriken "Testamentera till Israel" där det konkret visas hur svenska judar testamenterar alla sina förmögenheter och tillgångar de tillskansat sig i Sverige, till Israel. På detta sätt undgår de dessutom arvs- och reavinst skatt, pengar som annars skulle gå till den svenska staten.
Några mycket aktiva sionister, som representerar det judiska kapitalet i Sverige, är finansmanna-trion Gabriel Urwitz, Mikael Kamras och Robert Weil (Proventus, Skandia, Gotabanken).
Läs gärna Ahmed Ramis ingående analys i "Israels makt i Sverige" hur dessa tre finansjudar infiltrerat det svenska näringslivet och sedan kanaliserar ekonomiska medel till Israel:
Läs även artikeln från Radio Islams tidning: Gabriel Urwitz använder ett beprövat knep
Judarna i diasporan kan även göra stora insatser för Israel rent propagandistiskt. Detta genom att exempelvis äga tidningar, förlag, eller genom att i egenskap av chefredaktörer, producenter och även mer direkt som journalister påverka innehållet i massmedia till Israels fördel.
Den kände judiske mediamagnaten Robert Maxwell, ägde ett femtiotal-tidningar, bl.a. flera av Storbritanniens största, fram till sin död. Som tack för sina insatser i sionismens tjänst begravdes Maxwells kropp på självaste Oljeberget i Jerusalem med flera av Israels ledande politiker närvarande vid jordfästningen. Det är idag känt att Robert Maxwell spelade en nyckelroll när den israeliska säkerhetstjänsten tillfångatog den judiske dissidenten Mordechai Vanunu som avslöjat Israels kärnvapen för omvärlden.
Numera är det den globale judiske mediamagnaten Rupert Murdoch som fortsatt efter sin kollega Maxwell som symbolen för det judiska inflytandet över all världens media, han sprider sina tentakler i alla världens hörn.
Och George Soros, den judiske superspekulanten som fördärvade livet för miljoner europeér, inklusive svenskar, när han spekulerade sönder valuta efter valuta, är också mycket aktiv inom media. Framförallt Ungern, men även Ukraina och det sargade Bosnien utsätts för Soros enorma dollarunderstödda imperiums ambitioner.
Den judiska familjen Bonnier-Hirschel har sen de invandrade till Sverige i början av 1800-talet, övertagit stora delar av de svenska medierna. Stora "liberala"- läs judiska - tidningar som Dagens Nyheter och Expressen är helt i deras händer.
I dessa tidningar verkar en uppsjö judiska journalister. Vi begränsar oss till att här nämna sionistiska profiler som de judiska bröderna Per och Olle Wästberg (Hirsch), Arne Ruth, Gabi Gleichmann, Leif Zern, Ernst Klein, Steffo Törnqvist, Maciej Zaremba, Göran Rosenberg, Hans Wolf, Christel Persson, Kerstin Vinterhed, Daniel Birnbaum, Willy Silberstein, Fredrik Nejman, Awiwa Keller, etc. Alla är de övertygade judiska-sionistiska aktivister.
Förutom dessa tidningar som är ägda av sionistiska judar finns det de som påverkas av att de har judiska chefredaktörer. Som exempel på det kan vi ta Ernst Klein på Östgöta-Correspondenten och Göran Rosenberg på Moderna Tider.
Chefredaktör och VD för den inflytelserika Göteborgs-tidningen Göteborgs- Posten är Peter Hjörne, systerson till Pehr Gyllenhammar. Både PG och GP's chefredaktör är judar, den senare bidrar dessutom mycket aktivt till insamlandet av pengar till den sionistiska staten.
På TV påverkas förstås av sionistiska profiler som TV 2's mångårige Dokument Utifrån- producent den tyske juden Frank Hirschfeldt. Han var ända tills han slutade förra året, en av de ivrigaste Israel-propagandisterna i Sverige och försummade inte minsta tillfälle att köpa in något program från hans judiska producent-vänner i USA. Program som lika gärna kunde vara producerade av Israels propagandaministerium. Och under åratal styrdes Aktuellt av den judiske chefen Henrik Frenkel som efter sin insats i nyhetsvärlden nu fortsatt på annat håll i mediavärlden.
Och på exempelvis TV 4 representeras sionismen av judiska TV-profiler som programchefen Lars Weiss och samhällsredaktions- och nyhetschefen Jan Scherman. Och på TV3 var länge Jan Steinmann en tongivande profil.
Tillråga på allt styrs hela Sveriges Radio av dess styrelseordförande, den ovanämnde Expressen-juden Olle Wästberg, en man som under flera år var styrelsemedlem i Samfundet Sverige-Israel. Den hedervärda posten som chef för Sveriges Radio övertog Olle i sin tur från en annan framstående sionist, Jan-Erik Wikström, den senare är otroligt nog riksordförande i ovanämnda super-sionistiska Samfundet Sverige-Israel! Och i december 1996 tillträdde Wikström som ny chef för Dramaten. Det är alltså en ren maffia det är frågan om som är van att bolla betydelsefulla maktpositioner mellan varandra.
Detta var bara en mycket kort redogörelse, de absoluta grunderna, för en studie av den sionistiska media-makten.
För fler exempel på det sionistiska massmediainflytandet, i Sverige och i världen, läs Radio Islams böcker och artiklar i Radio Islams tidning, särskilt Nr 1, Nr 3-4, och Nr 9:
Notera: Det finns inte en enda arabisk/muslimsk motsvarighet i Västvärlden till dessa judiska mediamoguler och härskare över "den tredje statsmakten". Följdaktligen har den judiska versionen av Palestinakonflikten varit den enda som svenskar och övriga, fått se och höra.
Som vi har visat utkräver de judiska ledarna av världens judar en "starkare och avgörande lojalitet till staten Israel", att de "skall endast vara lojala patrioter till den judiska staten Israel", att det är "judarnas plikt att säkra Israels existens" och att diaspora-judarna skall "hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt" genom olika verksamheter i de länder de bor i.
Sådan yttranden gör självklart att icke-judar börjar betraka judar med inflytelserika ställningar i de icke-judiska länderna med viss skepsis. Inte för att icke-judar drabbats av någon "antisemitism" så som sionisterna påstår, utan för att dessa judars lojalitet faktiskt kan ifrågasättas när nu deras egna ledare talar om att de skall ha dubbla lojaliter.
Den avhoppade Mossad-agenten Viktor Ostrovski beskriver i sin bok "By Way of Deception" (som även finns på svenska) hur den israeliska underättelse- och spionorganisationen Mossad bara har ett 40-tal operativa agenter i utlandet - till en stor del förlitar sig den judiska statens säkerhetstjänst på att judar i olika länder, när tillfrågade, ställer upp för Israel genom att bistå Mossads hemliga operationer. Ostrovsky, ger i sin bok (som kan beställas via Radio Islam), många belysande exempel på hur dessa judar i diasporan "aktiveras" av Mossad för att bistå den judiska statens säkerhetstjänst.
Ett bra exempel på detta är den amerikanske juden Jonathan Pollard som var anställd vid den amerikanska försvarsorganisationes centrum - Pentagon. 1985 ertappades han som spion för Israels räkning. Och detta i det land som är huvudorsaken till att Israel alltjämnt existerar militärt och ekonomiskt! Pollard sitter fortfarande av sitt straff som landsförrädare och spion.
Det kan också vara av intresse att veta att en annan amerikansk jude, Mark Deutch, 1995 tillträdde som chef för den amerikanska underättelsetjänsten CIA. Israeliska Mossad behöver ej längre använda lågrangsspioner för att få den information de vill från den amerikanska underättelsetjänsten.
Under sionisternas krig mot arablandet Irak 1991 tillät den svenska
judinnan Anita Gradin i egenskap av socialdemokratisk utrikeshandelsminister
försäljningen av krigsmaterial till USA krigsmakt. Detta
trots att den svenska vapenförsäljningens doktrin alltid varit att aldrig
sälja till en krigförande part - i detta fall USA. Den 1/12-95 medelade
SvD plikttroget i en liten notis att
570 000 irakiska barn hade bragts om livet som ett resultat
av detta sionistiska förintelsekrig mot den irakiska nationen. Inte konstigt att
judinnan Anita Gradin ärats med titeln "Årets Sionistiska Kvinna" av
Womens International Zionist Organisation - WIZO!
David Ben-Gurion, israelisk premiärminister och framträdande judisk ledarfigur sade inför Världssionistiska Organisationens 23:e kongress om plikten för en jude som lever "utomlands", i diasporan:
"...det är de olika ländernas sionistiska organisationers kollektiva plikt att under alla omständigheter, villkorslöst, bistå den judiska staten, även om ett sådant ställningstagande skulle komma i konflikt med myndigheterna i de respektive nationerna."
(David Ben-Gurion, "Tasks and character of a modern sionist", "Jerusalem Post", 17 augusti 1952, och "Jewish telegraphic agency", 8 januari 1951.)
I samband med sexdagars-kriget 1967 ställde sig en stor del av den judiska gruppen i Polen emot den polska regeringens officiella linje, vilken var pro-arabisk. Många av dessa judar innehade höga poster i det styrande polska kommunistpartiet och utbildningsväsendet.
Det blev en konflikt där polackerna ställde judarna med ultimatumet att antingen acceptera den polska regeringens politik, som vore de en del av det polska folket, eller annars kunde de lika gärna lämna Polen.
Resultatet blev att tiotusentals polska judar lämnade Polen, deras sionism var starkare än deras polska nationalkänsla. Intressant nog valde ett flertal av dessa judar inte att åka till Israel, utan till andra länder som Sverige och apartheids Sydafrika.
Jackie Jakubowski, "Judisk Krönikas" chefredaktör och en av de ivrigaste sionistiska agenterna i Sverige och som länge bedrivit korståg mot Radio Islam, tillhör denna grupp. Han kom till Sverige från Polen 1970.
I Frankrike blev de franska judarna förgrymmade på den franske presidenten Charles de Gaulle för att han ej stödde det israeliska angreppskriget 1967. De Gaulle hade i ett tal 27 november 1967 kallat judarna för "ett elitistiskt, självsäkert och dominant" folk och sagt att Israel var en "krigförande nation inställd på att expandera så fort möjlighet gavs".
Sionisterna inledde genast en av sina välregisserade media-kampanjer, nu riktad mot den franske presidenten där han beskylldes för att vara "antisemit", man t.o.m. jämförde honom med Hitler!
Det hela gick så långt att chefrabbin Kaplan som representerade de 700 000 franska judarna, öppet hotade att judarna i Frankrike skulle börja ifrågasätta sin lojalitet till Frankrikes regering.
Alltså judar använder hotet om att öppet visa sin rätta lojalitet, den till den judiska staten Israel, som ett påtryckningsmedel, ett utpressningsmedel.
Och så sent som den 8 juli 1990 försäkrade Frankrikes Överrabbin Sitruk för Israels dåvarande premiärminister Yitzhak Shamir att:
"Varje fransk jude är en representant för Israel. (...) Du kan vara säker på att varje jude i Frankrike är en försvarare av det du försvarar."
Se "Le Monde", 9/7-1990.
(Skall vi påminna om att samme sionistiske ledarprofil Yitzhak Shamir, år 1941 ansökte om en allians mellan hans judiska terrorgrupp NMO och det nazistiska Tyskland för att de tillsammans skulle bekämpa Storbritannien? 1941, ett år då den påstådda nazistiska "förintelsen", enligt den officiella versionen, redan skulle han inletts!
Samme Shamir har numera öppet erkänt att det var på hans order den svenske FN-medlaren greve Folke Bernadotte 1948 mördades av sionistiska aktivister för att den svenske greven med sina medlingsförsök och sina rapporter till FN där han beskrev sionisternas etniska rensning i Palestina, hotat genomförandet av deras planer på att erövra det palestinska folkets land. Att öppet deklarera att man garanterar att man skall försvara allt som denne kriminelle terroristhövding försvarar är nog så avslöjande för den sionistiska "moralen".)
I Sverige opererar ett antal olika sionistiska organisationer med olika namn men vars syfte är detsamma; att säkra det internationella socialfallet Israels existens genom att envetet propagera för den judiska staten i media via de formidabla kanaler man har tillgång till, genom att samla in pengar, och inte minst genom att kartlägga och förfölja alla de som ställer sig kritiska till sionismen och som, om de fick tala högt, allvarligt kunde skada den sionistiska saken.
Dessa sionistiska organisationer i Sverige är underställda de stora, världs- omspännande judiska organisationerna, som alla i sin tur är intimt förknippade med den sionistiska staten Israel.
De övergripande, globala, judiska organisationerna är:
Läs gärna kapitlet "Bīnai Bīrith och dess ADL" från boken "Judisk Häxprocess".
För mer information om Simon Wiesenthal Center läs:
De främsta sionistiska organisationerna i Sverige är:
Pengarna från dessa judisk-ägda företag går direkt till Förenade Israelinsamlingen och för företagen är dessa bidrag "avdragsgilla" i deklarationen. Det betyder att istället för att betala skatt på pengar tjänade i Sverige, kanaliseras de direkt, via Förenade Israelinsamlingen, till den rasistiska ockupationsmakten Israel. Sedan sprids "Menorah" till alla intresserade, gratis, i tusentals exemplar. Bland de företag som profilerar sig som annonsörer till stöd för Israel ses Mc Donalds, Crescent, Proventus, Roco-Baroco, Abu Garcia. I dessa fall kan man härleda stödet till Israel p.g.a. att dessa företag helt eller delvis ägs och styrs av judar.
Läs gärna kapitlet "Att lura Sverige och förklara krig mot palestinierna" från boken "Israels makt i Sverige".
Läs gärna kapitlet "Svenska" Kommittén mot Antisemitism från boken "Israels makt i Sverige".
Andra till sionismen relaterade organisationer:
"Man måste förstås ta ställning och då tar jag självklart ställning för Israel."
Andra sionistiska profiler kopplade till kommittén är bl.a. judinnan Inga Gottfarb och "Judisk Krönikas" chefredaktör Jackie Jakubowski.
Till dessa judiska kulturpersonligheter kan vi se kända namn som:
Suzanne Osten, Etienne Glaser, Gunilla Röör, Jessica och Philip Zandén, Henry Bronnet, Rikard Wolff, Ulf Dohlsten, Robert Sjöblom, Lars Lind, Mimmi Pollack, Pia Forsgren, Reuben Sallmander, Basia Frydman, Jelena Jangfeldt-Jakubovitj, Adde Malmberg, Vanna Rosenberg, Jean-Pierre Barda, Anita Ekmanner, Per Ragnar, Mika Eichenholz, Viktor Klimenko, Semmy Stahlhammer, Janos Solyom, Erland Josephson, Palle Granditzky, Göran Graffman, Channa Bankier, Madeleine Pyk, Helga Henschen, Lenke Rothman, Marianne Goldman, Marie-Louise Fuchs-Ekman, Stefan Böhm, Yvonne Rock, Yvonne Granath, Lars Löfgren, Pierre Fränckel, Marianne Ahrne, Kay Pollack, Erwin Leiser, Maj Wechselmann, Peter Cohen, Mikael Druker.
Detta var ett axplock av våra kära sionister som gärna förser oss med "kultur" med judiska förtecken, kamouflerat som sk. "judiska teman", för att vi icke-judar skall lära oss hur vi skall tänka, eller snarare så att vi skall tänka "rätt". Aldrig skulle de förmå sig att göra en pjäs eller film om den judiska rasismen, eller om Israels illdåd, det är ett som är säkert.
Folkpartiet är det part som de svenska judarna kallad för "vårt parti". Partiets ledning och riksdagsrepresentanter har alltid visat upp en judisk-sionistisk profil, där ohämmat stöd för den judiska staten Israel har varit A-O. Partiet figurerar med flera kända judar som Olle Wästberg (Hirsch), Johan Schück, Daniel Tarschys, Jan-Erik Wikström, Jan Friedman, Pernilla Klein, för att nämna några. I Folkpartiet finner man även "hedersjuden" Per Ahlmark och numera även hans son John Ahlmark samt sionisterna Thomas Hammarberg och Håkan Holmberg (politisk redaktör för Upsala Nya Tidning - UNT), personer som gjort sig kända som Israels främsta försvarsadvokater i Sverige - och som har tjänat gott på det.
Eftersom Folkpartiet börjat dala i popularitet de senaste åren har judarna börjat gardera sig. Den senaste tiden har deras grepp över landets största parti - Socialdemokraterna - ökat enormt. Statsminister Göran Perssons närmaste man, den nyligen tillträdde handelsministern Leif Pagrotsky är en jude som flitigt går i synagogan och som i den svensk-judiska tidskriften "Judisk Krönika" talar öppet om sin judiskhet (se Nr. 6,1996). En annan prominent socialdemokratisk jude som också medverkat i "Judisk Krönika" är Jan Nygren, mannen som var snäppet ifrån att ta bli Sveriges statsminister!
Andra sionistiska personligheter är vår finansminister Erik Åsbrink (Richter), den judiske rikspolischefen Sten Heckscher, EU-kommissionären Anna Gradin och Stockholms arbetarkommuns mångårige ordförande Oskar Lindqvist. Andra judar som påverkar partiet är SSU-judinnan Helle Klein, ABF-juden Kurt Stern, Konsum-juden och KF-aktivisten Göran Holmberg och trixaren Sigvard Marjasin.
Andra judar som har och har haft ett avgörande inflytande på Socialdemokratiska partiet och arbetarrrörelsen har varit Harry Schein (österrikisk jude) och den avlidne Hjalmar Mehr (rysk-judiskt ursprung), samt LO-ekonomen Rudolf Meidner (tysk jude), och förlagsjuden Tomas Fischer (förlaget T. Fischer & Co).
För mer information, läs följande artiklar från Radio Islams tidning:
OBS! De övriga partierna är också infiltrerade av sionistiska aktivister vilket leder till att alla partier får, trots grundläggande politiska skiljaktigheter, en enhetligt pro-judisk, pro-israelisk profil. Dessa judars sionistiska aktivism syftar till att omöjliggöra all politisk diskussion om judisk rasism mot icke-judar och förhindra alla ansatser till anti-sionistisk verksamhet, som exempelvis krav på bojkott av apartheidstaten Israel.
Läs gärna om judarnas makt och inflytande i Sverige, i den historiska exposén Judarnas växande makt i Sverige, från boken "Israels makt i Sverige".
Man skall komma ihåg att en genomgång, lik den ovan, bara är en ytlig exposé för att visa vilka sionisternas organisationer är och att sionisterna faktiskt innehar betydande poster i den svenska samhällsapparaten, trots att de själva officiellt hycklar och säger att dylika påståenden är "antisemitiskt förtal", och att "vi judar har ingen som helst makt och inflytande"!
Man skall komma ihåg att de svenska judarna påstår sig utgöra
en liten minoritetsgrupp på endast
15 000-20 000 individer i landet, totalt.
Man kan då fråga sig var alla de muslimska partimännen i de svenska partierna
är, var de muslimska TV-producenterna, journalisterna, skådespelarna,
filmskaparna, tidningsägarna
och politiska bedömarna och experterna finns? Ty antalet muslimer som lever
i Sverige skall ju vara mellan 150 000-200 000 individer, d.v.s. 10 gånger
mer än antalet judar i Sverige, men de har inte en tiotusendel av det
inflytande som judarna har i landet.
Och de senare gör allt för att utnyttja övertaget till sin fördel, framförallt rent propagandistiskt, så att de och staten Israel gynnas.
Än en gång rekommenderar vi en läsning av artikeln "Judarna som styr vid Clintons hov" publicerad i en av Israels största tidningar, Ma'Ariv, 2 september 1994, där man öppet skryter hur man tagit över politiken, kulturen, massmedia i USA och hur man sedan missbrukar denna makt för Israels räkning.
Det finns absolut ingen skillnad mellan den sionistiska och sydafrikanska rasismen och chauvinismen.
Den enda skillnaden är att Sydafrikas rasism var tillåten att kritisera medans sionisternas och Israels rasism inte får diskuteras. Detta t.o.m. i de fall när antirasister sökt ta upp ämnet om Israels omfattande allians, ofta fördömd i FN, med apartheid-regimen i Sydafrika. De svarta i Sydafrika och hela ANCīs ledning känner mycket väl till denna israeliska koppling till apartheidsystemet och har ofta påtalat och fördömt den, men i Sverige är den okänd för det stora flertalet. Det har sionisterna i våra medier sett till genom att helt enkelt gallra bort de nyheter som ej gynnar dem.
Med det judiska inflytandet och makten i Sverige i åtanke, tänkte vi gå in på ett tankeexperiment för att åskådliggöra och visa på hur den judiska makten används och missbrukas till Israels fördel. Detta genom att tänka oss hur det hade varit om de rasistiska boerna haft en liknande rastisk maffia med makt i vårt land:
Tänk tanken att det under apartheid-regimen i Sydafrika, när miljoner svarta hölls förtryckta och förslavade i sk. "homelands", när den sydafrikanska militären regelbundet attackerade och ockuperade delar av Frontstaterna i Södra Afrika, tänk tanken att svensk media och andra opinionsbildande organ då var fulla av människor med kopplingar till de rasistiska boerna, de som var de mest fanatiska i utövandet av rasförtrycket i Sydafrika. Tänk er dessa boers i det svenska samhället: En producent på svensk TV som heter Malan, en tidningsägare som heter Botha, en känd politisk skribent och debattör som heter Verwoerd, etc, och som alla intensivt propagerar (självklart utan att ange sitt ursprung och därtill kopplad partiskhet) att vi svenskar minsann skall veta att Sydafrika är "den enda demokratin" i Afrika, att dess angreppskrig mot Angola och Mocambique i själva verket är "operationer för fred" och massakrer på ANC-medlemmar "en kamp mot terrorismen". Och varje gång någon svensk har en kritisk invändning skulle dessa "svenska" boers unisont börja tala tårdrypande om alla de boers som misshandlades och gick under i engelsmännens koncentrationsläger under Boerkriget, och att man måste förstå att boerna i Sydafrika, med sin fruktansvärda historia av lidanden, "måste få försvara sig" och "säkra sina gränser".
Skulle verkligen svenskarna gå på något sådant?
Frågan skall nu ställas angående sionisterna som verkar i Sverige: Hur länge skall maktmissbruket och lögnerna få härska? Hur länge skall hederligt folk beljugas och utsättas för en hjärntvätt vars syfte är att fostra folk till att bli selektiva rasister som hyllar judarna som "övermänniskor" och föraktande ser ner på sin egen icke-judiska kultur och samtidigt betraktar araber, perser och de andra folk som utmålas som Israels fiender som djur som förtjänar att bombas till underkastelse?
Radio Islam spår: Inte länge till!
Tillbaks till svenska huvudsidan
Till Radio Islams sidor på andra språk