"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

Radio Islams Nyheter på Svenska

98 02 17

Sionist i fokus: Jerusalem Post om USA:s judiske försvarsminister William Cohen

När William Cohen förra året tillträdde posten som USA:s försvarsminister förstod man att detta måste ha setts som en stor strategisk triumf för Israelobbyn i USA. Det var inte första gången man hade en judisk försvarsminister; under 80-talet ledde juden Caspar Weinberger den amerikanska försvarsmakten. Men hans sionistiska engagemang var inte tillräckligt stort, och när han sedan fördömde den amerikanske juden Jonathan Pollards spioneri mot USA för Israels räkning, ansåg vissa sionister att Weinberger kunde dömas ut.

Men med William Cohen är det annorlunda. Han står nu som chef för världens största vapenmakt, med kärnvapen till sitt förfogande och dessutom i direkt telefonkontakt med Israels egen försvarsminister Yitzhak Mordechai! (se tidigare Radio Islam nyhetstelegram 970101.)

Det är därför inte förvånande att se följande artikel i den stora israeliska engelskspråkiga tidningen Jerusalem Posts internetversion den 15 februari 1998. Rubriken är "Mannen vid rodret". Vi tänker här återge artikeln, något förkortad.

Läs och begrunda:

"ISRAEL'S TOP ONLINE NEWS SOURCE Sunday, February 15, 1998
19 Shevat 5758 ISRAEL TIME:

Man at the helm

By HILLEL KUTLER

(February 15) - In the early 1980s William Cohen cast the deciding vote in the Senate on behalf of the Reagan administration's plans to sell AWACS planes to Saudi Arabia.

It was not a popular decision, but Cohen did not shirk from it, not when Senate majority leader Howard Baker offered to let him skip the vote, nor when it came to defending himself to constituents back home in Maine.

Cohen told members of Portland's Jewish community that he was concerned about a potential antisemitic backlash in the US if the AWACS sale was blocked and an oil embargo resulted.

Last week, Cohen briefly found himself in hot water again when, as secretary of defense, he told a television interviewer he would urge Israel not to respond if attacked by Iraq.

The statement was at odds with Secretary of State Madeleine Albright's assertions that Israel had the "absolute right" to defend itself. By the time Cohen met on Sunday with Defense Minister Yitzhak Mordechai in Germany, he had changed his tune and was in sync with Albright, almost word-for-word.

Cohen's original statement and subsequent backtracking were odd. Throughout a quarter-century in Congress he earned a reputation as an intellectual heavyweight, someone who examined an issue thoroughly and once he made a decision stuck with it. This was true even back when Cohen was a freshman congressman - a Republican - and supported the articles of impeachment against his party's president, Richard Nixon.

As a longtime member of the Senate armed services and intelligence committees, Cohen became one of Congress's foremost defense experts and established a strong pro-Israel record. As chairman of the seapower subcommittee, he pushed for the US Navy to purchase the Israeli-made Barak system for defending against low-flying anti-ship cruise missiles, and also favored joint military exercises and strategic cooperation with Israel on the Arrow missile and Drone surveillance programs. He supported funding for expanding Haifa's port to serve as a home base for the Sixth Fleet.

In addition, Cohen was one of the first senators to support the 1991 Kasten-Inouye amendment providing $10 billion in loan guarantees to Israel.

One of Cohen's first acts upon taking over at the Pentagon was to issue a directive ordering that foreign companies be sought out for cooperative armaments ventures.

Marvin Klemow, Israel Aircraft Industries' representative in Washington, said the order stands to benefit IAI, among others, because it "sets the tone from the top to encourage people to look for international agreements, not to reinvent the wheel if the technology already exists."

Although Cohen mastered the issues on Capitol Hill and ascended to the Pentagon's top spot, he did not always aspire to a national security-oriented career. According to Cohen's former chief of staff Thomas Daffron, it was only following a trip to China as a freshman senator that Cohen focused his attention on military and foreign affairs.

He could afford to. The largest private employer in his state is the Bath Iron Works (which relies on military contracts) and there are numerous Air Force bases and Navy yards throughout Maine.

Cohen also developed into one of Congress's top experts on arms control. For many years he led the Senate's delegation to the annual midwinter meeting of NATO defense ministers in Munich. But he typically defied partisan orthodoxy.
(...)
"He has a depth and breadth of understanding of US foreign policy, intelligence and defense objectives," said former AIPAC lobbyist Dan Cohen [AIPAC står för
American-Israeli Public Affairs Committee - förkortningen för den officiella Israellobby-organisationen i USA, Radio Islams anmärkning].
(...)
William Cohen is 57 years old and the most powerful civilian in the Pentagon, but to folks in Bangor, Maine, he's still their "Billy."
(...)
The basics are oft-told: Billy Cohen, the son of a Jewish father and a Protestant mother; the Hebrew-school student for whom the Orthodox rabbi refused a bar mitzva for not being halachically Jewish; the humiliated adolescent who wrenched the mezuza off his neck and flung it into the Penobscott River [mezuza - enligt judisk tradition en liten kapsel vid dörrposten till en "troende" judes hem. Innehåller en liten pergamentrulle med judiska böner, Radio Islams förklaring].

Yet William Cohen the man, who identifies himself as a Unitarian, is comfortable with his Jewish background. When he first hosted Yitzhak Mordechai [Israels nuvarande försvarsminister, Radio Islams anmärkning] in the Pentagon last year, he opened the breakfast discussion with the hamotzi blessing over bread, delivered in flawless Hebrew. The meeting occurred around Purim, and Cohen played on his guest's family name in discussing the holiday's hero [Här syftas på den judiska Purimfesten. För mer information om denna läs Radio Islams sektion om de judiska religiösa skrifterna].

At a dinner here for Mordechai in November, Cohen again recited hamotzi and wished the newlywed defense minister well with the siman tov umazal tov blessing [Ännu mer om Cohens kunskaper om centrala judiska begrepp, Radio Islams anmärkning].

"He's had no trouble acknowledging his Jewish origins," said Sumner Bernstein of Portland, who has known Cohen for 25 years. "I don't think the trauma of his bar-mitzva experience made him deny his Jewish background or disassociate himself from anything Jewish."

Cohen deeply admired his parents. On visits home to see Reuben and Clara, Cohen continued to make the rounds with his father delivering the bread "Ruby" had baked at his Bangor Rye Bread Company. When Ruby died at his shop in 1995 at age 86, the funeral was held at the family's Beth Israel Synagogue (Conservative). William delivered a eulogy.
(...)
When an AIPAC group met with Cohen in Washington many years ago, someone asked whether he had an identity problem. According to his longtime friend Joel Abromson, Cohen responded: "When I was in Hebrew school, they'd say, 'Get the goy out of school.' When I was playing basketball, they'd say, 'Get the Jew off the court.'"

"I gather there was a kernel of truth in it," Abromson said.

Added friend Billy Miller: "If Billy Cohen were to give a speech tonight, he'd say, 'My father was Jewish and my mother is Irish.' So he considers himself an Irish Jew."
(...)
Joel Abromson recalled a 1979 trip to Israel sponsored by the Portland Jewish Federation. He was standing in line in front of the reception counter at a Tiberias hotel when, just ahead of him, he saw Cohen signing the register with his Hebrew name, Ze'ev Cohen. Before returning home, the group bought him a ring saying Ze'ev, and Cohen wore it for many years after.

That trip to Israel, Cohen's first, rekindled the Jewish side he had long buried. It profoundly stirred him and helped him reconnect with his spiritual being, one participant said.

Abromson recalled how Cohen would head to the back of the bus between sightseeing stops and write, alone. His thoughts were crafted into a poem for the group's tour guide. He called it, "For Zvika - The Virgil of Israel." In the poem, Cohen described how, during the eight days of the trip the delegation felt "the soft / shuffle of our fathers' feet / in the pale dust / of the Promised Land." Cohen referred to the history of Caesarea, the lush valleys, the dreaminess of Haifa - juxtaposed against the Jews' fight for survival:

Talk is again of peace,
even as the air
rings with the hammer
striking steel.
The cry is for the Jews
to be just, once more,
and shrink back to borders
that invited war.
For what purpose
does the hammer ring?
Is it a time
to mourn or a time to sing? "

Med detta avslutande poem skrivet av USA:s judiske försvarsminister kan vi se hur Cohen vurmar för det judiska och för ockupant- och apartheidstaten Israel.

Behövs det mer bevis än dessa för att visa vad det är för figurer som styr och ställer i världen?

Är det "antisemitism" och "konspirationsteorier" att citera judarnas egna tidskrifter som exempelvis Jerusalem Post?

I samma utgåva av Jerusalem Post (15/2-1998) kan man läsa om Clintons inflytelserike rådgivare Samuel Berger och hans arbete för ett förintelsekrig riktat mot arablandet Irak.

Det gäller förstås först att komma med motiven för varför det amerikanska folket ska tolerera att dess barn ska dö på andra sidan havet i ett krig mot en fiende som ingen amerikan egentligen vet något om. Jerusalem Post berättar:

"In Washington, US National Security Adviser Samuel Berger offered the most detailed explanation to date of the crisis with Iraq, and declared that Saddam Hussein's chemical and biological weapon capabilities constitute a direct security threat to the American people."

Den judiske aktivisten Berger förklarar och hotar:

"Berger also said Friday that if Saddam attempted to rebuild his weapons-making capabilities in the wake of a US military attack, the Americans would strike again.

That represented the first time an administration official had issued such a warning.

´We will be prepared to act again if we have evidence [Saddam] is trying to rebuild his weapons-of-mass-destruction capabilities´, Berger said, in a lengthy briefing at the National Press Club.

Vidare kan man i samma artikel läsa:

"As part of the effort, Berger also sought to ready the public for the prospect of both US military casualties and the television images of dead and wounded Iraqi civilians if diplomacy fails and armed attacks are launched.

´Even the best-prepared and best-equipped forces will suffer losses´, he said. ´But should force become necessary, the safety of our men and women in uniform will be President Clinton's top priority.´"

I samma Jerusalem Post artikel om Berger kan man avslutningsvis läsa:

"Defense officials said Clinton tentatively plans to review war preparations with the Joint Chiefs of Staff on Tuesday, and may then give a speech laying out the US position.

State Department spokesman James Rubin announced that Berger would travel with US Secretary of State Madeleine Albright and Defense Secretary William Cohen on Wednesday to Ohio State University in Columbus for a public meeting on the crisis."

Vad man slås av är hur tydligt det nu är att hela detta planlagda krig mot Irak ingalunda är ett "amerikanskt" krig, som medierna falskeligen förespeglar, utan ett judiskt krig. Alla namn som nämns ovan, från Rubin, och Berger till Albright och Cohen är namn på judar.

Alla de personer som hetsar upp en krigsstämning mot Irak - Israels fiende nummer ett - är judiska aktivister, personer som är direkt enrollerade av Israellobbyn i USA.

Om Madeleine Albright-Korbel har redan mycket skrivits på dessa nyhetssidor. Hemligheten att hon var judinna var något som Israel försökte tysta ner och dölja under en lång tid innan hon så "plötsligt" kom till insikt om sitt judiska påbrå förra året.

Andra personer, som Clintons judiska sionistrådgivare Samuel Berger, Matin Indyk och Rehm Emmanuel står det mer att läsa om i artikeln "Judarna vid Clintons hov". En mycket läsvärd artikel från den israeliska tidningen Ma´ariv, översatt från hebreiska av professor Israel Shahak.

För mer läsning om detta checka vårt Israel Shahak-arkiv.

98 02 12

Ökat stöd för revisionismen i arabvärlden tack vare Garaudy-affären

Den franske revisionisten och till islam konverterade filosofen Roger Garaudy har nu dragits inför rätta i Frankrike för att han 1996 skrivit och utgivit en bok med den svenska titeln "Den israeliska statens grundläggande myter".

Han riskerar 300 000 francs i böter och ett års fängelse.

Hans brott: Han har ifrågasatt historien om den magiska siffran 6 miljoner mördade judar under andra världskriget. Han har också utmanat Makten genom att framhålla att "gaskamrarna" är en myt, en krigslögn, som fortfarande hålls vid liv så länge den judiska banditstaten Israel behöver vinna sympatier för sin sjuka sak och utkräva ekonomisk "kompensation" för det påstådda brottet. Gigantiska belopp som sionisterna sedan använder för att finansiera sina olika mer eller mindre kriminella och folkrättsvidriga projekt.

Att den nu 84-årige Garaudy själv satt i nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget är inget de sionistiska inkvisitörerna tycker om att man upprepar.

Och att denne modige man är en av Frankrikes främste debattörer och filosofer som dessutom gjort betydelsefulla politiska insatser och bl.a. har varit vice-talman i det franska parlamentet, det är inte heller något sionisterna tycker om att höra.

Den av judar infiltrerade "antirasistiska" tidningen Expo (som nu verkar gå i graven på grund av saknat läsarintresse) har hånfullt beskrivit Garaudy som nazistisk propagandist. När man gör detta så inte bara visar man på sin oerhörda arrogans och ignorans om vem Garaudy är och hans historiska arv. Man visar också att Jakubowski, Bruchfeld och de andra judiska aktivisterna verksamma i Expo, har format denna tidning till att bli ett propagandaverktyg för den judiska rasismen, Israellobbyn och dess förfalskningar av vår nutida historia.

De sionistiska judarna håller, genom finansmakt och hot om intellektuell terror, vår nuvarande svenska regering i ett hårt grepp, och tvingar Persson & Co att ösa ut pengar till propagandamaterial om "förintelsen". Ty annars kan de internationella judiska finansaktörerna få för sig att knäcka vår ekonomi totalt, om vi inte agerar som det passar dem.

Denna propagandakampanj såg för sionisterna ut att gå planenligt. Miljontals kronor var mobiliserade och massmedierna samarbetade på sedvanligt vis. Så döm av deras ilska när Garaudy-affären i mitten på januari detta år ånyo blossar upp i samband med rättegången mot honom.

Och inte nog med det; stora delar av den arabiska, muslimska, världen går nu öppet ut och stödjer fransmannen.

Detta är för judarna minst sagt störande.

Här försöker de genom närmast hysteriska kampanjer få revisionismen, ifrågasättandet av den judiska versionen av andra världskriget, att bli illegalt, att liknas vid den värsta av hädelser, och samtidigt blir denna historiska rörelse helt legitim i den muslimska kultursfären! En kultursfär som representerar över en miljard människor på planeten och som dessutom har ett mycket stort inflytande på den icke-muslimska delen av tredje världen.

Att fortsätta förfäkta att revisionismen är "rasistisk" och "nazistiskt" blir alltmer löjligt när nu muslimer av alla folkgrupper och raser helt öppet ifrågasätter de judiska "gaskammar"historierna.

Några exempel på det förnyade stödet för Garaudy och revisionismen i Arabvärlden:

• Föreningen för arabiska journalister har uppmanat "arabiska intellektuella att frammana stöd (för Garaudy) som haft modet att avslöja de sionistiska lögnerna". Föreningen uppmanar också europeiska journalister, särskilt de i Frankrike, att "försvara Garaudys rätt att fritt få uttrycka sina åsikter".
  

• Den högsta Sunni-muslimska auktoriteten i Syrien, Sheikh Ahmad Kaftaro, har också uttryckt sitt "totala stöd" för den franske författaren: "Jag har lärt känna herr Garaudy som en fri tänkare, en som inte kompromissar med sina principer, och jag uppmanar författare, journalister, advokater och rika muslimer att stödja denne muslimske tänkare."

• En grupp libanesiska advokater har deklarerat att de tänker ställa upp för Garaudy och försvara honom i rätten under den pågående rättegången mot honom i Paris. Hani Soleiman, talesman för de sju advokaterna berättar att han varit i kontakt med Garaudys advokater i Paris för att finna vägar för hur de libanesiska juristerna ska kunna hjälpa till och försvara Garaudy. "Det är inte accepetabelt att rätten att uttrycka sin åsikt betraktas som ett brott" sade ordförande för Beiruts advokatsamfund Antoine Klimos.

• Irans islamiska kommitté för mänskliga rättigheter har skarpt kritiserat rättegången mot Garaudy och anser i ett uttalande att "rättegången visar på bristande respekt för yttrandefriheten".

• Hustrun till Förenade Arab Emiratens president har givit en gåva på 50 000 dollar till Roger Garaudy, enligt officiella uppgifter. Beloppet ska täcka de 300 000 francs som de judiska grupperna vill utkräva av Garudy om de lyckas få honom fälld. Sheikha Fatima ibnt Mubarak, hustru till Sheikh Zayed ibn Sultan Al-Nahayan ger gåvan som ett tecken på "stöd för den muslimske tänkaren Roger Garaudy".

• I Qatar har Ungdomens Hus i Doha organiserat ett stort möte till stöd för Garaudy enligt den officiella nyhetsbyrån QNA. Garaudy, som talade direkt till mötet via en sattelitlänk från Frankrike sade bl a att "sionisterna är förnärmade" av hans bok "som avslöjade deras strategi att etablera ett Stor-Israel genom att erövra grannländerna i regionen".

• Det palestinska författarförbundet har uttalat sitt stöd för Garaudy. I ett uttalande publicerat i östra Jerusalem skriver man: "Vi författare och poeter, uttrycker vår solidaritet med Roger Garaudy, filosof och författare, och hans modiga kamp för kreativitetens frihet." De palestinska författarna sade att de var indignerade över att den 84-årige författaren kunde "bringas inför rätta" i Frankrike för vad han skrivit. Det palestinska författarförbundet är en officiell organisation i de palestinska områdena och leds av ordföranden Izzat Ghazoaui från den palestinska befrielserörelsen Fatah, den största gruppen i PLO.

• Tidnigen Al-Khaleej i Förenade Arab Emiraten har i en stor artikel på förstasideplats uppmanat sina läsare att starta en solidaritetskampanj för Roger Garaudy. Detta har lett till att hundratals stödbrev skickats till honom från läsare. "Kampanjen är en stor succé och vi har även fått in ett stort antal donationer av pengar" sade tidningen. Den publicerade senare ett tackbrev från Garaudy där han varnade att "sionismen med sin aggressiva kolonialistiska politik och dess strävan efter evig dominans över Jerusalem skulle kunna utlösa ett nytt världskrig".

• I Qatar har det också bildats en stödkommitté för Garaudy med syfte att samla in pengar till rättegången. Och journalisternas fackförening i Egypten har också uttryckt stöd för honom och likaså landets författarförbund.

• Som en stödåtgärd och informationsbank har arabiska Garaudy-supporters öppnat en särskild hemsida på Internet tillägnad Garaudy och hans kamp. Besök gärna denna sida på www.garaudy.net och skriv ett mail till stöd för initiativtagarna. Uppmuntran är alltid välkommen..

98 02 10

En absurd insändare

I stockholmstidningen Metro, den 7/2-1998, stod följande insändare att finna:

"Antisemitismen ett osynligt arv

Hur mycket olika regeringar, eldsjälar och enskilda individer än anstränger sig, hur många konserter till minnet av befrielsen ur Auschwitz som än anordnas för att bekämpa den alltmer högljudda nynazismen och antisemitismen i våra dagar, så kommer alla ansträngningar att vara slag i luften om man inte belyser förintelsen under andra världskriget i relation till judeförföljelserna och antisemitismen i västerlandets historia från de första århundradena efter Kristi födelse fram till våra dagar.

I detta perspektiv kommer vi kanske att förstå vår egen undanträngda och mer eller mindre medvetna antisemitism, som bottnar i en djup och uråldrig okunnighet och fördomar om judarnas historia, kultur och traditioner. Inte minst den globala kristenheten med påven i spetsen måste bekänna sin stora skuld och sitt tusenåriga brott mot judiska folket.

Jag uppmanar också intellektuella av Per Ahlmarks kaliber att inrikta debatten kring dessa fakta. Om man inte gör det kommer vi aldrig att botas från antisemitismens sjukdom, som inte är något som sprider sig just nu utan något som alltid finns bland oss i mer eller mindre förtäckta former och som vi bär med oss som ett osynligt arv utan att vi märker det.

Blicka tillbaka för att förstå vad som händer i dag!

HISTORIA MAGISTRA VITAE"

Vad verderbörande menar med "intellektuella av Per Ahlmarks kaliber" kan man undra. Han är ju ändå en av Israels främsta försvarare i vårt land.

Och talet om "antisemitismens sjukdom" är minst sagt förbluffande. Insändarförfattaren hävdar ju att "antisemitismen" är "något som alltid finns bland oss i mer eller mindre förtäckta former".

Den här personen menar alltså att alla personer, alltid bär på ett latent judehat, det är bara att det inte är alltid som det märks.

Precis som om man vore smittad av något virus.

Och det räcker tydligen inte med att omsätta miljoner och åter mer miljoner kronor i förintelsepropaganda. Nej, man måste också belysa "förintelsen" under andra världskriget "i relation till judeförföljelserna och antisemitismen i västerlandets historia från de första århundradena efter Kristi födelse fram till våra dagar".

Och inte nog med det.

För att kanske kunna bota oss icke-judar från denna hemska "sjukdom" tycker författaren att även "den globala kristenheten med påven i spetsen måste bekänna sin stora skuld och sitt tusenåriga brott mot judiska folket"!

Vill författaren återinföra de medeltida flagellanterna, som en normal företeelse i samhället, där man ska be om förlåtelse för påstådda oförätter begågna mot judarna samtidigt som man låter spöet vina över sin egen rygg?

Det verkar nästan så.

98 02 07

Sionister i Fokus: Bruchfeld och Levine -
hjärntvättens villiga bödlar

I måndags, 2/2-1998 lanserades fortsättningen på kampanjen för hjärntvätt av det svenska folket.

På en presskonferens annonserades det att 700 000 svenska familjer med barn kommer att erbjudas en gratis bok, i ett utskick från Göran Persson. Boken heter "...om detta må ni berätta" och är judemaffians senaste knep för att försöka motverka de chockvågor som Radio Islams information haft bland de breda folklagren i Sverige.

I en inställsam helsidesartikel på Dagens Nyheters kultursidor 3/2-1998 skriver tidningens judiska journalist Kerstin Vinterhed (syster till Aftonbladet-judinnan Annette Kullenberg, båda släkt med den likaledes judiske Systembolagschefen Gabriel Romanus som även är med i Svenska Kommittén mot Antisemitism).

Man ska här komma ihåg att DNs kultursidor står under redaktionell ledning av Arne Ruth, som förra året medverkade öppet i den judiska sionistiska tidskriften Judisk Krönika, samt även under den polske juden Maciej Bielawski-Zaremba (gift med Agneta Pleijel - vald av den sionistiska kvinnoorganisationen Womens International Zionist Organisation -WIZO - till "Årets Sionistiska Kvinna" 1993!).

Stéphane Bruchfeld nämns om "historiker". Ingenstans sätts hans namn i samband med det som föranledde hela denna multimiljonkronors förintelsekampanj som vår regering nu startat.

Anledningen till kampanjen var ju den förfalskade uppgiften från i somras att en tredjedel av de svenska eleverna ifrågasatte den officiella judiska historieskrivningen om den sk. "förintelsen".

Och vem var det som stod bakom denna rapport, som alla medier upprört hänvisade till när de framförde krav på mer förintelsepropaganda i skolorna? Jo, samme Stéphane Bruchfeld. Nu var han helt plötsligt aktiv i Centrum för invandringsforskning och Brottsförebyggande rådet och figurerade som en av de tre rapportförfattarna!

Stéphane Bruchfeld är egentligen aktivist och medlem i den judiska organisationen Svenska Kommittén mot Antisemitism. Allt han gör präglas av ett djupt engagemang för den judiska apartheidstaten Israel. Således står han bakom flera av sionisternas senaste operationer mot sanningen i vårt land. Bl.a. var han ansvarig för fängslandet av den svenske revisionisten Ditlieb Felderer.

Bruchfeld har också deltagit i hetskampanjen mot professor Jan Bergman, den sk. "Bergman-affären". Bruchfeld är författare till flera alster vars enda syfte är att cementera "förintelse"-begreppet hos de svenska skolungdomarna och försöka reparera de eventuella skador Radio Islams information åsamkat den sionistiska bubblan av lögner.

Bruchfelds heltidsengamenag det senaste året har varit, ej helt överraskande, att just samla in "bevis" och bearbeta politker, för hans och hans kommittés anmälan mot Radio Islams hemsidor för "hets mot folkgrupp". I en intervju i Svenska Dagbladet (20/11-1997) gjord när Bruchfelds och hans judiska vänners mediekampanj mot Radio Islams hemsida precis kommit igång, sade han apropå
de svenska myndigheternas inställning till Radio Islam:

"Beklämmande tafflighet. Myndigheterna verkar inte ta Radio Islams antisemitism på allvar. Ärendet tycks inte ha någon högre prioritet."

Bruchfeld anser i intervjun att myndigheterna är för "toleranta" mot Radio Islam. "Kanske kan det bero på att antisemitism betraktas som en normalitet", säger han, och låtsas ovetande om den judiska åsiktsterror som han och hans gelikar infört i Sverige där all kritik av judar och judendom stämplas som "antisemitiskt" och därigenom automatiskt blir brottslig.

Och numera erkänner alla medier att slutsatserna i Bruchfelds & Co rapport var felaktiga. Antalet som ifrågasatte den officiella versionen om "förintelsen" var inte alls så stor som rapporten och dess uttolkare velat få det till. Precis som Radio Islam förutspådde att det skulle ske i ett tidigare nyhetstelegram 970820!

Bruchfeld måste vara minst sagt nöjd. Hans fejkade rapport uppnådde det önskade resultatet - ännu mer förintelse-hjärntvätt och dessutom den privata triumfen att få vara en av de som ska skriva det propagandaalster som man ska mata de svenska familjerna med.

Tala om genomskinligt!

För att visa på vilken grad av judisk fräckhet och ohederlighet denne jude besitter ska vi dra fram ett inlägg som Radio Islams medarbetare av en slump hittade ute på nätet 1995.

I ett av mötena (alt.revisionism) hade det hållits en diskussion om judisk överhöghet och rasism. En av debattöterna hade för att exemplifiera detta lagt in, i form av ett inlägg, ett känt citat från den fd israeliske premiärministern Yitzhak Shamir. Det skall nämnas att detta citat, hämtat från den amerikanska tidskriften Newsweek är mycket känt i antisionistiska kretsar och ofta använts just för att den judiska rasismen så flagrant avslöjar sig. Shamir liknar nämligen palestinierna vid grässhoppor!

Och som svar på detta sakliga inlägg får han till svar ett inlägg från nämde Stéphane Bruchfeld - ett inlägg vars fräckhet och absurditet saknar motstycke.

Vi återger här hela Stéphane Bruchfelds svarsinlägg:

Mon Dec 4 13:24:19 1995

From: stephane.bruchfeld@mailbox.swipnet.se (Stephane Bruchfeld)
Newsgroups: alt.revisionism
Subject: Re: Yitzhak Shamir on Jewish Supremacy
Date: Thu, 30 Nov 1995 21:50:39 GMT

slepokuo@cadvision.com (Orest Slepokura) wrote:

>Israeli Prime Minister Yitzhak Shamir, at the opening of a West Bank
>tourist site, on rioting Palestinians:
>"We say to them from the heights of this mountain and from the perspective
>of thousands of years of history that they are like grasshoppers compared
>to us."

> NEWSWEEK: April 11, 1988 [p. 21]

*****************************************************************************

Besides the fact that the cited post lacks all relevance to this newsgroup, I remember reading a report that Newsweek is known to be an unreliable source. Especially in 1988. Something with the editing. I'll look it up when I have the time. Maybe.

-- Stephane Bruchfeld stephane.bruchfeld@mailbox.swipnet.se Address: Box 34036, S-100 26 Stockholm, Sweden

Maken till judisk fräckhet, chutzpah, får man verkligen leta efter. I stället för att bemöta citatet och försvara det, eller erkänna att det förvisso kan finnas rasism inom judendomen, eller det tredje alternativet att helt enkelt inte svara - så väljer Bruchfeld den totala lögnen. Helt plötsligt påstår han att den ansedda och av den judiska Meyer-Graham familjen ägda tidningen Newsweek, enligt "en rapport" han säger sig ha läst, skulle vara känd för att var en "unreliable source"! Och inte nog med det just 1988, det år citatet är taget ifrån, skall Newsweek enligt denne judiske massmedieexpert ha varit särkilt opålitlig! "Something with the editing" slänger Bruchfeld ur sig utan att förklara det närmare. Och för att sedan terminera all fortsatt diskussion om judisk rasism skriver han " I'll look it up when I have the time. Maybe."

Så oerhört fräckt och infantilt. Tror verkligen Bruchfeld att någon goj (icke-jude) kan gå på ett sådant vulgärt knep?

Hursomhelst detta inlägg visar på nivån av lögnaktighet hos den person som ligger bakom kampanjen och vars ord man nu ämnar förgifta vår barn och barnfamiljer med. Det är därför extra viktigt att ovannämnda inlägg får stor spridning.

Den andre judiske författaren bakom boken till de svenska barnfamiljerna - Paul Levine - är en amerikansk jude som utmärkt sig som någon sorts forskare på Raoul Wallenberg-mytologin. Han sitter numera med i den kommission om "Judiskt guld" som den mesiga svenska regeringen gick med på att tillsätta förra året. Det roliga är att Paul Levine numera vill försörja sig på Shoah-business - (förintelse-business), samtidigt som han själv har inkompetensförklarat en stor del av den judiska sidans sk "bevis" för utrotning av judar!

Det är nämligen så att Levine i polemik på DN-debatt i tidigt 90-tal tillstod att bekännelser av tillfångatagna tyskar inför sovjetiska förhörsledare efter krigslutet, borde vara som en "röd flagg för historiker" eftersom sådana vittnesmål och bekännelser med extra stor sannolikhet var framtvingade av de sovjetiska förhörsledarna. Anledningen till att Levine skrev detta var för att försöka trixa sig ur knipan som kom fram när det visade sig att senare forskning och studier av sovjetiska förhör med tyskar som haft kunskap om Wallenbergs agerande i Budapest, avslöjat att "hjälten" samarbetat för att rädda nazister undan de framryckande sovjetiska trupperna.

För att rädda den judiska mytbildningen om Wallenberg var Levine tvungen attt skriva att sådana uppgifter, där tyskar vittnat för sovjetiska förhörsledare borde vara som "en röd flagg" för historiker.

Problemet för Levine och hans judekompisar är dock att den logiska slutsatsen blir att några av förintelsesidans främsta sk "bevis" för utrotning av judar, där tyska ledare "bekänt" för sovjetiska förhörsledare om sina brott, på detta sätt också förklaras som icke-trovärdiga. På detta sätt borde det, enligt Levines logik, vara som en röd flagg för historiker att hänvisa till Auschwitzkommendantens Rudolf Höss påstådda biografi "Kommendant i Auschwitz", när man skall "bevisa" "förintelsen". Boken tillkom ju på andra sidan järnridån efter sk "uppmuntran" från de polska och sovjetiska myndigheterna på den fängslade Höss att göra så, varpå man därefter bekvämt lät avrätta honom.

I Vinterheds DN-artikel säger David Levine:

"Naturligtvis känner svenska lärare till Förintelsen (...) De har fått information. Men de har fått dålig information, information som varit ytlig, likgiltig och full av upprepningar och schabloner. På universitetsnivå saknas ännu i Sverige det som finns i alla andra länder, nämligen en utvecklad kunskap och undervisning om Förintelsen."

Men sedan tilläger han glatt: "Sverige håller på att komma ikapp (...) det Sverige gör just nu är unikt (...) Ett nationellt program för Holocaustupplysning, det finns ingen annanstans. Frågan är, varför här?"

Som om Levine inte kände till de påtryckningar hans judiska fränder utövat på den svenska regeringen.

98 02 06

Nya uppgifter om Posener och Israel

I Aftonbladet 3/2-1998 publiceras en stor artikel om den judiska storbedragaren Joachim Posener. Rubriken är: "Posener satte in 1,8 miljoner - Polisens teori: Han gömmer sig i Israel med välfyllt konto"

Vid husrannsakan hos Joachim Poseners kontor i Stockholm hittades ett dokument som nu är hemligstämplat. Enligt Aftonbladet är det "det hemliga dokument som visar att Joachim Posener satt in nästan två miljoner på sitt eget konto i Israel". Tidningen kallar det för "polisens viktigaste fynd i jakten på den över hela världen efterlyste ekobrottslingen", "dokumentet är i dag det hetaste spåret i jakten på Posener".

Aftonbladet fortsätter vidare:

"Transaktionen visar att Posener med all sannolikhet är i Israel".

"(...) den riktigt intressanta uppgiften är att huvudmannen i Trustor förde över 130 000 brittiska pund – cirka 1,8 miljoner kronor – till ett konto som han själv äger i en bank i Tel Aviv". (...) I sin instruktion till banken på Jersey skriver Posener att det inte får synas på överföringarna att det är han som ligger bakom dem. Förutom i ett fall – pengarna som flyttas till Israel".

Radio Islam har tidigare berättat att eftersom Israel saknar utlämningsavtal med Sverige är det mycket sannolikt att den judiske brottslingen sökt sig till den judiska staten för skydd.

Bo Skarinder, statsåklagaren, säger till Aftonbladet: "Jag kan bekräfta att det är dessa uppgifter som gör att jag misstänker att han finns i Israel. Sedan finns det vissa andra spår som pekar åt samma håll."

Aftonbladet skriver vidare att "det finns fler indikationer på att Posener befinner sig i Israel: Han har tidigare hyrt en lägenhet i Tel Aviv där han syntes i höstas. Flera av hans vänner bor i Israel, liksom hans tidigare medbrottsling i en svindelhärva i Danmark på 80-talet". Man syftar här på Poseners judiske kumpan från hans tidigare kupp i Danmark, David Kollman.

Vad man ser här är bara ett välbekant mönster: En jude blåser gojerna (det judiska uttrycket för icke-judarna) på pengar, sedan tar han sin tillflykt till den judiska staten. Och alla försök till utlämning och rättslig prövning faller på den judiska arrogansen - staten Israel säger helt sonika: "den judiska staten förbehåller sig rätten att inte lämna ut judiska flyktingar". Och sedan blir allt tyst.

Det finns flera exempel: I Polen, i början av 90-talet, utförde ett gäng judar det största bedrägeriet i landets moderna historia. De flydde alla undan den polska rättvisan till Israel.

Och i Serbien, när det Jugoslaviska inbördeskriget kommit igång, försnillade en judisk bankchef oerhörda belopp från serbiska sparare och flydde därefter till staten Israel. Händelsen ledde till ett enormt ekonomiskt kaos när förtvivlade sparare insåg att de blivit lurade. Men i vår "fria press" nedtystades nästan helt denne judes framfart.

Ett annat exempel är Ukraina, som hade en judisk premiärminister för några år sedan. Han "försvann" också plötsligt, samtidigt som enorma belopp försnillats från den ukrainska statskassan. Affären passerade förbi med en förbluffande tystnad i de "västliga medierna", som innan så mycket hade hyllat att Ukraina fått denne jude som premiärminister. Det slapp dock igenom att alla misstankar pekade på att brottslingen flytt till.... Israel.

Och Frankrike och Ryssland har också haft liknande skandaler, där judar först begår ekonomiska brott och bedrägerier i dessa icke-judiska länder, och sedan, när det börjar bli för hett, flyr till Israel.

Frågan är nu hur kommer våra myndigheter att bete sig, i en tid där statsminister Göran Persson omringar sig med judiska rådgivare som Leif Pagrotsky, Sten Heckscher och Jan Nygren och gör allt för att fjäska för det internationella judiska maffian.

Dock vet vi att vanligt folk, d.v.s. de som tänker klart och inte är förstörda av karriärtänkande och opportunism, bevakar dessa händelser och dömer Perssons jude-fjäsk allteftersom.

98 02 05

Judiska lobbyn i USA mobiliserar för förintelse av Irak

Den judiska bibeln, Torah, det Gamla Testamentet, förkunnar att alla Israels fiender skall utrotas.

I Jesaja 60:10-12 (Sions kommande härlighet) heter det:

"Och främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig (...) Och dina portar skola hållas uppe beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens rikedomar kunna föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grunden förgöras."

Den judiska maffian följer uppenbarligen dessa direktiv.

När det gäller Irak är det med en skrämmande fascination man ser den oerhörda grymhet som kännetecknar den judiska politiken mot Iraks folk. Man använder sin oerhörda makt för att bomba och bränna ihjäl hundratusentals irakier i det sk. Gulfkriget. Samtidigt utför man precis vad som Knesset-talesmannen Pazner sade strax före krigsutbrottet 1991; Irak bombas till stenåldern. Alla de tekniska landvinningar, alla de strukturella förändringar i Irak som irakierna genomfört under 70- och 80-talet och som gjorde det till ett föregångsland i Tredje Världen, togs ifrån dem. Elverk, vattenreningsanläggningar, jordbrukssilos, bevattningssystem, vägar, telekommunikationer, medicinframställningsanläggningar - allt bombas sönder och samman. Samtigt upprätthåller den judiska världsmaffian, maskerad som USA - den stat där den judiska makten har en särställning - en fruktansvärd bojkott mot Irak som med bakgrund av bombningarna mot landets infrastruktur leder till ett fruktansvärt mänskligt lidande.

Beräkningar visar att efter sju års sanktioner har minst en miljon irakiska barn dött av undernäring och sjukdom som ett resultat av bojkotten. .

Och judarna är nöjda.

I en intervju i CBS 60 Minutes 12/5-1996 sade den judiska utrikesministern Madeleine Albright-Korbel, apropå den irakiska civilbefolkningens enorma lidande:

"Vi tycker att det är värt priset."

Den senaste tidens krigshets är ett spel som följer de gamla vanliga judiska receptet.

Alla judar på sk. "känsliga" positioner och poster har aktiverats för kriget. Judinnan Albright-Korbel, som de israeliska medierna skriver som "en av de våra", har tagit befälet över USA:s utrikespolitik. Andra medlemmar i den judiska maffian som nu hetsar mot Irak är USA:s försvarsminister, juden William Cohen, och som numera står i direkt telefonkontakt med Israels försvarsminister Mordechai, det är Clintons judiska rådgivare för utrikespolitik och Mellanöstern, däribland Samuel Berger, Rehm Emmanuel och Martin Indyk, för att bara nämna några av namnen. Alla dessa judar beskrivs i de interna amerikansk-judiska tidningarna som sk. "varma judar" - d.v.s. reservationslöst pro-israeliska.

Det enda problemet dessa judar har är nu hur man ska kunna motivera den förintelse av det irakiska folket man söker genomföra. Det är ju känt att man för att kunna förklara att man använder en viss särskilt avskyvärd metod eller vapen, måste kunna peka på att motståndaren, i detta fall Irak verkligen förjänar det.

Därför behövs krigspropagandan.

Efter det sk Gulfkriget låtsades vår prostituerade journalistkår att den hade drabbats av självrannsakan och man sade och skrev åren därefter att man minsann i framtiden inte skulle låta sig manipuleras av Pentagons direktiv, och man skulle aldrig mer glömma att krigets första offer alltid är sanningen.

Men nu, återigen, lånar journalisterna sig för billig krigpropaganda riktad mot Irak.

Regelrätta krigslögner vars enda syfte är att snabbt spridas till så många som möjligt för att på så sätt motivera att Irak bombas sönder och samman, kanske t o m att man använder kärnvapen mot Irak, vilket faktiskt har antytts. Och sedan när massakern och övergreppet är genomfört, då, först då, kommer dementierna. Och man kommer därefter erkänna att allt antingen var lögn eller oerhört överdrivet.

I samband med Gulfkriget kunde man t.o.m. läsa i den israeliska dagstidningen Ha'aretz den 13 januari 1991 svart på vitt att : "De judiska lobbyisterna i USA är djupt engagerade i propagandaarbetet för ett krig mot Irak."

Men så är också Ha´aretz en israelisk tidning producerad av judar och bara avsedd att läsas av andra judar.

Bland de propagandalögner som man använde sig av då blev den mest kända myten om att irakiska soldater i det av Irak ockuperade Kuwait mördade hundratals spädbarn genom att slita dem ut från sina kuvöser och lämna dem döende på marken. Det var denna lögn, regisserad av ett PR-bolag, som fick den amerikanska kongressen och den sk. hemmaopinionen att sanktionera ett förstörelsekrig mot Irak. En lögn som bara några månader senare, när kriget väl var genomfört, erkändes vara ett påhitt.

Idag, sju år senare, är det istället andra myter som gäller:

Framförallt myten om Iraks giftvapen med fantastiska robotar fyllda med mjältbrand och tillräckligt med botulinumtoxin för att som judeagenten och FN-mannen Richard Butler sade, "skjuta bort Tel Aviv", hör till de lögner som medierna idag upprepar.

Det är extra intressant att dessa nyckelpersoner inom FN som sysslar med Irak och dess påstådda vapenpropgram är så intimt förknippade med det judestyrda USA och staten Israel och således har sålt sin sk. opartiskhet och avslöjat sig som agenter för judemaffian.

Scott Ritter mannen som ledde den senaste vapeninspektionen i Irak visades sig ha varit kapten i amerikanska marinkåren under kriget mot Irak 1991. D.v.s. han var direkt involverad i krigshandlingar, aggression, riktade mot Irak. Är en sådan person oberoende?

Ovannämnde Richard Butler höll förra veckan möte med amerikansk-judiska företrädare, enligt rapporter från media. Varför det? Vad har en påstådd oberoende FN-tjänsteman att göra hos dessa företrädare för rasism och apartheid? Skulle han avlägga rapport till judelobbyn, hans verkliga uppdragsgivare? Apropå hans påståenden att Irak har biologiska vapen som skulle kunna "utplåna Tel Aviv" har fransmännen reagerat starkt. De har bl.a. sagt att Butler "går utöver sin roll genom att framföra sådana påståenden som dessutom inte motsvarar den information som har givits FN:s säkerhetsråd", som en fransk talesman uttryckte det (SvD 29/1-1998). Med vilken rätt får Butler hitta på och förfalska sanningen?

Och Rolf Ekéus, mannen som har hundratusentals irakiska liv på sitt samvete, genom sitt arbete för de sk. vapeninspektionerna - ett arbete vars syfte är att förhala hävandet av de mordiska sanktionerna. Att han var agent för Israel har man alltid kunnat misstänka, men nu är det även avslöjat svart på vitt. I en artikel skirven av Expressens Irakhetsande judiske journalist Arne Lapidus (som även är skribent i tidningen Judisk Krönika!) kan man läsa följande, den 30/1-1998:

"Ekéus på hemligt besök i Israel

TEL AVIV. Den svenske diplomaten Rolf Ekéus var på topphemligt besök i Israel den här veckan. Det var ett led i Israels närmast desperata jakt på information om Saddam Husseins planer. Ekéus, tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak, berättade vad han vet om de irakiska giftrobotarna - som snart kan komma att avfyras mot Israel.

Både Sverige och Israel är mycket tystlåtna om Rolf Ekéus Israel besök. På UD säger man bara att det var en "privatresa". Israelerna påstår att det var ett "artighetsbesök" - som om Sveriges Washingtonambassadör av ren hövlighet plötsligt skulle ge sig iväg till Mellanöstern! - Rolf Ekéus träffade försvarsminister Yitzhak Mordechai och ledningen för armén. Samtalen handlade om Irak, sade den israeliske försvarsministerns rådgivare, Avi Banayahu, till Expressen i går. - Ministern tackade honom för hans insatser när det gällde att spåra upp Iraks massförstörelsevapen. Israel har mycket att tacka Ekéus för.(...)"

Där får man höra det: "... Israel har mycket att tacka Ekéus för"! Svensken som så hyllats av medierna åker nu på en hemlig resa, med UD´s goda minne, till apartheidstaten Israel, för att för sina uppdragsgivare berätta vad han vet om Israels fiender. Vad är man då om inte agent för den internationella judemaffian?

Och nu börjar den sedvanliga uppladdningen i våra sionistiskt influerade medier.

Att mörda en icke-judisk statsman anses som helt normalt, om det rör sig om någon som hotar judiska intressen. Enligt den judiske kolumnisten Thomas Friedman i New York Times
citerad i DN (14/11-1997) uttrycker han enligt DN ett "gör slut på Saddam-önskemål" när han i sin kolumn skriver: "Saddam är skälet till att Gud skapade kryssningsmissiler".

Och i DN 3/2-1998 kan man läsa att "ledande kolumnister, t ex William Safire [en ökänd judisk aktivist] i New York Times, hävdar att USA den här gången måste ta steget fullt ut och sätta in tillräckligt med militär kraft för att oskadliggöra Saddam Hussein, ´denna generations Hitler´, en gång för alla".

Och på DNs ledarsida 3/2-1998 kan man läsa rubriken "Saddam Husseins Irak utgör ett livsfarligt fredshot som måste neutraliseras" där uppenbarligen Bonniers menar att inte bara personen Saddam Hussein, utan hela landet Irak med dess folk, måste krossas.

Hur var det nu det stod i judarnas Torah, deras Lag?

"...det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grunden förgöras."

För mer läsning om Irak, läs gärna artikeln "Sionisternas krig mot Irak" samt besök vår Irak-sektion i vår engelska del av Radio Islams hemsidor.

Tillbaks till Radio Islams övriga nyheter på svenska

Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk