"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME 


Sverigedemokraterna
- i Israels sold

 
- Två judiska bröder står bakom Sverigedemokraternas anti-islamiska, anti-arabiska kampanjer.
- Den ene har vunnit det sionistiska Herzl-priset för "exceptionella insatser för Israel och sionismen".
- Judar underblåser s.k. islamofobi för att rekrytera stöd för sitt ockupationskrig i Mellanöstern.
- Judar ser historiskt ned på icke-judar - kristna och muslimer - och självfallet svenskar.
- Judestaten Israels anhängare har t.o.m. dödat svenska medborgare som stått i deras väg - inklusive Folke Bernadotte.
- Temat "massinvandring" är ett skenspår, det riktiga spåret är de globala krigen och den ökande fattigdomen - resultatet av sionistinspirerade krig och sionistiska finansiella operationer (judiska spekulanter, judiskstyrda Världsbanken, IMF, Federal Reserve).
- Judarna utövar lekstuga i Sverige med skumraskaraffärer i miljonklassen samtidigt som de bedriver - via sina bulvaner - mediakampanjer om "hotet från muslimerna".
- Judarna styr debatten i Sverige via judar positionerade på känsliga poster inom massmedia.
 
 
Judarna och "islamofobin"

 

"Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder skall strida mot broder och vän emot vän, stad mot stad och rike mot rike."

- Judarnas Torah, Gamla Testamentet, Jesaja, kapitel 19, vers 2. Den judiske guden Jahve talar i profeten Jesajas mun till sitt utvalda folk, judarna, om söndring av icke-judarna.

 

Vi kommer här belysa den judiska infiltrationen av det påstått "nationalistiska" partiet Sverigedemokraterna av två personer med intima band till apartheidstaten Israel - en stat som diskiminerar både kristna och muslimer bara för att de inte tilhör det "utvalda folket", judarna.

Från vilka kommer Sverigedemokraternas anti-islamiska hållning?

För det första. Den s.k. "islamofobin" som ses bland många svenskar är ett resultat av årtionden av indoktrinering där alla de folk som står iväg för Israels expansionistiska planer av en väloljad mediaapparat utmålas som instabila massmördare.

Är det någon som tvivlar på detta påstående så rannsaka er själva innan ni skjuter budbäraren! Betänk vilka "dokumentärer", spelfilmer, tidningsartiklar som har gett grogrunden för er anti-islamism, och kolla sedan produktionsnamnen bakom dessa alster. Det brukar då låta som något från en juvelbutik; en Goldman, Goldschmitt här, någon Diamant där, en Silberstein och Zylberman där, en Bernstein, en Saffire, och så förstås ett par Cohens och någon Levine, etc, etc.

Det är ett umbärligt faktum att den judiska gruppen via sitt inflytande i exempelvis Hollywood, år ut och år in kan använda dessa alster för att sprida pro-israelisk och pro-judisk propaganda. Som sagt - tvivlar någon så titta bara på namnen på eftertexterna! (Kan vara bra att gå in på någon judisk hemsida först för att fräscha upp sina kunskaper om vilka efternamn judarna betraktar som "judiska".)

 

En del material kring detta från vår engelska hemsida ses här: The Jews behind "islamophobia". Men det kan vara på sin plats att nämna några namn.

I Sverige har vi exempelvis den sionistiske juden och journalisten Eli Göndör, son till den ungerske "förintelse"-överlevaren Ferencz Göndör. Eli Göndör som t.o.m. varit soldat i ockupationsmakten Israels förhatliga armé och jagat stenkastande palestinier - något Göndör berättat som i en av sina krönikor i Förenade Israelinsamlingens tidskrift "Menorah" - har nu tagit av sig kalotten och dyker upp i den svenska samhällsdebatten i förklädnad av "doktorand i islamologi från Lunds Universitet", och kör sina välrepeterade propagandaklyschor.

Han har helt enkelt bara bytt uniform från att ha tillhört den kakiklädda israeliska arméns frontsoldater till att istället övergå till samma armés propagandadivision, nu i civil outfit, men en nog så viktig insats för denna stat för vilken propagandakriget de facto är viktigare än den militära kampen.

 

Bild och bildtext ovan saxat från Förenade Israelinsamlingens tidskrift "Menorah", nr.2-2004. Eli Göndör i mitten, här i sin rätta skepnad - som representant för propagandaorganisationen Svensk Israel-Information - på en "Israelafton" 2004 ihop med den rabiate dåvarande israeliske Sverige-ambassadören Zvi Mazel (till höger i bild).

 

Eli Göndör, från Svensk Israel-Information (som tidigare hette Solidaritetskommittén för Israel), nu i TV-studion som "islamexpert".


Och utomlands är det en hoper judar som driver kampanjen om "hotet från Islam" - en kampanj som syftar till att rekrytera icke-judar för judarnas koschertåg mot judendomens och sionismens fiender.

Den danske juden Flemming Rose var exempelvis mannen bakom Jyllandspostens inflammerande provokation med Muhammed-karikatyrerna som Israel sedan såg till att casha in från (med ränta!).

Och i USA har vi judiska Israel-agenter som Pamela Geller, Robert Spencer (på Jihad Watch) och Daniel Pipes som driver samma hätska agenda där enda syftet är att egga icke-judar att se muslimer som sina främsta motståndare och judarnas Israel som en stat man skall ty sig till och skydda både militärt och med ekonomiskt och moraliskt stöd.

 

Den holländske anti-islam propagandisten Gert Wilders, mannen bakom filmen "Fitna", ser sig också som en del av den judiska gruppen. Enligt Der Spiegel Online, 03/27/2008, i artikeln Islam Critic Wilders - A Missionary with Dark Visions, kan man läsa:

Wilders, who speculates that some of his ancestors were Jewish, felt completely at home upon his arrival in Israel. "It felt like I had been there before," he says. 

Wilders har t.o.m. varit bosatt i Israel under 2 år av sin ungdom och har besökt landet 40 gånger de senaste 25 åren.

Wilders talar även i synagogor och omhuldas av gräddan av anti-islamiska judiska propagandister. Enligt artikeln U.S. Politicians Warmly Greet Reactionary Dutch Islamophobe, publicerad på alternet.org, 3:e mars 2009:

His backers include neoconservative and right-wing Jewish groups on the one hand and figures with ties to the European far right on the other. [...]

His chief sponsors during the trip have primarily been neoconservative organizations such as Frank Gaffney's Center for Security Policy, David Horowitz's Freedom Center, and Daniel Pipes's Middle East Forum, which is also helping to raise money for Wilders's legal defense.

An event he held at a Boston-area synagogue was sponsored by the Republican Jewish Coalition, an influential group whose board members include casino mogul Sheldon Adelson, former White House press secretary Ari Fleischer, and neoconservative writer David Frum, who attended Wilders's Friday event in Washington.

His trip has also been heavily promoted by conservative blogger Pamela Geller, who sponsored a reception for him in Washington on Friday. Geller is perhaps best known for alleging during the 2008 presidential campaign that now-President Barack Obama is the illegitimate child of the late Nation of Islam leader Malcolm X; she also continues to argue that Obama is a secret Muslim.

Notera idel omnämnandet av judar i Wilders anti-islamiska entourage. Judar som ovannämnda Daniel Pipes, Pamela Geller och Robert Spencer men även andra judar med inflytande som David Horowitz, David Frum (G. W. Bushs talskrivare, mannen bakom begreppet "Axis of Evil"), Ari Fleischer och casino-profitören Sheldon Adelson.

Detta är sanningen bakom den s.k. islamofobin och från vilka dessa ideer härstammar.

 

Islamofobins arkitekter - alla med alla

eller... säg mig vem du umgås med

Robert Spencer från Jihad Watch.

Daniel Pipes och Pamela Geller (släkt med illusionisten?)


David Horowitz i högsta hugg.

David Horowitz i close up. En sann "humanist".

Geert Wilders med Robert Spencer.

Wilders vid Klagomuren i Israel (= ockuperade Palestina).

Dore Gold, israelisk toppdiplomat, med Pamela Geller.

Robert Spencer med Pamela Geller.

Pamela Geller med israeliske politikern Arieh Eldad.

Knessetledamoten Arieh Eldad och Robert Spencer - i Israel.

 

Pamela Geller och Geert Wilders.

 

När det gäller filmpropaganda så har vi även i Sverige sett judarna aktiverade på ett liknande sätt. Frank Hirschfeldt, tysk jude och tidigare redaktör för utrikesmagasinet Dokument Utifrån på SVT körde under sin regim ett flertal propagandalster på svensk stats-TV, inklusive propagandarullen "Islams Svärd" riktad mot shia-islam (motståndsrörelsen Hizbollah, Iran). Och för att ge ett färskare exempel så har vi de två judiska dokumentärfilmarna David Aronowitsch och Hanna Heilborn som funnit varandra och tillsammans gjort en "animerad dokumentär kortfilm" vid namn "Slavar" som även sänts på bästa TV-tid i SVT2, 14/10-2009, och som har udden riktad mot de för USA och Israel så motsträviga muslimska styranden i Sudan. Denna "dokumentär" har förstås vunnit att antal filmpriser världen över.

 

På den supersionistiska hemsidan israpundit.com faller allt på plats. Här kan man se självaste Robert Spencer och Knessetledamoten Arieh Eldad tillsammans och läsa om deras gemensamma kamp för Israel under konferencen "Facing Jihad" 2008, se Facing Jihad Conference Takes on Islamic Totalitarianism.

Vad Israel helt enkelt vill är att Israels huvudvärk - det huvudsakligen muslimska motståndet mot Israels expansionism och övergrepp, skall bli hela västvärldens huvudvärk. 

Egentligen har inte judarna några problem med "muslimer" så länge de inte ställer sig i vägen för judarnas materialistiska och expansionistiska planer. Muslimer kan gärna dunka huvudet i golvet hur många gånger om dagens som helst, muslimska kvinnor döljas bakom tjogvis med tyg - som exempelvis i det av judarna omhuldade Saudiarabien, "USA:s främsta arabiska allierade". Men politisk islam - en ideologi som ger näring till motståndet mot judisk ockupation, det är en helt annan sak. Den ska med alla medel bekämpas!

 

Sionismens tvillingclowner - "The Ekeroth brothers"

De två personer vi nu kommera att ta upp är tvillingbröderna Kent och Ted Ekeroth, männen som står bakom Sverigedemokraternas anti-islamiska kampanjer.

I Svenska Dagbladet, 19 oktober 2009, kan man läsa:

Ledande sverigedemokrater går nu till hårt angrepp mot muslimer och islam. I ett tal under partiets landsdagar i helgen sade Kent Ekeroth, partiets internationelle sekreterare, bland annat att islam måste bekämpas och att koranen "hetsar till våld mot ickemuslimer"

[...] I talet refererar Kent Ekeroth bland annat till bränderna i Rosengård och säger att förstörelsen görs till ”krigsropet Allahu akbar".

"Vi ser hur samhället anpassas till islam, hur muslimska invandrare attackerar svenskar, kvinnor, judar och homosexuella..."...om detta är deras tack har jag bara en sak att säga dem; tack och adjö-åk hem!"

 

Aftonbladet, 19 oktober 2009, skriver vidare:

Tvillingbröderna startar kampanj mot muslimer 

SÖKER ANONYMT PENGASTÖD Ted och Kent Ekeroth har startat en fond där folk kan skänka pengar till kampen mot islam. På en vecka har de fått ihop 14 000 kronor.

LJUNGBYHED. Sverigedemokraterna och tvillingbröderna Kent och Ted Ekeroth ska inleda en kampanj mot ”islamismens utbredning i Sverige”.

De menar att islam hotar att utplåna hela västvärlden.

Bröderna Ekeroth är 28 år och kommer från Lund.

Kent Ekeroth är internationell sekreterare i Sverigedemokaterna. Han är ersättare i Lunds kommunfullmäktige och jobbar ”inom finans” privat. Ted Ekeroth är it-chef i partiet och jobbar inom samma område privat.

”Jag valde SD”

2006 gick de med i partiet.

– Folkpartiet försökte värva mig, men jag valde SD, säger Kent.

Nu går dessa två representanter för ”den goda sidan”, som de själva anser sig vara, ut i kampanj mot islam.

– Vi riskerar inte att gå under i ett regelrätt krig utan i en stilla suck, säger Kent Ekeroth i talarstolen.

Kämpar mot islam

Därför har han och hans tvillingbror nu tagit saken i egna händer och startat något som heter ”anti-islamistiska fonden”.

Syftet med den är att sympatisörer anonymt, utan att behöva skylta med sitt namn, ska kunna skänka pengar till Kampen.

Kampen mot islam.


Ovan - banner från Ted Ekeroths hemsida.

 

Trots deras svensk-klingande helyllenamn ska man inte låta sig luras, vare sig man är svensk eller invandrare, kristen eller muslim. Bakom namnen Kent och Ted Ekeroth döljer det sig nämligen fullblodsrasister från den judiska sekten. F.ö. en grupp som t.o.m. brottas med inavelsproblem p.g.a. sitt hårda rastänkande präglat av "anti-gojism", d.v.s. förakt för icke-judar.

 

 

Sverigedemokraterna firar Israel 60 år 2008. Juden Ted Ekeroth längst till höger, iklädd israelisk - ej svensk - armétröja. Fotot taget av hans bror Kent Ekeroth.

   

 

Vem är då denne Kent Ekeroth, som är partiets internationelle sekretare och som i Europaparlamentsvalet 2009 fick näst flest personröster i Sverigedemokraterna?

Kent Ekeroth drev förut en blogspot under namnet Israel, Islam and International Politics, men skriver numera under den Sverigedemokratiska domänen sdblog och http://kentekeroth.se/. Profileringen för Israel och mot islam är tydlig och han använder exempelvis det israeliska uttrycket "demografisk bomb" om muslimer. I Mellanösternkonfliken förespråkar han ett Stor-Israel där hela Palestina faller under den judiska apartheidstaten.

Hans arbetsplats fanns tidigare på den svenska ambassaden i Tel Aviv varifrån han avskedades efter det att Expressen uppmärksammat hans samtida medlemskap i Sverigedemokraterna. Att Ekeroth jobbade på ambassaden fick Expressen nys om genom uppgifter i en annons han placerat på siten JewishRoomates, en hemsida som koordinerar judiska rumskamrater och lägenheter. Som ambassadanställd använde han arbetstid till att sprida propaganda.

 

Brodern Ted Ekeroth är även han en medlem i Sverigedemokraterna som ägnar tid åt att förankra Israel-stöd och arabhat i partiet. Under en kryssning för Sverigedemokraternas ungdomsförbund 2007 höll han tillsammans med Kent en, troligtvis kritisk, föreläsning om islam samt redogjorde för hur en rättrogen islamofob ska tolka Koranen ("hur boken är avsedd att tolkas").

Ted kombinerar sin nyfunna svenska "nationalism" med att agera för sin judestat Israel. Ted Ekeroth har tidigare agerat observatör för ett hasbara-seminarium anordnat av Zionistiska Federationen och Svensk Israel-Information, där det lärdes ut pro-israelisk debatteknik.

Och nu kommer vi till det riktigt intressanta ty 2006 tilldelades nämligen Ted Ekeroth ihop med en bunt andra judiska Israel-aktivister från världen över, det sionistiska hederspriset Herzl Award av ingen annan organisation än World Zionist Organization.

Pristagarnas motivering löd:

Each of these young people has shown outstanding leadership and devotion to Israel and Zionism through their exceptional volunteer efforts on behalf of Israel and the Zionist cause in their respective countries.

 

Från World Zionist Organizations hemsida med Ted Ekeroth som vinnare av sionistiska Herzl Award 2006.

 

  

Bonnierägda DN, 2007-07-13, skriver om detta med rubriken "Sverigedemokrat fick sionistpris": 

En 26-årig man från Lund fick som förste svensk priset Herzl Award för "exceptionella insatser för Israel och sionismen." Nu visar det sig att pristagaren är aktiv sverigedemokrat. [...] Det är World Zionist Organisation, WZO, som varje år delar ut priset till ett fåtal unga män och kvinnor.

Sydsvenska Dagbladet, 13 juli 2007, Israelvänner prisade sverigedemokrat, skriver vidare:

Ted Ekeroth från Lund blev förste svensk att få det prestigefyllda priset Herzl Award. [...]

Nyligen deltog den israeliska ambassadören i Stockholm, Eviatar Manor, i en ceremoni då årets Theodor Herzl-pris delades ut. Priset ges varje år till en handfull unga män och kvinnor världen över som gjort ”exceptionella insatser för Israel och sionismen”.

Årets pristagare, Dmitri Vasserman, hyllades av ambassadören och ordföranden för den svenska Sionistiska federationen, Bo Sallmander. Bilder på en finklädd och stolt Dmitri Vasserman med Herzl-prisets bronsstatyett lades ut på internet. 

 

Sverigedemokraten Ted Ekeroth med sitt Herzlpris, som han fick för att han ”visat enastående ledarskap och hängivenhet för Israel och sionism”. Foto: Casper Hedberg 

När priset även förra året gick till en svensk – 26-årige Ted Ekeroth från Lund – höll arrangörerna en lägre profil. Sionistfederationen insåg strax före prisutdelningen att Ted Ekeroth är aktiv sverigedemokrat. Ordförande Bo Sallmander var orolig att sd-kopplingen skulle ge negativ publicitet. [...]

Ted Ekeroth är kassör för sverigedemokraterna i Lund. Han är en av partiets mer framträdande yngre profiler, och flitig bloggare på partiets webbplats sdblogg.se

Han är också grundare av Fidim, Föreningen för Israel och demokrati i Mellanöstern, med säte i Lund. Föreningen bildades 2002 som ”en reaktion på svenska medias vinklade och ofta osakliga rapportering av den arabisk-israeliska konflikten”. I Bo Sallmanders ögon har Ekeroth gjort ett utmärkt arbete genom pro-israeliska demonstrationer och debattartiklar.

– Han fick ju inte priset för att han var sverigedemokrat utan för vad han gjort för Israel och sionismen, säger Bo Sallmander.

 

Ted Ekeroth säger själv till Sydsvenskan:

[...] det är klart att jag med mitt arbete för det judiska folket inte skulle vara med i ett parti som är det minsta nazistiskt.

Sydsvenskan berättar också att Ted Ekeroth "satt själv i styrelsen för Sionistiska federationen när han fick priset" men enligt uppgift från judarna till Sydsvenskan "hotades [Ted] med uteslutning när hans partitillhörighet blev känd. Då lämnade han självmant".

Det sista om "uteslutandet" av Ted är dock inget annat än ett spel för gallerierna när man ser till hans aktivism och den som hans gelikar som Spencer och Geller genomför i USA. Historien är också full av exempel på judar som infiltrerar olika "nationalist"-grupperingar i icke-judiska länder för att främja den judiska gruppens och Israels sak. Det är inte första gången fanatiska sionister gått med i partier judarna officiellt fördömer.

Ett bra exempel på infiltration för Israels räkning är juden Peter Sichrovsky, verksam i nationalistiske österrikaren Jörg Haiders parti och som använde sin post för att läcka information till den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Se artikeln i The Times, 2:a Juni 2005, Mossad spied on far-right Austrian:

THE ISRAELI secret service spied on Jörg Haider, the right-wing Austrian populist, using one of his closest aides to gather information on his contacts with Arab dictators. Peter Sichrovsky said that he had been a Mossad informant for five years until retiring from politics in 2002.
“I wanted to help Israel and certainly did not do anything wrong,” said Herr Sichrovsky who was secretary-general of Herr Haider’s Freedom party and a member of the European Parliament.

Och Radio Islam har också tagit upp den ryske nationalisten Vladimir Zjirinovsky - "antisemiten" som när allt kom omkring visade sig ha jobbat i en judisk förening: för mer om detta, se artikeln: Zjirinovskij - semit eller antisemit? 

 

 

 

Baksidan av Herzl-priset där man också kan läsa att det givits av "Department for Zionist Activities"
från World Zionist Organization och där man tydligt ser att priset är format efter sionistledaren Herzls profil.

 

 

Zionit - bröderna Ekeroths uppdragsgivare

Zionistiska Federationen (Sionistiska Federationen), eller det förkortade namnet "Zionit" som organisationen också kallas, är en särpräglat sionistisk organisation. Zionistiska Federationen definierar sig själv som "en takorganisation för de svenska zionistiska föreningarna och organisationerna" och är en länk med Sionistiska Världsorganisationen (WZO) och Jewish Agency.

Zionistiska Federationen får, enligt organisationens artikel i Judisk Krönika, nr.3-1987, "större delen av utgifterna, speciellt för information, fostran och ungdomsarbete, täckta av WZO".

Och enligt en artikel i Judisk Krönika, nr.6-1986, är Zionit WZO:s "språkrör i Sverige" vars uppgift är "att tillvarata sionistiska intressen i Sverige".

Läs mer: Zionistiska Federationen (numera Sionistiska Federationen) - Zionit

 

Ted Ekeroth har alltså tillhört en organisation för "att tillvarata sionistiska intressen i Sverige", och inte svenska intressen i Israel (om det var någon som trodde det senare).

 

FIDIM - Propagandarbete för Israel, ej Sverige

Zionit står också i nära förbund med en annan judisk kamporganisation, FIDIM, den senare inriktad på media. FIDIM skriver på sin hemsida:

Föreningen För Israel och Demokrati i Mellanöstern, FIDIM, bildades 2002 som en reaktion på svenska medias vinklade och ofta osakliga rapportering av den arabisk-israeliska konflikten. Föreningens syfte är att i olika former tillhandahålla information om Israel och den arabisk-israeliska konflikten för att främja en allsidigare diskussion kring konflikten och möjliga lösningar på den. På detta sätt motverkar vi även antisemitism vilken de senaste decennierna har kommit att gå hand i hand med antisionism. Vi arbetar därför för att media och politiker ska finna ett utrymme även för det israeliska perspektivet - ett perspektiv som speglar den israeliska majoritetens vilja [...].

FIDIM var fram till september 2006 aktiv på Internet och fick utrymme till insändare i en del dagstidningar i Skåne. Den bildades 2002 av en grupp judiska ungdomar i Lund och följande styrelse valdes: 

Ted Ekeroth - ordförande
Daniel Krygier - vice ordförande
Kent Ekeroth - sekreterare
Benjamin Leo Graffér - kassör
Alexander Krygier - ledamot 

Drivande var här just sionistbröderna Ted och Kent Ekeroth.

De nyare artiklarna och ledarna är plumpt undertecknade med FIDIM, men de äldre anger oftast namn på skribenterna. Inte sällan är det ungdomarna i ovan nämnda styrelse men även en del andra personer går att finna. Gemensamt är att alla är mer eller mindre extrema och religiöst motiverade i Mellanösterfrågan. Ofta är de djupt rasistiska. Vi skriver lite kortfattat om dem:

Raphael Israeli

  • Professor i hebreiska universitetet i Jerusalem.
  • Född i Marocko men utnyttjade som jude de israeliska invandringsreglerna vid 14 års ålder.
  • Författare till Araber i Israel: Vänner eller Fiender, Gift, Faran med en Palestinsk Stat, Islamikaze samt ett antal andra islamofobiska och rashatande böcker.
  • Medförfattare till boken Muhammeds Monster.
  • Även författare till flera skrifter, inklusive skriften Arabisk och Islamisk antisemitism.
  • Har tidigare hållit föredrag om araber och islam för bland annat Samfundet Sverige-Israel, Med Israel För Fred och Svenska Teologiska Institutet.
  • Har skrivit ledare, en krönika och analyser för FIDIM, bland annat konspirationsskriften Islams strävan efter Världsherravälde.

Manfred Gerstenfeld

  • Ordförande för den sionistiska tankesmedjan Jerusalem Center for Public Affairs.
  • Född i Nederländerna men utnyttjade som jude de israeliska invandringsreglerna vid 31 års ålder.
  • Aktiv i kommittéer mot "antisemitism". Antisionism faller enligt honom under detta.
  • Har genom åren utfört arbeten för några av världens största multinationella företag, samt för regeringar.

Bengt-Ove Andersson

  • Kristen bibelfundamentalist och lekmannapredikant i Metodistkyrkan. Kritisk mot mainstream-kristendom som han anser vara för liberal.
  • Sekreterare i Samfundet Sverige-Israel

Franz T. Cohn

  • Medlem av den judiska frimurarorganisationen B´nai B´rith.
  • Styrelseledamot i Zionistiska Federationen.
  • Frilansjournalist med flera propagandatexter publicerade i Svenska Dagbladet. Har även förekommit i bland annat Expressen, Östgöta Correspondenten, Nerikes Allehanda, Borås Tidning och Västerbottens-Kuriren.
  • Aktiv i Handelskammaren Sverige-Israel.

Itamar Marcus

  • USA-född judisk bosättare i Efrat.
  • Tidigare direktör för organisationen Center for Monitoring the Impact of Peace, där han gjort en ökänt manipulativ och bedräglig rapport om "antisemitism" i palestinska skolböcker.
  • Artikelförfattare av Strävan, inte Desperation: den islamiska blodskulten.

Bo Sallmander

  • Ordförande för Zionistiska Federationen.
  • Tidigare huvudman för ett antal judiska organisationer, såsom Chinuch, Hillelgården och Hillelförlaget.
  • Applåderade i Expressen Israels krig 2006 mot Libanon tillsammans med ovan nämnda Franz T. Cohn.

 

Banner på FIDIM:s hemsida
med länk till ADL, en lobbygrupp
som grundades av judiska B’nai B’rith i USA.

Erik Bylund

  • Tidigare pro-israelisk skribent för Pingstkyrkans nätsida Impakt.
  • Förnekar på FIDIM den israeliska massakern i Jenin 2002.

Odd Myrland

  • Aktiv i den norska Israelgruppen Med Israel För Fred.
  • Redaktör för dess medlemstidning Mellanöstern i Fokus där han skrivit ett antal islamofobiska texter.
  • Aktiv i evangelistiskt kristna föreningar.

Dan Diker

  • Israelisk reporter och mediestrateg.
  • Född i USA men utnyttjade som jude de israeliska invandringsreglerna år 1990.
  • Anställd för bland annat statliga Israel Broadcasting Authority.
  • Har tillåtits göra analyser och nyhetsrapportering för BBC och CNN.

Sven Busch

  • Svensk-judisk tandläkare engagerad i mediefrågor.
  • Undertecknare av ett upprop i DN som kallar Svenska kyrkan anti-judisk och anklagar dem för att indirekt stödja "arabisk-palestinskt" våld.

Mats Olofsson

  • Bibelfundamentalist som menar att "judarnas återkomst" till Palestina var ett mirakel som visar att bibelns profetior om judafolket är trovärdiga.

FIDIM länkas till av många andra svenska hasbara-organisationer. Däribland Menorah, israeliskt.com, Judstud, Samfundet Sverige-Israel och Zionistiska Federationen. 

  
 

SDs judiske infiltratör Kent Ekeroth (längst till höger) med Israels armé vid Gaza-gränsen, december 2010.

 

Lojalitet mot Israel, ej Sverige  

Låt oss summera.

I Sydsvenska Dagbladet-artikeln ovan har vi alltså kunnat läsa hur Ted Ekeroth var "grundare av Fidim, Föreningen för Israel och demokrati i Mellanöstern" och "satt själv i styrelsen för Sionistiska federationen" och hur han hyllas av Bo Sallmander, en av judarnas främsta Israelaktivister i Sverige: "I Bo Sallmanders ögon har Ekeroth gjort ett utmärkt arbete genom pro-israeliska demonstrationer och debattartiklar. – Han fick ju inte priset för att han var sverigedemokrat utan för vad han gjort för Israel och sionismen [...]".

Denne Israelagent Ted Ekeroth - från Zionit, en organisation för "att tillvarata sionistiska intressen i Sverige" - talar själv varmt om sitt "arbete för det judiska folket".

Och som tack för insatserna får han deras förnämaste pris för sina "exceptionella insatser för Israel och sionismen" från självaste Sionistiska Världsorganisationen.

 

Att denne filur lyckats nästla sig in i toppen på ett "svensk-nationalistiskt" parti är inget annat än ett dåligt skämt, något judarna internt måste skratta gott åt - hela vägen till synagogan.

Och skulle någonsin israelerna. d.v.s. judar i Israel, tolerera "etniska" kristna svenskar i ett israel-nationalistiskt parti? Aldrig, är förstås svaret. Bara att tänka tanken att en kristen svenne-banan i Israel skulle gå in i det israeliska partiet Kadimas eller Likuds topp får en att inse det absurda.

***

Nej, istället för att sitta med sina kalotter på huvudet och driva en verkningslös organisation har det uppenbarligen kommit en order om att istället på klassiskt judisk manér driva den judiska saken via s.k. "entrism" - en judiskt metod etablerad av Leon Trotsky och som går ut på att infiltrera hierarkin på befintliga organisationer för att på så sätt shanghaja dem och styra om deras agenda till att passa den som infiltratörerna har vid handen. 

Ganska snart ser man också hur Ekerotharna förutom anti-islamismen mer och mer drar in sin judestat Israel och t.o.m. börjar öppet hävda den judiska gruppens intressen i debatten. Exempelvis skriver Kent Ekeroth i en artikel på Bonnierägda Newsmill, 2010-01-27, Sverigedemokraterna är det enda parti som kan stävja den antisemitiska utvecklingen i Malmö:

Jag, och somliga andra inom SD, ser inte Israel som en pjäs i ett schackspel utan som jag tidigare redogjort stödjer vi Israel av flera anledningar; att det är det judiska folkets hemland, att det är ett demokratiskt västerland under attack av sin islamofascistiska omgivning, samt att Israel har den historiska, juridiska och moraliska rätten på sin sida.
'[...]
Precis som Israel i grunden måste vara ett judiskt land, så ska Sverige vara ett svenskt.
[...]
Trots att judiska organisationer i stort än så länge är emot SD ser jag med egna ögon hur fler och fler judar ansluter sig till SD, som medlemmar eller genom att vilja ge sin röst till partiet, då de har insett att Sverigedemokraterna är det enda parti som kan stävja utvecklingen och skapa en trygg tillvaro - även för judar.

  

Vad de gör är inget annat än att de följer direktiven från de judiska ledarna, direktiv som år ut och år in trummas in i judar världen över.

I avsnittet "De judiska ledarna: Lojaliteten till Israel alltid först" citerar vi ledande judar - från judiska källor - om vad de anser om judarnas roll vis-à-vis Israel.

Låt oss här summera de judiska ledarnas åsikter: 

"Israeler och diaspora-judar är ett och samma folk."

"Alla judar i diasporan, alltså utanför Israel är i landsflykt."

Diaspora-judarna kan endast "befrias och fullkomnas i Israel".

Det är diaspora-judarnas "plikt att säkra Israels fortsatta existens".

Diaspora-judarna skall "hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt".

Och de skall bistå Israel "lika mycket om inte mer som om de bodde i Israel".

All länders diaspora-judar skall "samla mod och öppet förklara en dubbel lojalitet".

Diaspora-judarna skall ha "en lojalitet till landet de bor" men samtidigt skall de ha "en annan starkare och avgörande lojalitet till Israel".

Ty "de skall endast vara fulla patrioter till den judiska staten Israel".

 

Den åldrade svensk-judiske aktivisten Karl Berman, tidigare verksam i den svenska arbetarrörelsen som aktiv i SSU och den socialdemokratiska ungdomsklubben, uppmanar i en artikel i Judisk Krönika (nr.1-1996) tidningens judiska läsare att "aldrig" "glömma sina rötter". Judisk Krönika skriver:

"Därför uppmanar Karl Berman, alla ni som läser detta - glöm bort karriären en stund. Kämpa mot antisemitismen - både här hemma och på andra håll i världen! Hjälp dessutom Israel, vårt eget land, genom att på alla sätt bidra till en positiv uppfattning av landet hos din icke-judiska omgivning."

Bermans uppmaning riktar sig till alla svenska judar.

 
 

Annons från tidningen Judisk Krönika,
nr.6-1978.

Följer då judarna sin frände Bermans uppmaning att glömma bort karriären och istället hjälpa Israel, "vårt eget land"?

Juden Henrik Mannheimer - son till häradshövdingen Otto Mannheimer, och således ättling till an av de judiska klaner som längst verkat i Sverige - var enligt Judisk Krönika, nr.1-1972, en av grundarna av Samfundet Sverige-Israel i Göteborg år 1952, och "de senaste årtiondena kom han att arbeta mest hängivet för staten Israels sak". Judisk Krönika avslöjar sig sedan när de skriver om denne Henrik Mannheimers pro-israeliska aktivism:

"Dels arbetade han för att de organisationer, vilka han kunde påverka, skulle ge Israel största möjliga stöd."

 

Vi rekapitulerar här också vad Willy Salomon, vice ordförande i Stockholms Judiska Församling, skrev i Judisk Krönika, nr.4-5/1988, sid. 36 och 37:

"Det är ingen nyhet att de svenska judarna genom många olika kanaler bedriver ett lobbyarbete för Israels sak."

"Vi måste kämpa för och försvara Israel med alla de medel som står till vårt förfogande."

En av dessa "många kanaler" är uppenbarligen Sverigedemokraterna.

I vår omfattande citatsamling De svenska judarna och Israel från Israels Nätverk i Sverige finns en mängd citat av svenska judar som avslöjar den intima kopplingen mellan dem och Israel. (Denna citatsamling borde noggrant studeras av alla som vill förstå och bekämpa hyckleriet.)

 

Man måste här komma ihåg att judarnas devis i allt de gör och som de själva för jämnan upprepar som sitt rättesnöre, är det engelska uttrycket: "Is it good for the Jews?" T.o.m. efter den stora jordbävningskatastrofen i Haiti januari 2010 kunde man i Israels välkända hebreiskspråkiga tidning Ma'ariv (21/1-2010) läsa: "The Haiti Disaster is Good for the Jews"

Och för att ge ett annat exempel kunde man i den i den israeliska tidningen Ha'aretz, 16/04/2008, läsa: Report: Netanyahu says 9/11 terror attacks good for Israel.

Den judiska statens förste premiärminister David Ben-Gurion har t.o.m. varit än mer rak på sak:

"Vi bryr oss inte om vad gojim, alltså icke-judar, säger och tycker. Vi bryr oss bara om vad de gör, om deras agerande är till vår fördel eller kan skada oss."
- David Ben-Gurion, Ha'aretz, 16/2, 1960

Ur detta judiska perspektiv att se sakerna så är det förstås "good for the Jews" att använda Sverigedemokraternas partiorganisation för att så hat mot Israels fiender.

 

 

Judarna VS icke-judar, svenskar

Den judiska infiltrationen blir än mer upprörande då man vet att judarna egentligen bara föraktar och motarbetar det som är svenskt, något som är väl sammanfattat i artikeln: Judars förhållande till icke-judar och svenskar.   

På nästa partikongress för Sverigedemokraterna skulle det vara kul om de judiska Ekeroth-bröderna kunda förklara för det svenska auditoriet vad judarna i sina interna diskussioner menar med de judiska begreppen goj, gojische kop, och shiksa.

Vi tar upp dessa judiska begrepp i avsnittet Judisk vardagsrasism - Begreppen "goj", "schiksa", "schwartzer" men kan här rekapitulera för dem som inte vet att:

Goj (eller goy, pluralis gojim/goyim), är judarnas begrepp på en icke-jude, vare sig han/hon är kristen, muslim, buddist, etc. Bara man inte tillhör den judiske guden Jahves särskilt utvalda stam blir man automatiskt en goj. Innebörden i "goj" och "gojim" är dokumenterat som nedvärderande och man talar om att någon har en "gojische kop" (=goj-huvud) som en dumskalle och om en "jiddische kop" som en smart, intelligent, jude.

I den judiska samtalet har man också ett nedvärderande jiddisch-begrepp på unga manliga och kvinnliga icke-judar. Där kallas en icke-judisk yngling för shaygets (sheketz). Enligt den judiska boken "Megiddo Modern Hebrew-English Dictionary", utgiven i Israel, definieras sheketz korrekt som: "orent djur; vämjelig varelse, styggelse (och vardagligt - uttalat shaygets) usling, slyngel; ickejudisk yngling".

Jiddischordet "shiksa" är femininformen av shaygets och syftar på en ung, icke-judisk kvinna, och har samma nedvärderande innebörd. Enligt den judiska boken "Lazar Malkin och paradiset" (Legenda Förlag) är ordet "shiksa" ("shikse") synonymt med "icke-judisk kvinna; ofta använt i nedsättande betydelse, hora"

Det är väl ett minst sagt otrevligt sätt judarna har att betrakta sin icke-judiska kvinnliga omgivning, som "horor"! Förklara det, Ekerothare!

 

Israel VS Sverige

Ekerotharna och de judiska kampanjmakarna har också varit duktiga på att nedtona kunskapen om sionisternas totala brist på respekt för vårt lands ledare. Vi citerar från boken "Israels makt i Sverige" några rader om hur judarna behandlar svenska ledare när dessa inte går i deras ledband:

Vi glömmer inte att Olof Palme - trots all sionistisk hetspropaganda - inbjöd PLOs ledare Yassir Arafat till Stockholm, och vi glömmer inte hur Olof Palme vid ett försoningsmöte om fred i Stockholms Storkyrka, alltså den svenska kristenhetens gamla helgedom; blev avbruten och utbuad av skränande och skrikiga sionister som bröt mot all medmänsklig anständighet och all respekt för kyrkans frid, när de hade fräckheten att till Olof Palme ropa: - "Ut ur kyrkan, din jävel"!! Och, när Palme sedan i sällskap med sin hustru Lisbeth lämnade Storkyrkan, så omringades de av hotfullt påstridiga och skrikiga sionister, alla ytterst välklädda och av allt att döma välmående personer i det svenska samhället. Sionisternas hat till Olof Palme var fullständigt ursinnigt och vitglödgat, bara därför att den svenske statsministern hade inbjudit de förtryckta och förvisade palestiniernas demokratiskt valde ledare till Sverige för att höra hans synpunkter och utbyta åsikter och meningar med honom.

 

Detta judiska förakt kan också ses i mordet på svenske FN-medlaren Folke Bernadotte. Man måste här komma ihåg att mordet på Bernadotte år 1948 beordrades av Israels sedermera premiärminister, Yitzhak Shamir, när denne var överhövding för den judiska terrorgruppen "Sternligan". Mer finnns att läsa i kapitlet: Varför är mordet på Folke Bernadotte okänt?

Attacker mot FN svenskar - liksom övrig FN personal - har fortsatt. 13 september 1991 dödades furir Kenneth Fransson, 25, från Lund, i Libanon i en incident som Israel var ansvarig för (se exempelvis Detta hände under min tid i Libanon - Hösten 91 t.o.m. våren 92 - L110).

Samma hänsynslösa politik fortsätter; sommaren 2006 dödade Israel den finske FN-soldaten Jarno Mäkinen, 29, och tre kollegor till honom i ett angrepp mot en FN-postering i Libanon. (Hur är det förresten ställt idag med parollen "Finlands sak är vår"?)

Följande videofilmer visar den israeliska armén IDF vs FN i Libanon under 1990, med bl.a. svenskar från SwedEngCoy, medlemmarna av Svenska Ingenjörskompaniet L116, på FN:s sida:

http://www.liveleak.com/view?i=635_1251553077

http://www.liveleak.com/view?i=5ca_1251843627

Se också "IDF vs UNIFIL" på länksidan för SwedEngCoy: http://www.swedengcoy.se/links.htm

När man ser dessa filmer ska man föreställa sig hur det låtit i våra medier om något arabland behandlat FN på ett liknande aggressivt sätt.

 

Bröderna Ekeroth skulle f.ö. kunna förklara för sina partikamrater Israels konstanta mobbing av kristna i det judiska mönsterlandet. En del av dessa aktioner har vi summerat i arkivet Israel´s anti-Christian policies som bl.a. inkluderar den gedigna samlingen data om Israels övegrepp: Destruction and desecration of Christian holy places and the violation of Christian religious rights.

De kan också då förklara den judiska vanan att spotta på kristna i Israel, en bisarr företeelse som vi sedan tidigare tagit upp i vårt arkiv Jewish hate against Christianity and Jesus men som ånyo aktualiserats i en artikel i den israeliska tidningen Ha'aretz, 2009, (odaterad): Christians in Jerusalem want Jews to stop spitting on them:

A few weeks ago, a senior Greek Orthodox clergyman in Israel attended a meeting at a government office in Jerusalem's Givat Shaul quarter. When he returned to his car, an elderly man wearing a skullcap came and knocked on the window. When the clergyman let the window down, the passerby spat in his face. The clergyman prefered not to lodge a complaint with the police and told an acquaintance that he was used to being spat at by Jews. Many Jerusalem clergy have been subjected to abuse of this kind. [...] On Sunday, a fracas developed when a yeshiva student spat at the cross being carried by the Armenian Archbishop during a procession near the Holy Sepulchre in the Old City. [...]

But the Armenians are far from satisfied by the police action and say this sort of thing has been going on for years. Archbishop Nourhan Manougian says he expects the education minister to say something. [...]

According to Daniel Rossing, former adviser to the Religious Affairs Ministry on Christian affairs and director of a Jerusalem center for Christian-Jewish dialogue, there has been an increase in the number of such incidents recently, "as part of a general atmosphere of lack of tolerance in the country." [...]

There are an increased number at certain times of year, such as during the Purim holiday."I know Christians who lock themselves indoors during the entire Purim holiday," he says.

 

Bröderna Ekeroth skulle också kunna försöka förklara för sina kristna anhängare hur det kommer sig att det var judiska extremister i Turkiet under kryptojuden Ataturks ledning som var de som var ansvariga för massakrerna på kristna armenier under förra seklet, och inte de turkiska muslimerna. Ett faktum som armenierna själva är mycket väl medvetna om då judarna hade stämplat dem som "amalek", d.v.s. judarnas ärkefiender (läs mer i The Jewish Genocide of Christian Armenians).

 

Den historiska trätan mellan svenska föregångsmän och judarna

I motsats till den idylliska bild Ekerotharna och deras judekompisar söker måla upp för historielösa svenskar i Sverigedemokraterna och annorstädes om historiska och gemensamma goda band mellan judarna och svenskarna, så är sanningen en annan.

Redan vikingarna som drog i österled kom i konflikt med khazarjudarna, det folk som på den tiden behärskade områdena i södra Ryssland och som en masse hade konverterat till judendomen och således blev föregångarna till dagens Ashkenazi-judar. Judarna tar själva upp khazarerna som den första historiska beröringspunkten mellan svenskar och judar men berättar aldrig att relationen var den mellan två konkurrerande och krigande parter.

I den välskrivna artikeln The Khazars Kingdom, Gog and Magog kan man exempelvis läsa: 

The Khazarian kingdom reached its peak of power and world influence in the latter half of the eighth century. The death knell of their empire was eventually seen in the dragon-headed ships of the Vikings who were to cross and navigate all the major waterways in their onslaughts. Even the legendary ferocity of the Khazars was outdistanced by these Norsemen who "did not deign to trade until they failed to vanquish; they preferred bloodstained, glorious gold to a steady mercantile profit." 43 They were also called Rus, from which descended, among others, the Russians.

Because historical Scandinavian literature did not begin until after the time of the Vikings, little of actual fact is known of them, with much of it apocryphal and contradictory and almost none of it laudatory. Of their military powers, however, virtually all accounts are in harmony. In his book, The Magyars in the Ninth Century, C. A. Macartney quotes the Arab historian, Ibn Rusta:

"These people are vigorous and courageous and when they descend on open ground, none can escape from them without being destroyed and their women taken possession of, and themselves taken into slavery." 44

There was even coined a specific term for the Viking ferocity: berserksgangr, from which is derived the English word berserk.

"Such were the prospects," says Koestler [judisk författare, specialist på khazarerna], "which...faced the Khazars."

Even in light of their viciousness and military prowess, these Norse Vikings focused their pillaging assaults on the Byzantine Roman Empire, preferring to trade with the Khazars rather than to tangle with them. Though eventually outmatched in ferocity, the Khazars were still able, for a while, to exact their ten percent taxes even from the Vikings on all of their "cargo" (more correctly spelled plunder) that passed through their land.

 

Här följer sedan ett intressant stycke om hur khazarjudarna försöker tjäna på att deras fiender attackerar varandra:

An interesting story emerges from this period of the Khazar Empire that gives a clear vignette of the emerging cultural schematic that was eventually to be scattered throughout the world.

In 912 the Rus Vikings, with an armada of 500 ships, each manned by 100 warriors, were set on invading and plundering the Muslim lands south of the Khazars, with whom the Khazars had a loose alliance of protection due to the thousands of loyal Muslims in the Kagan's army [Kagan = khazarjudiske kungen]. The Rus commander sent a letter to the Kagan asking permission to pass through his territory, to which the Khazar king acceded on condition of receiving half of the spoils upon their return.

On the Viking's return from their bloody mission, and paying the tribute required by the Khazars, the Muslims loyal to the Khazarian monarch, who lived in the eastern part of his kingdom, requested of the Kagan that they be permitted to fight the Vikings in retaliation for what they had done to their brethren to the south. The king granted them permission to do so, which resulted in the complete eradication of the Rus force -- except for five thousand who escaped and were subsequently killed by the Butas and Bulgars to the north.

Here pictured is a classical perspective of what was to become the Khazar/Jewish heritage in nearly all their dealings -- business, social or cultural: a king who becomes a willing though passive confederate of marauding Rus/Vikings, claims half of the loot they have taken in their bloody assault, licenses a retributive attack against them by Muslims under his own command, but then informs the Vikings of the imminent reprisal he himself has authorised. 45

Noter:

43. McEvedy, C., The Penguin Atlas of Mediaeval History (1961).
44. Macartney, C. A., The Magyars in the Ninth Century (Cambridge, 1930).
45. Dunlop, D. M., The History of the Jewish Khazars (Princeton, 1954).

 

 

Och Beter skriver i den läsvärda texten The Khazars:

Meanwhile the brutal Khazar domination over other peoples continued unchanged. But then a new factor appeared on the scene. During the 8th Century there came coursing down the great rivers - the Dnieper, the Don and the Volga - the eastern branch of the Vikings. They were known as the VARANCIANS, or the RUS. Like other Vikings, the Rus were bold adventurers and fierce fighters, but when they tangled with the Khazars, the Rus often ended up paying tribute like everyone else.

In 862 a Rus leader named Rurik founded the city of Novgorod, and the RUSSIAN NATION was born. The Rus Vikings settled among the Slavonic tribes under Khazar domination, and the struggle between Vikings and Khazars changed in character. It became a struggle by the emerging nation of Russia for independence from Khazar oppression.

Over a century after the founding of Russia's first city, another momentous event took place. Russia's leader, Prince Vladimir of Kiev, accepted baptism as a Christian in the year 989. He actively promoted Christianity in Russia, and his memory is revered by Russians today as 'Saint Vladimir;' and so a thousand years ago Russia's tradition as a Christian nation began.

Vladimir's conversion also brought Russia into alliance with Byzantium. The Byzantine rulers had always feared the Khazars, and the Russians were still struggling to free themselves. And so in the year 1016, combined Russian and Byzantine forces attacked the Khazar kingdom. The Khazar kingdom was shattered, and the kingdom of the Khazars fell into decline. Eventually most of the Khazar Jews migrated to other areas. Many of them wound up in eastern Europe, where they mingled and intermarried with other Jews. Like the Semitic Jews some 1000 years earlier, the Khazar Jews became dispersed. The kingdom of the Khazars was no more. 

 

 

Monument över Sviatoslav I av Kiev, son till Igor ("Ingvar").
En annan vikingaättling som bekämpade det judiska khazarriket. Notera Davidstjärnan på den fallna khazarkrigaren under Sviatoslavs häst.

 

Den svenska protestantismens urfader Martin Luther skrev rakt på sak om judarna i boken om "Om judarna och deras lögner", som utkom 1583:

Hur älskar inte judarna Esters bok i deras Gamla Testamente, som lämpar sig för deras blodtörstiga och mordlystna aptit och förhoppningar. Solen har aldrig skinit på en så blodtörstigt och hämndlystet folk, som omhuldar idén om att mörda och strypa alla gojim, alla icke-judar. Inga människor under solen är mera giriga och sådana har de alltid varit och kommer att förbli, vilket var och en kan se av deras avskyvärda ocker.

Hur många känner idag till att denne grundpelare i mycket av det som kan kallas svenskt, hyste sådan här åsikter om judarna? Skall f.ö. nämnas att Luther var väl bevandrad i hebreiska och spenderat mycket tid på studier av judiska heliga skrifter.

 

Den svenske konungen Gustav Vasa hade också sina duster med judarna. Här följer ett längre citat från boken "Israels makt i Sverige"

Långt innan juden Aron år 1775 kom till Sverige hade dock judar kommit till Sverige och i flera fall utövat inflytande på makthavarna. Den förste kände i Sverige bosatte juden var en viss Herman Israel från Lybeck, som finansiellt understödde Gustav Vasa i dennes kamp mot den katolska kyrkans välde - bl a för att komma över kyrkans stora rikedomar. Snart blev emellertid Herman Israels - och lybeckarnas krav alltmer pockande, så att kung Gustav Vasa blev alltmer förbittrad på den snikne och fräcke juden Herman Israel, vilket bland annat skildras mycket åskådligt i Strindbergs drama Gustav Wasa. Den samtida krönikören Peder Swart berättar att kungen träffade Herman Israel på en gata i Malmö - efter ett möte där med den danske kungen. Gustav Vasa sade genast mycket upprörd till Herman Israel:

"Var är nu det myckna goda som du med ditt kreditiv och dina stora eder på de lybskes vägnar har tillsagt mig? Var är brandskatten - den lösen som du inhöstade för att lybeckarna inte skulle bränna ned Stockholm - och var är den ersättning som du förtröstade mig med till Gotlandståget? Du skall en gång få härför skam, din arge förrädare!"

I samma stund drog Gustav Vasa sitt svärd, men kansler Laurentius Andrae och de andra herrarna i kungens sällskap skyndade till juden Herman Israels undsättninng och lyckades lugna den upprörde kungen, så att han stack ned sitt svärd i skidan igen, medan den förskräckte Herman Israel darrade som ett asplöv i alla leder och grät strida tårar - inför att ha blottställts och inför det öde som tycktes vänta honom!

Efter denna episod är juden Herman Israel försvunnen från Sverige. Men när Gustav Vasa ligger, gammal och trött på sitt yttersta, kallar han in en judisk läkare, en viss livmedikus Wulff. I ett brev till sonen hertig Erik år 1557 talar kungen om "en stor träta mellan vår medicos, doktor Kop och den juden", som i ett annat sammanhang, nämligen i fogderäkenskaper i kammararkivet för år 1559 omtalas som "den vindögde doktor var hos Kunglig Majestät i Äsborg; och drog sin färrde ur landet efter att ha honorerats med 200 mark".

 

 

Den store svenske författaren August Strindberg betraktas också som besmittad av "antisemitismens" virus när han skrev följande insiktsfulla rader (återgivet i SvD 2/9-1994 i en artikel av judinnan Nina Solomin, under rubriken "Strindberg och hans syn på judarna"):

Jag anses vara judehatare och har nu i min nya bok gjort satir på våra judar. Jag hatar icke judarne men våra servila, ordenshungriga, despotiska, förtryckande judar, hvilka med hela peningens magt (det har varit dem en lätt sak att afnarra de dumma svenskarne deras pengar) arbeta, på sitt hänsynslösa sätt, med reaktionen mot oss! [...] De äro fremlingar och hålla sig fiendtliga som fremlingar mot oss.

  

Vi har här visat att tunga auktoriteter i historien och som haft stark påverkan i Sverige absolut inte omhuldat den judiska gruppen, utan tvärtom! Men om exempelvis Strindberg eller Luther levt idag skulle de som Rami spärras in i fängelse. Idag är det fritt att kritisera svenskar och muslimer, men inte makthavarnas judiskhet.

 

***

 

Att som nationalist vara kritisk mot judarnas maktmissbruk är - till skillnad från vad många vet - ett viktigt tema bland många tunga nationalister på andra sidan Atlanten, i Förenta Staterna.

Tunga nationalistiska amerikanska namn - som har USA:s väl för sina ögon och av den typ som nationalistiska svenskar torde hysa respekt för - som Patrick Buchanan och David Duke, för att inte glömma den amerikanska industrins ledande gestalt Henry Ford, har alla fördömt den organiserade judenhetens undergrävande verksamhet i USA.

För att förkovra sig i detta ämne - som tar udden av Israelprogandandisternas nys om att det är "rabiat USA-hat" som är drivkraften bakom kritik av judarnas makt i USA, läs följande skrifter författade av riktiga amerikanska patrioter:

Patrick J. Buchanan, The American Conservative, March 24, 2003, Whose War?

Läs också: Pat Buchanan: In His Own Words On American Jews and the Pro-Israel Lobby

David Duke, How Israeli terrorism and American treason caused the September 11 Attack"

David Duke, Price of supporting Israel - The true reason behind the attack of September 11

Henry Ford, The International Jew - hela boken i PDF-format

 

Här skall vi också påminna om Israels systematiska spioneri mot USA och Israels massaker på amerikanska medborgare på fartyget USS Liberty och den s.k. Lavon-affären, allt detaljerat kartlagt i arkivet: The U.S. cost of supporting Israel.

 

Precis som när Israels ledare Netanyahu tycker att 11:e september var "bra för Israel" och som de israeler som 2001 ertappades med att glädjedansa framför de brinnade skyskraporna i New York, skulle bröderna Ekeroth och israeliska ambassaden i Stockholm fira i champagne om någon förvirrad och upprörd muslim som svar på svensk militär insats i Afghanistan utförde ett dåd i Sverige.

F.ö. har vår militära insats i sionistkriget i Afghanistan kostat oss 785 miljoner kronor för bara år 2007, och till detta ska läggas 380 miljoner kronor i bistånd. Och denna kostnad är i stigande. 2009 räknade man den militära insatsens kostnad till 1 000 miljoner kronor och 420 miljoner kronor i "bistånd". Därutöver ska man också räkna de (t.o.m. feb 2010) 4 dödade svenska soldaterna, och de både fysiskt och psykiskt krigsskadade. Därtill det onda blod Sverige nu väcker bland de afghaner som drabbas av militärens operationer.

 

 
 

Richard Holbrooke, USA:s judiske strateg för krigen i Afghanistan och Pakistan i förtroendefullt samtal med Israels Shimon Peres. På ordergivning, månne?

 

 

Massinvandring - vad är "the root causes"? 

En av kärnfrågorna för partier som Sverigedemokraterna verkar vara frågan om "massinvandring".

Men om man är verkligen är emot massinvandring och önskar begränsa detta fenomen ska man väl snarast forska på varför det numera finns stora flyktingströmmar världen över - varav en del hamnar i Europa - och fokusera på grundorsakerna, eller som engelsmännen säger: "the root causes".

Vilka är de flyktinggenererande mekanismerna? Varför är så många länder sargade världen över, antingen i krig eller ekonomisk kollaps? Hur ser dessa länders historia ut, vilka har varit drivande bakom denna katastrofala utveckling?

Och det är nu det intressanta mönstret framträder.

Analyserar man närmare de konflikter som genererar flyktingar, både politiska och eknomiska dito, så går det i princip alltid att se hur deras länder raserats i krig och konflikter bakom var man kan se judisk/israeliska vapenintressen, israelisk militär/underrättelsetjänstinblandning eller västerländska operationer utförda av militära-ekonomiska s.k. eliter från Storbritannien, Frankrike och USA.

Några exempel:

Den nuvarande upplösningen av Somalia är i stort resultatet av den judiskstödda Clintonregimens (med judar som utrikesminister Albright, Samuel Berger, försvarsminister Cohen) inblandning på 1990-talet där man med militärmakt försökte avliva ledaren Mohamed Farrah Aidid - en man som kunde fått ordning på samhället - och där USA medvetet sökte torpedera somaliernas egna fredsansträgningar som exempelvis helikopterattacken 1993 mot ett somaliskt fredsmöte (se artikeln USA in Somalia 1993 för mer detaljer). Nu senast invaderades Somalia av Etiopien i en USA-understödd operation som lett till än mer människors död och massflykt från bl.a. huvustaden Mogadishu, precis när de Islamiska Domstolarnas Råd hade börjat stabilisera landet.

I Algeriet höll ett populärt parti FIS på 1990-talet att ta över den politiska makten, men då de var islamister startade de franska judarna och den franska staten en kampanj där man understödde en kupp och ett efterföljande påfallande smutsigt inbördeskrig. Och nu är den demokratiska utvecklingen i Algeriet körd i sank, hundratusentals är döda, och många har lämnat det blödande landet.

Krisen i Sudan är också ett belysande exempel där USA, i sionisternas ledband, underblåst etniska konflikter och där Israel nu t.o.m. gått in öppet med bistånd i inbördeskriget med syfte att förvärra situationen (för mer se vårt landsarkiv för Sudan).

De sionistiska krigen i Irak och Afghanistan har resulterat i gigantiska flyktingströmmar. Dessa krig har ett judiskt incitament och propagandistiskt stöd från judar i bl.a. USA, Storbritannien, Frankrike, Sverige (se exempelvis vårt engelska Irak-arkiv).

Israels stöd till krossandet av demokratiska rörelser i Sydamerika där Israel konskvent hjälpt diverse kriminella juntor och terrorregimer vilket lett till massiv flykt av jagade människor undan Israel-utbildade dödsskvadroner. Läs gärna artikeln Israel in Latin America för mer om detta.

Judisk-israelisk inblanding i inbördeskrigen i Centralafrika, Sierra Leone, och Angola, har också gett enorma rikedomar till diverse judiska diamant-moguler och vapenhandlare samtidigt som hundratusentals liv demolerats och hela länder destabliserats - något som lett både till interna afrikanska flyktingströmmar och flykt av afrikaner till västvärlden.

Även vår egen Ahmed Rami är ett levande exempel på hur inblanding i andra länders inre politik till stöd för korrupta regimer lett till flykt där Rami själv överlevde ett försök att störta den av USA och Israel stödde diktatorn Hassan II, en typiskt korrupt skurk i utländska krafters sold. Hassans vanstyre har lett till att Marrocko idag är ett lamslaget land varifrån tusentals och åter tusentals desillusionerade ungdomar söker lämna för Europa, för att förbättra sin lott. Hade det inte varit för dessa av våra västliga regeringar stödda despoter, hade folket i de här länder själva ordnat upp sitt styre och sina ekonomier.

Mer om Israels inblanding i vapenhandel och diverse inbördeskrig kan bl.a. läsas i vårt engelska arkiv: Jews and Arms Sales.

 

En annan mekanism till att länder slagits sönder och samman är den globala ekonomin, spekulationsinriktad som den är, skuldbördan i Tredje världen, etc. Här vilar anvaret också tungt på sionisterna som förvandlat världsekonomin till en gigantisk spekulationskarusell där pengar och profit konsekvent går före nationell utveckling och vanliga människors väl och ve.

I vårt arkiv Jews and Finance tar vi upp detta i detalj men det finns ett citat som här är på sin plats att återge och som visar hur judarna själva är väl medvetna om sin dominans i världsekonomins ledande skikt (en dominans som också ger ett ansvar, något judarna helt väljer att glömma bort):

[Jewish billionaire George Soros] is often accused of masterminding some world conspiracy ... if the [economic] global crisis keeps spreading -- as most experts expect -- you won't hear much more talk about blaming Soros and his Jewish cronies. Anger will probably focus increasingly on the leaders of the [International Monetary Fund] and the Washington policy makers who stand behind it. The bad news is that most of them are Jewish too. Israel's daily Yediot Achronot recently published an unintentionally chilling list of senior economic policymakers known to be attending Kol Nidre services in Washington on the eve of the IMF summit. Among them: Treasury Secretary Robert Rubin and his top deputy Lawrence Summers [who later succeeded Rubin as Treasury Secretary], World Bank Chairman James Wolfenson and his top deputy, Josef Stieglitz; Federal Reserve Chairman Alan Greenspan, and IMF Director Stanley Fischer. That's scary. And it's only a partial list.

-- Den judiska tidningen Jewish Week, i artikeln "Market Meltdown. As the World Economic Crisis Turns Scary, Scapegoating Looms. Watch Your Back", (16 Oktober, 1998, sid. 12).

Pengar finns för att räta upp eländet i världen men för att istället rädda bankirerna så spottade president Obama upp otroliga 700 miljarder dollar (700 000 000 000) i sitt bankräddar-paket. Och USA:s kostnad för de sionistiska krigen i Afghanistan och Irak beräknas till absurda 1 biljon dollar, d.v.s. 1 000 000 000 000 dollar! (se den amerikanska hemsidan Cost of War och deras dynamiska räknare för att få lite perspektiv på vansinnet). Jämför dessa kostnader med de fjuttiga kostnaderna för elementär sjukvård, infrastruktur och utbildning i tredje världens länder och man ser vad världens styrande härskarelit väljer att lägga resurser på.

 

Ska man kritisera massinvandring ska man också komma ihåg att de människor som nu kommit till Sverige i de flesta fall inte kommit hit illegalt, utan har kommit tack vare att svensk lagstiftning möjliggjort det. Är det så att man är kritiskt till detta är det inte trashankarna som kommit hit man ska rikta sin vrede emot, utan de s.k. "folkvalda" vars beslut berett vägen för denna utveckling.

En intressant aspekt som man bör uppmärksamma är att Folkpartiet - av judarna kallt "vårt parti" - historiskt sett varit mycket pådrivande för just invandring. Samtidigt skall man notera att Israel själv inte tillåter massinvandring av icke-judiska människor, ty man förordar som den sionistiske aktivisten William Zukermann skrev i "Jewish Newsletter", 28 juli, 1959:

Israel måste bli ett nytt Getto, ett hundraprocentigt judiskt samhälle, lika "Gojim-Rein", som det Nationalistiska Tyskland var "Juden-Rein".

Men för andra länder kan judarna tänka sig obegränsad inflyttning.

Dock märks det hur Folkpartiet svängt i frågan.

Som Kent Ekeroth berättade i Aftonbladet ovan så var Folkpartiet t.o.m. det första partiet - före Sverigedemokraterna - som försökte värva honom.

Detta bottnar i att Folkpartisterna älskar massinvandring så länge man kan få in stora skaror av gettoiserat proletariat som man sedan kan utnyttja till att städa spyor i tunnelbanorna och dylika untermensch-arbeten.

Helst ska dessa slängas ut i getton à-la Rinkeby, Tensta, men aldrig att de ska släppas in i de fina salongerna - förutom en handfull paradinvandrare (som känner till koderna för vad som får och inte får sägas). Helst också att ungdomarna från denna ökande grupp förslummas i sina getton där man dag ut och in bombarderar dem med den självdestruktiva amerikanska gettokulturens "gangsta' rap" och liknande (oftast judisk-producerad), med det genomsyrande budskapet att det enda målet med livet är bling-bling, rumpviftande brudar och snabba cash. Något som i sin tur leder till utveckling av ny grupp av "white"- och "black trash" - d.v.s. politiskt totalt omedvetna människor som bara följer de simplaste materialistiska och sexuella drifter (se bara juden Jerry Springers förnedrande TV-program där dennna grupp står i fokus).

Vill det sig riktigt väl så kommer dessa förnedrade ungdomar till slut bli kriminella och i sin enkla analys se med med bitterhet och avund på dem närmast som är annorlunda och har lite mer, varpå en konflikt med svennarna drar igång. Något vi redan sett en utveckling av. Detta passar som hand i handsken för judarna och deras uppbackare i Folkpartiet då de kan casha in på de anti-invandrar stämningar som genereras som man sedan - via huvudsakligen judiskstyrda massmedier/Hollywood - kan styra in mot anti-arabism, eller vad som för tillfället passar Israels vänner.

 

Dock märker man nu hur samma Folkparti och associerad Bonnierpress vänder helt tvärt - nu när en våg av väckelse når dessa ungdomar i slummen, en väckelse från förtvivlan, för värdighet, ofta under islams inspiration - och istället drar igång kampanjer mot konsekvenserna av den politik de själva varit med om att stifta!

Det är därför Folkpartiet mer och mer börjar låta som gamla Ny Demokrati eller Dansk Folkeparti och det är därför Bonnierpressens media-outlets fylls med material om det muslimska hotet, sharialagar, skäggiga imamer, och dylikt.

Parollen är helt enkelt; massinvandring ska stimuleras så länge den genererar trashankar man kan utnyttja, men om dessa börjar bli tänkande och börjar ställa politiska krav - nej, då ska de motarbetas.

Samma har Nation of Islam märkt i USA när de försöker få igång den svarta gettoiserade samhällsgruppen och hos dem inympa stolthet och självtillit, rensa upp i crack-husen och ta itu med gansterrappens negativa effekter. Då börjar istället de judiskstyrda medierna hysteriska kampanjer där man exempelvis utmålar Nation of Islams ledare Louis Farrakhan som en ny Hitler, f.ö. en kampanj där t.o.m. Bonnierägda Expressen talat om Farrakhan som "den svarta faran".

 

***

 

Not 1: Sedan kan ju någon säga att just Bonnierpressen är kritiska till Sverigedemokraterna och att ledande "liberala" judar tar avstånd ifrån dem. Men Bonnierpressens fejkade kritik av Sverigedemokraterna är bara spel för gallerierna då bröderna Ekeroth kommer från kretsar som simmar i exakt samma vatten som familjen Bonnier och som går på samma Israelfestivaler. Det är också avslöjande hur medieimperiet också ser det som helt OK att de tjänar pengar på Sverigedemokraterna. Lyssna här gärna på Pontus Bonnier, nuvarande Vd för Bonnier AB, i Ekots lördagsintervju, P1, 7/11-2009, och hur han slingrar sig på den direkta frågan om "hur känns det att tjäna pengar på att göra reklam för Sverigedemokraterna?" http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_Ekots_lordagsintervju_091107020257.mp3 [C:a 8:00 minuter in i den f.ö. högintressanta intervjun] 

Not 2:  Sedan finns det en annan intressant aspekt som visar hur falsk och politisk motiverad den kampanj är som försöker utmåla just den muslimska minoriteten som orsak till invandrarrelaterade problem. Ty den plats där det sen åratal verkligen funnits en lågande konflikt mellan invandrare och infödda svenskar, där är den aktuella invandrargruppen religiöst sett inte muslimer men - just det, kristna, d.v.s. av samma religion som majoritetssvenskarna. Vi talar här om Södertälje nära Stockholm där grupperingar av kristna minoriteter från Mellanöstern, syrianer/assyrier och kaldéer, sedan åratal ökat i koncentration (särskilt efter Irakinvasionen) och där friktion sedan länge funnits mellan exempelvis gymnasieelever från de olika grupperna.

Not 3: En annan aspekt är den s.k. "hederskulturen". Här har sionistpressen under åratal gjort reportage om diverse antikvinnliga hedersdåd både i Sverige (Fadime och Pela), men även rapporterat om dylikt från Irak och Turkiet. Men aldrig att man exponerar att det här är ett problem framförallt kopplat till den kurdiska minoriteten, en minoritet som i Sverige är starkt överrepresenterad bland "paradinvandrarna" - judarnas nya åsiktsproffs - och den grupp som utmärkt sig som de främsta kollaboratörerna till det sionistiska våldsprojektet i Irak. Istället får majoritetsturkarna och de arabiska irakierna lida för propagandaeffekterna (vilket man också kan misstänka är meningen med dylika kampanjer).

 

 

Judar sätter judiskhet framför Sverige - Chutzpah-judarna som lattjar runt med Sverige 

Den politiska frågan om massinvandringen är en skenfråga.

Om man inte tar itu med de sionistiska krigen som skapar flyktingströmmarna eller reglerar den huvudsakligen judiskstyrda världsekonomin kommer än mer människor snart vara på flykt. Flyktingströmmarna är bara ett symtom på en sjuk värld, en värld tyngd av krig och ekonomiska orättvisor.

Att som Sverigedemokraterna försöka göra låglöne-invandrare till svenskens huvudproblem är fegt och falskt då de stora fifflarna - om man verkligen ska ägna sig åt en sådan analys - är judarna, "the untouchables" - mänsklighetens nya adel.

 

Man ska komma ihåg att huvudparten judar som kommmit till Sverige har kommit hit för att tjäna pengar.

De första judarna på 1700-talet utgjorde en elit av affärsmän med internationella handelskontakter som släpptes in för att man trodde att de med sina förbindelser skulle smörja ekonomin. Efter dem följde en andra våg av simplare judar från östeuropa med siktet ej inställt lika högt och som bl.a. var gårdfarihandlare och smådealers, även här primärt businessinriktade. Efter andra världskriget kom det ytterligare judar som i och för sig hamnade i Sverige som ett resultat av de omvälvande händelserna på kontintenten men dessa judar började också snart efter att de etablerat sig i sitt nya land rikta in sig på makt och pengar.

 

Hur genereras då dessa pengar och vart tar de vägen? Vad vinner det svenska samhället på det?

Den sionistiska juden Anders J. Carlberg (tidigare ordförande för Göteborgs Judiska Församling), skriver i boken "Judisk Identitet" (Natur och Kultur förlag, 1993, sid. 152): "Svenska judar investerar stora resurser i en judisk stat [...]."

"Stora resurser", var det tydligen frågan om.

 

Judisk cirkus. Metro, 16/11-2000.

Ett medium för att föra de "stora resurserna" intjänade i Sverige undan svensk skatt och direkt till judestaten Israel är via Förenade Israelinsamlingen (Keren Hayesod). Förenade Israelinsamlingen har även en egen tidning, "Menorah" - den sjuarmade ljusstaken - där en mängd företag styrda och ledda av svenska judar annonserar.

Pengarna från dessa judisk-ägda företag går direkt till Förenade Israelinsamlingen och för företagen är dessa bidrag "avdragsgilla" i deklarationen. Det betyder att istället för att betala skatt på pengar tjänade i Sverige, kanaliseras de direkt, via Förenade Israelinsamlingen, till den rasistiska ockupationsmakten Israel. Sedan sprids "Menorah" till alla intresserade, gratis, i tusentals exemplar. Bland de företag som profilerar sig som annonsörer till stöd för Israel ses Mc Donalds, Crescent, Proventus, Roco-Baroco, Abu Garcia. I dessa fall kan man härleda stödet till Israel p.g.a. att dessa företag helt eller delvis ägs och styrs av judar.

Organisationens arvsfond, Keren Hayesod Charity Trust, tar också emot generösa gåvor från judar som testamenterat eller under sin livstid gjort större donationer till fonden. Man poängterar alltid i sin information till sina donatorer att "dessa gåvor är befriade från arvs- och gåvoskatt". Det viktiga är att medlem går oavkortat till judar och inte några ören passerar över till gojerna. För att säkerställa detta har man t.o.m. en stab av judiska advokater som ställer upp och hjälper till sina fränder så att de skriver sina testamenten på rätt sätt.

 

Och sättet som dessa pengar genereras ska också uppmärksammas då judiska finanstrixare har en lång rad mer eller mindre skandalösa "affärer" bakom sig, affärer som lett till stora förluster för icke-judarna och stora vinster för den judiska gruppen och Israel.

En sådan affär är Gotabankkraschen, noggrant genomgången i ett kapitel från boken "Israels Makt i Sverige", Hur ett sionistiskt företag opererar i Sverige, och i Radio Islams Tidning i artikeln Gabriel Urwitz använder ett beprövat knep

Gotabanksjuden Gabriel Urwitz (se artikel nedan) och hans kompisar Robert Weil och Mikael Kamras symboliserar alla det judiska nätverket i Sverige.

Gabriel Urwitz är numera boss för riskkapitalbolaget Segulah, ett företag som nyligen uppmärksammats med en del skriverier då Segulah-stödda företaget Medstop fr.o.m. januari 2010 börjat ta över Apotekets verksamhet som en del av avregleringen. I en artikel i tidningen Fokus, 12 januari 2010, Apotek till skatteparadis, kan man läsa om hur "svenska apotek kommer att ägas från kanalön Jersey, hem för skurkstater och korrupta vapenkoncerner" och även i ETC, 2010-01-26, Apoteksvinster går till skatteparadis, tar man upp vart pengar tjänade på svenskar som bara vill köpa sin medicin numera kommer att hamna. Se också artikeln Medicinprofitörerna – Segulah och Medstop.

Det ska här påpekas att svenska pengar nu inte bara hamnar i företaget Segulahs händer. Gabriel Urwitz är nämligen en känd finansiär av den judiska staten Israel sedan många år och just Segulah, men även hans tidigare bolag Purim AB (anspelande på den judiska slakten på 75 000 perser i Bibeln och den efterföljande Purimfesten) och Urwitz AB har stoltserat med stora avdragsgilla annonser i ovannämnda sionistiska tidning Menorah.

Således kommer svenska medcinbehövande - vare de vill det eller inte - och med pengar som smart av Urwitz & Co planerats undan från den svenska statens beskattning, hjälpa till att medfinansiera det sionistiska projektet Israel.

Avslutningsvis kan vi här berätta att "segulah" f.ö. är ett hebreiskt namn med innebörden likvärdig med "ädel", "skattad". 

 

***

Den judiska affärmoralen är det uppenbarligen lite si och så med.

Medan judarna vill att svenskarna skall bli förbannade på någon småtrixande pizzabagare från Turkiet så kan de judiska finanskillarna göra de riktigt stora operationerna. I arkivet Jews and Crime finns noggrant dokumenterat hur judar är involverade i så trevliga branscher som knark- och människohandel men även artiklar om deras fallenhet för att vilja ta för mycket av kakan. Något som lett till ett antal finansiella storskandaler med judar i centrum, nu senast Bernard Madoff-skandalen i USA, en affär med globala efterverkningar. 

Här tänkte vi fräscha upp läsarnas minne med några spektakulära judiska finansiella stordåd i vårt rike:

 

Poseneraffären på 1990-talet är en klassiker. Juden Joachim Posener hade först ihop med sin judiske polare David Kollman tillsammans lurat danska och svenska företag på tillsammans 500 miljoner (!) kronor, den så kallade Thulhärvan och det största bedrägeriet i Danmarks moderna historia. Sedan forsatte det med den famösa Trustorhärvan - den största bolagsplundringen i svensk historia - utförd av Posener och hans kusin Thomas Jisander och där Trustor plundrades på 770 miljoner kronor. För mer läs artikeln: Joachim Posener - den judiske brottslingen bakom Trustor härvan.

Posener har nu klarat sig undan rättvisan bl.a., har det spekulerats, genom att hålla sig gömd i Israel (likt andra judiska kriminella, se Shmuel "Samy" Flatto-Sharon som blåste Frankrike på 60 miljoner dollar) - och Poseners brott är numera preskriberat.

 

 

Den unge finansjuden David Zaudy, som tidigare också skrivit på Bonnierägda Expressens ledarsidor och i Veckans Affärer, har enligt tidningen Resumé försökt gömma undan 26 miljoner kronor från beskattning genom en skalbolagsaffär via sina egna bolag på Malta. Något som han misslyckades med när Skatteverket granskade en skalbolagshärva kring företaget LSA Finance, varpå han blev upptaxerad med tio miljoner kronor.

Zaudys företag heter Zahav Investments och likt Urwitzs företag Segulah är även Zahav ett hebreiskt ord. I det här fallet är "zahav" det hebreiska ordet för "guld". Zahav Investments har t.o.m. hebreiska inskrivet på företagets logga (se längst ner till höger på deras officiella logga intill).

 

Läs mer om juden Zaudys fiffel på Realtid.se, 2008-03-26, Veckans Affärer indragen i skalbolagsaffär.

Även idrottsklubben AIK drabbas; läs Realtid.se, 2008-05-14, Sen insideranmälan för skandalomsusad börsreporter.

Släkten Zaudy har också Israel-aktivism i blodet. Redan i Judisk Krönika, nr.1-2/1971, kan man se ett stort upprop med rubriken "Slut upp kring sionismen!", där en av medsignatörerna är Bertil Zaudy, då ordförande i Skandinavisk-Judiska Ungdomsföreningen - SJUF (se längst ner till höger i artikeln nedan).

 

Även en annan judisk kapitalist, Tomas Fischer, med förgreningar i Sosse-sverige, har utmärkt sig med tvivelaktiga affärer där pengar tjänade på svenskar undandragits beskattning i Sverige och således ej kunnat komma Sverige och dess befolkning till del. I en artikel publicerad på E24.se, 2010-01-08, Känd finansman fast i skattehärva, kan man läsa hur "den kände finansmannen och bokförläggaren Tomas Fischer har fastnat i Skatteverkets granskning av dolda förmögenheter i Liechtenstein" och "skatteverket anser att han ska betala 14,8 miljoner i skatt, skattetillägg och ränta".

 

Familjen Bonnier har också några pikanta affärer under åren som man kan läsa i vår artikel: Bonniermygel - Halmstadsprocessen: och falskdeklarationer.

 

Den judiske fackpampen och landshövdingen Sigvard Marjasin har också en affär i bagaget, den s.k. "Marjasinskandalen", och som man kan läsa om i bl.a. artikeln Silbersky skall försvara Marjasin. Notera här att Marjasin t.o.m. stridit som judisk frivillig i erövringskriget i Palestina 1948.

 

Daniel Sachs är en annan ung judisk makthavare i Sverige. Han har arbetat för Gabriel Urwitz och Segulah, se ovan, men jobbar numera för den andre finansjuden i kompisgänget, herr Robert Weil, och är dennes bulvan i Proventus' samröre med familjen Bonnier och övertagandet av TV4.

 

 
 

Våra judiska
penning-jonglörer
- The Golden Boys of Judah

Matematik och skatt är det inte så noga med då det är goj-pengar det handlar om.

Men tänk om de ändå talade klarspråk...

 

Gabriel Urwitz.

"Det är jag som tar Apotekspengar till mitt skatteparadis - och till Israel förstås."

 

Robert Weil.

"Det är jag som tjänar pengar på dig och sedan vurmar för kulturen i Sverige... den judiska kulturen, närmare bestämt."

 

David Zaudy.

"Jag har varit ledarskribent på Bonnierblaskan Expressen men ägnar nu min tid åt att dra in pengar till mitt hebreiskdöpta-företag Zahav, helst utan att skatta för dem. Man är ju inte dum."

 

Tomas Fischer.

"Det är jag som försnillar pengar samtidigt som jag tycker sossarna ska ha mitt stöd! Jag är nämligen en kapitalist-socialist, sörru."

 

Daniel Sachs.

"Det är jag som bestämmer över TV4 - och tjänar grova pengar på det. Va'? Ska de redovisas också? Åh faan!"

 


Joachim Posner.

"Jag är en riktig judisk 'golden boy' som både orsakat Danmarks och Sveriges största finansiella skandaler. Visst är vi bra för världsekonomin, rena smörjmedlet vettja!"

 

I Dagens Nyheter, 2007-03-22, i artikeln Bonnier tar över TV4, kan man läsa hur Bonniers via sina judiska frontmän Weil-Sachs kringgår svensk lagstiftning för att kunna utvidga sitt imperium:

Weils Proventus och tar kontrollen över hela TV4. Förra kulturministern Marita Ulvskog är kritisk mot Bonniers ökade makt på mediemarknaden. – Kvalificerat nonsens, kontrar TV4:s vd Jan Scherman.

Bonnier köper Proventus 50-procentiga andel och blir helägare till det finska bolaget Nordic Broadcasting Oy, som förutom knappt 99 procent i TV 4 äger den finska MTV-koncernen, med bland annat tv-kanalen MTV3.

Affären är slutpunkten på flera års ägarkarusell kring TV4, som inleddes i slutet av 2004 med en maktkamp mellan Bonniers och norska Schibsted.

Genom ett samarbete med Proventus, som ägs av finansmannen Robert Weil, gick Bonniers segrande ur striden. Så sent som för några månader sedan köpte Nordic Broadcasting Schibsteds TV4-aktier och avnoterade bolaget från börsen. [...]
Marita Ulvskog, idag partisekreterare hos socialdemokraterna, är snabb att kritisera affären och menar att Proventus och Bonnier "lurat många".

Affären är provocerande. Den ökar ägarkoncentrationen och minskar mångfalden. [...]

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth ser ingen anledning att agera.

Det kan här vara på sin plats att påminna att kulturministerns make själv tillhör den judiska gruppen. SVT skriver exempelvis i sin beskrivning av programmet "Vem tror du att du är?" (ett program som sändes på SVT1 21 dec 2009) om Ulf Adelsohns "judiska ursprung":

"På sin resa genom tiden hamnar Ulf Adelsohn bland judiska invandrare i 1800-talets Sundsvall och Karlstad, och för att finna deras rötter får han bege sig till Suwalki i nordöstra Polen." 

 

Det räcker inte bara med att Bonniers lurat många som Ulvskog uttryckte det. Skandalerna fortsätter i landet Sverige där den kraft som ska granska makten och maktmissbruket nu hamnat i händerna på just maktmissbrukarna.

I Bonnierägda mediatidningen Resumé, 2006-04-27, slapp ändå en längre och mycket avslöjande artikel igenom filtret. En artikel med rubriken "Sachs mörkar jätteklipp i TV4":

TV4:s ordförande Daniel Sachs mörkar sitt ägande i TV4. Han har inte 0 aktier som årsredovisningen påstår, utan 453 000 aktier värda 110 miljoner kronor. Förutom styrelsearvodet på 300 000 får han 4,5 miljoner i utdelning. Värdet på Sachs TV4-aktier har ökat med 32 miljoner på ett år.

Proventus räddade förra vintern Bonniers kontroll över TV4 i budstriden mot Schibsted genom att köpa MTG:s 15,1 procent. Senare köpte Proventus också 15,2 procent av röstvärdet i Alma Media, som ägde 23,4 procent av TV4. I dag heter företaget Nordic Broadcasting Oy och äger även TV4:s finska systerbolag MTV3.

MTG-posten togs över av bolaget Proventus Industrier med följande ägarbild:

Robert Weil AB 49 procent, Proventus AB 35 procent (ägs till 100 procent av Robert Weil), Daniel Sachs AB 15 procent, Proventus Capital 1 procent.

Daniel Sachs är vd i Proventus AB, Proventus Capital och Proventus Industrier AB, där hans bolag äger 15 procent av de 3 020 013 aktierna i TV4. Det betyder att Daniel Sachs äger 453 000 aktier eller 2,3 procent i TV4.

Enligt Stockholmsbörsens noteringsregler ska styrelseledamöternas innehav i det egna bolaget redovisas. I TV4:s färska bokslut över 2005 står under styrelseordförande Daniel Sachs: Aktier i TV4: 0 aktier direkt. Delägare i Proventus Industrier som innehar 3 020 013 aktier”.

Det framgår inte om ordförande Sachs har ärvt en ynka aktie i Proventus Industrier eller om han är majoritetsägare. Som exempel har styrelseledamoten Mats Sundström valt att redovisa hela sitt innehav: ”3 000 aktier direkt eller via bolag”.

Resumé har under dagen sökt Daniel Sachs för att fråga varför hans ägande inte redovisas öppet, men sekreteraren meddelar att han kan nås först i morgon efter 10.30.

TV4:s informationsdirektör Göran Ellung är ansvarig för årsrapporten:

- Vi inhämtar uppgifterna från styrelseldamöterna.

Kontrollerar ni dem?

- Nej, vi tar dem för gott.

Ellung bekräftar sedan att formuleringen om Daniel Sachs innehav diskuterats och att man valt att inte redovisa omfattningen eftersom ”han inte kontrollerar Proventus Industrier”, det företag där han är vd liksom i ägarbolagen.

När Proventus köpte TV4-posten stod aktien i 170 kronor. Nu är aktien värd 242 kronor. Daniel Sachs post har ökat i värde med 32,6 miljoner under det gångna året.

Styrelsen, ledd av Sachs, förslår att bolagsstämman den 10 maj delar ut drygt hela årsvinsten till ägarna. Vinsten per aktie var 9:41 efter full skatt, styrelsen vill dela ut 10 kronor, alltså 4 530 000 kronor till Daniel Sachs.

Sachs får 300 000 kronor om året i styrelsearvode, vice ordförande Torsten Larsson får 225 000, de fyra ledamöterna Thorbjörn Larsson, Jan Erik Knarrbakk, Ingrid Dahlberg och Mats Sundström får vardera 150 000 kronor.

 

Så här går det alltså till i det nya judiska "förlovade landet", Sverige.

Några bonusfakta: Daniel Sachs är svärbror till Marcus WallenbergDaniels judiska syster Fanny Sachs gifts in i Wallenberg-klanen. Daniel Sachs håller inte bara på med lönsamt trixande utan får glamour genom att exempelvis sitta som ordförande för Kungliga Dramatiska Teatern AB.

 

 

Det judiska mediamonopolet 

 

"Israel behöver all PR man kan få. Det gäller att ta vara på de chanser som bjuds."

- Den sionistiske juden Willy Silberstein i en artikel i Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.3-1978. Willy Silberstein, tidigare Menorah-medarbetare, blev september 2003 utrikeschef på Sveriges Radios Eko-nyheter.

 

Den Bonnierägda och "mediegranskande" tidningen Resumé listade 2006 vilka de ansåg vara Sveriges 99 mediemäktigaste personer. Listan var intressant då den påvisade den kraftiga överrepresentationen av judar bland de mediemäktiga. Hela sex personer (vad vi säkert vet) av de tio första var judar, vilket bekräftar att judarna som kollektiv har ett enormt medieinflytande.

Notera också att den statliga myndigheten Levande Historia den 14 mars samma år presenterade en undersökning om svenskarnas attityder till "antisemitism". I undersökningen hävdades att 18% [av svenskarna] instämmde helt eller delvis i påståendet ”judarna har stort inflytande över medierna”. Något som orsakade ett ramaskri i massmedia där sådana åsikter framhölls som "antisemitiska", trots att Resumés egen undersökning bekräftat detta faktum.

De sex judar som återfanns på tio-i-topp-listan var följande: 

Leif Pagrotsky, kulturminister (1:a plats)

Jonas Bonnier, vice Vd, Bonnier (2:a plats)

Bengt Braun (4:e plats)

Peter Hjörne, ägare Stampen (7:e plats)

Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande, Bonnier (9:e plats)

Daniel Sachs, ordförande TV4 (10:e plats)

Redan på plats elva kommer f.ö. nästa judinna, Jeanette Bonnier, som kvalificerar sig i egenskap av delägare i Bonnierimperiet, men vi valde att stanna vid de tio första.

 
***

Radio Islam har i arbetet Israel Nätverk i Sverige noggrant kartlagt de personer och grupperingar som arbetar för den judiska saken och staten Israel.

Familjen Bonnier är väl kända. Att familjen är starkt kopplad till det judiska kan exempelvis utläsas i följande utdrag från judarnas främsta tidning i Sverige, Judisk Krönika. I nr.3-1995 av tidningen gjorde deras judiska skribent Suzanne Gottfarb en oerhört intressant intervju med Åke Bonnier, bror till den öppet judiska förlagschefen Eva Bonnier, och en man som bestämt sig för att infiltrera den kristna kyrkan i egenskap av "kristen" präst, samtidigt som hans judiskhet kvarstår till 100%.

Judisk Krönika skriver:

Åke Bonnier, son till Gerard, är präst i Lidingö församling. Vi möts i S:ta Annagården mittemot Lidingö kyrka, där han har sitt tjänsterum. Han ser så "Bonniersk" ut att det är svårt att inte betrakta honom som jude, prästkragen till trots. Och intrycket förstärks av hans livliga sätt att tala och diskutera och inte minst av hans böjelse att dra judiska vitsar titt som tätt i stället för att svara på en fråga. Vad vi nu skall diskutera är hur en Bonnier kan välja att bli kristen präst. Särskilt en Bonnier vars far var medlem i Judiska Församlingen och som ligger begravd på den judiska begravningsplatsen. [...]

När Åke Bonnier håller kurser i judendom kommer många kristna fram till honom och säger att han talar så väl om det judiska att de själva nästan känner lust att bli judar.

Åke Bonnier säger själv till Judisk Krönikas intervjuvare:

Men intresset för judendomen har hela tiden vuxit. Nu skall jag studera Jesus ur ett judiskt perspektiv, för Jesus var ju jude och inte kristen.
[...]
- Mitt judiska blod svallar ofta och visst känner jag mig kluven. Mina två besök i Israel har varit en enorm upplevelse. Första gången jag stod vid Västra Muren grät jag faktiskt. Jag blev själv förvånad över hur starkt jag kände. Jag erfor i hela kroppen att detta delar jag både med mina judiska bröder och med Jesus.

 

För att summera:

Judisk Krönika skriver själva "att det är svårt att inte betrakta honom som jude". Åke Bonnier drar t.o.m. "judiska vitsar titt som tätt", talar om "mina judiska bröder" och om "mitt judiska blod" och hur hans besök i judestaten Israel "varit en enorm upplevelse".

Och så låter alltså den Bonnier som ska kallas för kristen!

  

Israellobbyns mediamakt är inte bara orienterad kring den judiska Bonnierfamiljen.

Vi har skrivit omfattande om detta i avsnitten: Judar och massmedia i Sverige, i tidningsvärlden, och Israellobbyns inflytande inom TV och radio.

Den kan här vara på sin plats att sammanfatta de viktigaste dragen.

I södra Sverige är det den likaledes judiska Hjörne-familjen (Kaplan) som styr och ställer. Huvudmannen Peter Hjörne har själv skrivit i sin tidning Göteborgs-Posten (12/12-1999) om sitt "självklara, långvariga engagemang för den judiska saken" och även visat detta stöd praktiskt genom aktiva bidrag till Förenade Israelinsamlingen och censur av rapporteringen om Israels övergrepp.

En annan judisk mediaaktör är Renée Mohlkert som varit Vd och koncernchef för Östgöta Correspondenten i Linköping och är en stark profil i tidningsbranschen. Östgöta Correspondenten hade förut juden Ernst Klein, Expressens tidigare utrikeschef och barnbarn till överrabbinen i Stockholm, som chefredaktör.

En annan mediafamilj med starka band till apartheidstaten Israel är Pers-klanen (icke-judisk, vad vi vet) som under åratal styrde över den mäktiga VLT-koncernen och där familjehövdingarna vurmat för Israel och Förenade Israelinsamlingen. Anders H. Pers som skriver för Israelinsamlingens tidning Menorah har varit ordförande för TT i början av 1990-talet och suttit i styrelsen för TV4 AB.

 

Den numerade avlidne Stenbeck var ingen jude men han var en skrupelfri icke-judisk motsvarighet i sitt affärstänkande och sitt maktbegär. Stenbeck har haft judar som Torsten Press, Jan Friedman, Jan Steinmann, Raoul Grünthal (sedermera TT chef), Dorotea Bromberg och Robert Aschberg i sin närhet som sina springgossar. 2004 kopplade Stenbäck-sfären till sig supersionisten och juden Pehr Gyllenhammar, morbror till ovannämnde Peter Hjörne, som ny styrelseordförande för Kinnevik.

Här är det också på sin plats att påminna om att Stenbeck-koncernens Metro International sedan 1999 haft en jude från Israels politisk-diplomatiska etablissemang, Uriel Savir, som styrelseledamot och där denne sionistiske jude och politiker hösten 2002 - efter Stenbecks död - utnämnde till ordförande för Metro International och således blev tidningens högste chef (se exempelvis mediatidningen Resumé, 2/9-2002).

Uriel Savir är en israelisk toppdiplomat som varit Israels generalkonsul till New York, generaldirektör för Israels utrikesdepartement, Israels chefsförhandlare i de förrädiska s.k. Oslo-samtalen med palestinierna, och som också leder ett s.k. "fredsinstitut" i Tel Aviv inspirerat av den kriminelle judiske politikern Shimon Peres (mannen bakom Israels kärnvapen och massakern i libanesiska Qana 1996).

 

Judarna har de sina inom alla mediagrupperingar. Där agerar de portvakter för vad som får och inte får sägas och agerar också ögon och öron för svenskarna.De bestämmer vilken information svensken skall ta del av och hur han/hon sen ska tolka olika frågor, som exempelvis Palestinafrågan och frågan om kritik mot judisk makt.

Några exempel:

I Bonniertidningen Dagens Nyheter är det den fräcke juden Peter Wolodarski med polskt-judiskt ursprung som sedan 2009 är tidningens politiska redaktör. Något som ger honom en nyckelposition varifrån han kan påverka denna stora tidnings politiska profil. Detta samtidigt som Wolodarski sitter i redaktionen för Judisk Krönika, judarnas främsta tidskrift.

Dagens Nyheter har också Nathan Shachar som Israelkorrespondent. Nathan är konvertit till judendomen och son till Knut Ahnlund, en sionist som tidigare var ordförande för Samfundet Sverige-Israel. Nathan Shachar har ett förflutet på den israeliska tidningen Jerusalem Post och skriver också för Judisk Krönika

I vänstersfären har vi istället "superjudinnan" Helle Klein som bestämmer hur man där skall tänka och tolka omgivningen. På Aftonbladet har hon den tunga posten som tidningens politiska chefredaktör. Helle Klein är syskonbarn till ovannämnde Ernst Klein och barnsbarnsbarn till överrabbinen Gottlieb Klein.

I stats-TV har vi judinnan Margit Silberstein som i nyhetsprogrammen förklarar de inrikespolitiska tvisterna för de svenska tittarna. Hon har också varit inrikeschef på radionyheterna. Hennes judiske bror Willy Silberstein har samtidigt haft toppbefattningar inom Sveriges Radio. Willy Silberstein är numera ordförande för judarnas stridsorganisation mot kritik, den s.k. Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) och har tidigare jobbat på tidningen Menorah.

Under 2003 var det riktigt bisarrt - och här måste judarna grinat av förnöjelse - ty då blev Margit Silberstein i april inrikeschef på Eko-nyheterna i P1 medan brodern Willy Silberstein själv fr.o.m. september 2003 blev utrikeschef för samma nyhetsredaktion. Således både inrikes- och utrikesnyheterna i händerna på judar med starka band till Förenade Israelinsamlingen och som till råga på allt var syskon! Hur demokratiskt var det får man fråga?

En annan tycka-till jude på SVT:s nyheter är Rolf Tardell, för att inte glömma judinnan Jane Brick, släkt med de sionistiska litauisk-judiska bröderna Daniel och Simon Brick som är kända för att bl.a. ha grundat Judisk Krönika och som var några av den tidiga sionistiska rörelsens främsta förkämpar i Sverige (Simon Brick var exempelvis ordförande för den sionistiska organisationen KKL - Judiska Nationalfonden).

I kommers-TV har vi numera Bonnierägda TV4 där juden Göran Rosenberg (ska uttalas rrråååsenbergk - med rullande "r", för att man ska få den rätta jiddish-touchen), förklarar för icke-judarna både inrikes- och utrikespolitik.

Sen finns det en hoper andra aktivister.

Juden Arne Lapidus på Expressen jobbar både på Judisk Krönika samtidigt som han är Expressens Mellanösternkorrespondent. SvD har länge haft judiska Cordelia Edvardson som Israelkorrespondent, en kvinna vars son är officer för de israeliska fallskärmsjägarna och där hon dessutom själv suttit i styrelsen för Samfundet Sverige-Israel. Snacka om opartisk!

Under åratal var som sagt den tyske juden Frank Hirschfeldt ansvarig för utrikesprogrammen på SVT och den polsk-judiske Henrik Frenkel var chef för nyheterna på Aktuellt under 1990-talet. Henrik Frenkel är numera gift med Cissi Elwin, Vd:n för Filminstitutet. Frenkel har på senare tid avancerat i de judiska kretsarna och nyligen tillträtt som ordförande för Stiftelsen Judisk Krönika, något som uppmärksammats med ett stort reportage i Judisk Krönika nr.5-2009 där hans personliga vänskap med sionistfamiljen Einhorns bl.a. framkommer.

Kan här nämnas att ovannämnde finansjude Mikael Kamras, direktör och VD för Proventus, också varit ordförande i Stiftelsen Judisk Krönika

 

En annan viktig aktör är den av de judiska företagen Bonnier AB och Proventus ägda debatt-siten Newsmill. Att den inte är opartisk verkar allt fler förstå men att den är i händerna på Israels mest hängivna aktivister är det nog få som känner till. En hint fick man när politisk inkorrekt information om Expo/SKMA-ikonen Stieg Larsson rensades bort för ett tag sen. Och vi ser nu Ekerotharna skriva nya manifest mot Israels fiender på just Newsmill.

En av de tunga namnen bakom detta viktiga debattforum är den sionistiske juden Leo Lagercrantz som både är en av grundarna och ägarna men också en av sitens tre redaktörer.

På bilden nedan - som bör spridas - ser man Leo som grabb när han på ett judiskt jippo spelar fiol - inte framför den svenska fanan - men framför Israels fana och ett porträtt på sionismens grundare Theodor Herzl (och inte någon svensk folkhemshjälte). Något som svart på vitt i uttryckets rätta betydelse visar var sympatierna ligger.

 

Bild och bildtext från Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah, nr.1-1998.

Judisk-israelisk tillställning där man ser Newsmillredaktören Leo Lagercrantz med fiolen i högsta hugg.

Observera den israeliska flaggan bakom honom och bilden på sionismens grundare Theodor Herzl (den skäggige herren upp till vänster på fotot).

 

 

En riktig skandal är att Leo Lagercrantz judiske far Hugo Lagercrantz - professor, barnläkare och chef för Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm - var en av den mängd judiska läkare som skrev under ett bisarrt upprop i Läkartidningen till stöd för den judiska staten under Israels massaker i Gaza januari 2009 (se Läkartidningen, nummer 3, 2009-01-16, Svenska läkare fördömer »Hamas användning av civila som mänskliga sköldar«). Detta samtidigt som Israels militär medvetet krossade sjukvårdsinstitutioner i Gaza, inklusive sådana stöttade av Sverige (se exempelvis artikeln i SVT 11 januari 2009, om att "en sjukvårdsklinik i Gaza knuten till Svenska kyrkan utplånades i går kväll av en israelisk missil").

 

Leo Lagercrantz. Judisk debattredaktör
för siten Newsmill.

 

Leo med Alex Schulman, son till
Menorah-redaktören Allan Schulman.

 

När judarna under sommaren och hösten 2009 började frukta Mohamed Omars samarbete med Radio Islams Ahmed Rami och den nya motståndsfront som börjat formas satte de ånyo sina aktivister i rörelse med skrämselartiklar/program som de av judinnan och producenten Sandra Klinghoffer på P1:s "Kaliber", Bernt Hermele på Realtid.se (vars judiska mor sprängdes av en självmordsbombare i Israel 2002), och judinnan Paulina Neuding i Svenska Dagbladet.

Likartat aktiverande av nätverket kunde man se under den senaste kampanjen mot Ilmar Reepalu januari 2010 för hans uttalande om judarnas politiska ideologi sionismen.

 

Här kan man notera att judarna numera värvat en hord välavlönade diktaturkramare som likt alla de opportunister man ser i länder där makten är odemokratisk och förljugen, sjunger högljutt med i propagandakören och följer nogsamt maktens taktpinne - mot att de tjänar bra med kosing och får tillträde till etablissemangets fina salonger.

Till dessa judarnas "hangarounds" och "prospekts" - för att låna MC-gängens terminologi - hittar vi de som så gärna vill tillhöra de utvaldas skara men som inte riktigt har "den rätta biljetten" men i sin iver ändå lägger ner mycket krut på att var Jakubowski & Co till lags.

Hade vi bott i det forna Östtyskland hade de samtliga varit Kommunistpartimedlemmar. Tro oss!

 

Bland de mer aktiva kan vi nämna Svenska Dagbladets Per Gudmundson som har hotet från islamismen som ett av sina stående teman. Föga överraskande men kanske inte lika välkänt är att denne dräng för den sionistiska makten springer på möten med just Israels främsta förespråkare. På Samfundet Sverige-Israels hemsida kan man läsa om organisationens årskonferens 2009 i Västerås där bl.a. Per Gudmundson och Expressens Ulf Nilsson figurerade:

Kl 12.50 hälsades vi välkomna av kommunfullmäktiges ordförande och därefter började dagens viktiga verksamhet, ett öppet samtal om massmedia. Deltagare var Per Gudmundsson, ledarskribent på SvD, Ulf Nilsson, journalist, Lisa Abramowicz, generalsekreterare i Svensk Israelinformation. Moderator och programledare var Siewert Öholm.

Man berättar vidare hur:

Per Gudmundsson hävdade att journalisternas partiskhet inte grundade sig på ideologi utan på opportunism. Endast några få journalister hade civilkurage nog att gå mot strömmen.

Det var verkligen rätt man att säga! "It takes one to know one" som ordspråket lyder.

 

En annan opportunist är Dilsa Demirbag-Sten från den kurdiska gruppen, som har lärt sig hur man ska göra karriär i Sverige om man saknar moral. Dilsa skriver, i framförallt Bonnier-Expressen, artikel på artikel om det islamistiska hotet och var också en av de som högljutt stödde Israellobbyns kampanj mot Aftonbladet som följde efter organhandelsartikeln 2009. Dilsa skriver artiklar med rubriker som "Israels framtid måste säkras" (Östgöta Correspondenten, 5 maj 2008) samtidigt som hon går på stödmöte för Israel under pågående massaker i Gaza 2009.

 

För att visa den tvivelaktiga nivån för dessa judeokratins knähundar kan vi ta upp två andra exempel som är nog så illustrativa. Den ene är "exiliraniern" Nima Dervish som i sin krönika i Bonnier-ägda tidningen City i Stockholm attackerat palestinierna och Mohamed Omar och som utmärkt sig som en av dessa paradtyper som säger det Makten vill höra. Nu har han själv avslöjats som både en hycklare och maktmänniska - se artikeln: Nima Dervish - en man utan heder.

En annan av dessa typer är marannojuden Jesús Alcalá som släppts tillbaka till sionistkompisarnas artikelspalter mot att han gör pigtjänst för dem med artiklar på judiska teman. Som färskt exempel skriver han i SvD, 17 januari 2010, om den israeliska organaffären: Aningslösheten är farlig, en propagandaartikel som för övrigt rekommenderats som "lästips" av SKMA-tribalisten Jonathan Leman på dennes propagandablogg.

Allt är tydligen OK med att nyttja denne filur så länge han håller sig till reglerna. Det finns inga reservationer mot att använda sig av den grovt kriminelle mytomanen Alcalá trots att han fick 18 månaders fängelse för flera fall av bedrägeri och försök till grovt bedrägeri i en stor skandal för några år sedan som judarna nu hoppas alla glömt. För de som vill fräscha upp minnet och påminnas om den moraliskt tvivelaktiga nivån på de personer som går Israelmaffians ärenden, läs våra artiklar: Alcalás härva av lögner och Den myglande "humanisten" - Alcalá avslöjad - igen! samt artikeln Jesús Alcalá - snaran dras åt.

  

***

 

Vi har här bara skrapat på mytan. Den information vi har publicerat står fri för alla att finna och ta del av. Vem som helst kan börja läsa Judisk Krönika, Menorah och de andra skrifter som är kopplade till den judiska gruppen i Sverige för att med dessa som instrument lära känna vilka som tillhör Israels nätverk och var i media dessa aktivister sedan dyker upp.

Om vi inte börjar exponera Israels nätverk är det stor risk att vi går en katastrofal utveckling till mötes med ökad splittring och hat mellan grupper samtidigt som Sveriges goda anseende utomlands allt mer dras ned i smutsen. Skadorna kan i värsta fall bli irreversibla.

 

En avslutande not: 

Israels spion/mördar-organsation Mossad är kända för att i sina kontakter med andra länders underrättelsetjänster se till att det bara är de själva som gynnas. Icke-judiska länders säkerhetstjänster står i kö för att få jobba med judestatens agenter och tror att deras assistans för Israel ger dem respekt från deras judiska motpartnerns. Den avhoppade Mossadagenten Victor Ostrovsky har dock berättat att vårt grannland Danmarks underrättelsetjänst - som utfört mycket pigtjänst åt judestaten - systematiskt av Mossadmännen i deras interna diskussioner kallas för "fertsalach", det hebreiska uttrycket för "fjärtar". Ostrovsky skriver i sin bok "By Way of Deception":

"The relationship between the Mossad and Danish intelligence is so intimate as to be indecent. But it is not the Mossad’s virtue that is compromised by the arrangement; it’s Denmark’s. And that’s because the Danish are under the mistaken impression that because they saved a lot of Jews in World War II, the Israelis are grateful and they can trust the Mossad."

"The Mossad have such contempt for their Danish counterparts that they refer to them as ‘fertsalach’, the Hebrew term for a small burst of gas, a fart… they tell the Mossad everything they do."

 

Är det också vår roll i Sverige, att bli judarnas fjärtar?

Att det är "good for the Jews" är förstås självklart. Men är det bra för oss? Och är det moraliskt?

 

***

 

Våra judiska mediamakthavare - om de talade klarspråk... 

 

Tor Bonnier.

"Jag är numera död överhövding för den judiska Bonnierkoncernen. Min fru Jytte har berättat om mig och Israel i sina memoarer:

'Han reste till Israel och diskuterade sionismen med ledande politiker, bland annat med Golda Meir som försökte övertala honom att emigrera till Israel'. "



    
Carl-Johan Bonnier.

"Jag är en av Bonnierfamiljens nuvarande makthavare. Vi ökar vår makt på yttrandefrihetens bekostnad - och tjänar pengar på kuppen!"

Göran Rosenberg.

"Jag har varit med i sionistiska organisationer i Israel men är nu den som skall tolka både inrikes- och USA-politik i Bonnierägda TV4."

Helle Klein.

"Jag fnissar för jag tycker det är så kul att kombinera mitt arv som överrabbinens barnsbarnsbarn med att bestämma det politiska innehållet i Sossevänsterns viktigaste tidning, Aftonbladet. Har jag förresten berättat att jag är prästvigd också?"

 

Margit Silberstein.

"Jag bestämmer hur du ska tolka inrikespolitiken på TV och radio. Min judiske bror Willy Silberstein från Förenade Israelinsamlingen har tidigare varit chef för utrikesnyheterna på P1, på den tiden jag var deras inrikeschef. Willy är förövrigt ny chef för Svenska Kommittén mot Antisemitism, det du!"


Jan Scherman.

"Jag är 'halvjude' och VD för TV4 där f.ö. min dotter Clara Scherman är inköpschef, och det är vi som bestämmer vad du får se på här."



Jonathan Leman.

"Jag jobbar för den judiska kamporganisationen SKMA och Weil/Urwitz-finansierade Expo. Är du mot oss - är du en 'antisemit'! Jag är förresten 'antirasist', syns inte det? (Ta inga profilbilder, för Guds skull!)"

Jackie Jakubowski.

"Jag är polsk jude, chefredaktör för Judisk Krönika, Årets journalist år 2000, och bestämmer vilka i den svenska debatten som skall få uttala sig om oss judar. Min tvillingsyster är förresten officer i den israeliska armén. Ballt va?"


 
Peter Wolodarski.

"Jag är politisk redaktör för Dagens Nyheter och sitter samtidigt i redaktionen för Judisk Krönika. Jag är ett åsiktsproffs som också ses i TV8 och i tyckarpanelerna i SVT. Har jag nämnt att det var jag som var en av de mest pådrivande om nödvändigheten att militärt ta itu med arablandet Irak?"

 

 


Bilaga

Utdrag från "Israels Nätverk i Sverige":

 

 Gota Bank

 

Gota Bank bildades 1988 genom sammanslagning av Wermlandsbanken, Skaraborgsbanken and Götabanken. (Wermlandsbanken grundades 1832, vilket gjorde den till den äldsta av bankerna. Skaraborgsbanken, bildad 1865, var den dominerande lokala banken som hade öppnat ett kontor i Stockholm redan 1902.) 1993 tog Nordbanken över Gota Bank.

 

 

 

Finansjuden och sionisten Gabriel Urwitz.

 

På Gota Bank kom den judiske bankchefen Gabriel Urwitz att bli ökänd.

Gabriel Urwitz var tidigare anställd som bankdirektör på huvudkontoret på SE-Banken 1979 och därefter gjorde han sig känd som VD på Richard Hägglöf Fondkommission AB 1980-1984.

Direktören och f.d. VD:n för Nobelstiftelsen, Stig Ramel, skriver i sin bok "Pojken i dörren" (Atlantis, 1994):

"Till chef för dotterföretaget Hägglöfs hade utsetts Gabriel Urwitz, briljant begåvad på de flesta områden, men enligt Conny, som var ordförande för Hägglöfs, dessvärre inte på det administrativa. Kring sig hade Gabriel samlat en ung krets medarbetare, som i takt med de stigande vinsterna med allt större irritation såg dem kanaliseras över till moderbolaget. Vidare hade Gabriel personligen engagerat sig i ett nytt investmentbolag, Proventus, som hans [judiska] vänner Robert Weil och Mikael Kamras höll på att bygga upp. Conny ansåg med rätta att här förelåg en intressekonflikt och menade att Gabriel på olika sätt försökte spela över Hägglöfs till Proventus."

"Osäkerheten om Urwitz verkliga lojaliteter framkom med stor tydlighet i samband med det mycket uppmärksammade fientliga bud, något missvisande kallat »tender offer«, som Proventus 1983 lade på Argentus.

För mig som styrelseledamot i Argentus och Beijer, som var stora delägare i B & B, var det minst sagt märkligt att uppleva hur vd i ett av dess dotterbolag aktivt engagerade sig mot ägaren. Proventus propå att köpa Argentus med betalning i egna aktier avvisades med stor bestämdhet av Argentus styrelse med en kärv hänvisning till att sistnämnda aktier inte var acceptabla som likvid. Jag hade själv formulerat avslaget och fick styrelsens fullmakt att framföra beskedet till Proventus, som representerades av Gabriel Urwitz.

Vi hade ett tufft samtal vid en lunch på Teatergrillen. Han visade till en början ringa benägenhet att ge efter, trots att han föreföll befinna sig i en minst sagt svag position. Tydligen kände han att han hade starka krafter bakom sig. Vi noterade senare med intresse att ett tydligt spår efter den misslyckade raiden ledde till Ulf Lindén och Volvo."

"Konflikten ledde till ytterst stormiga sammanträden. Urwitz, som har sinne för dramatiska effekter, för att inte säga affekter, och är verbalt välutrustad, gav vid ett tillfälle mig som ordförande en utskällning i ett tonläge, som inte ens Marcus Wallenberg skulle ha funnit lämpligt att använda. Att detta tillfälle inte ledde till en hjärtattack kan bara förklaras av att jag av naturen utrustats med lågt blodtryck. Till sist var måttet rågat, och Gabriel fick lämna Hägglöfs vid årsskiftet 1984-85."

 

Juden Karl-Adam Bonnier (född 1934), var styrelseledamot i ovannämnda B & B Invest 1970-1986 och dess ordförande 1986-1987. Inom familjeföretaget tillhör han styrelsen för Bonnier-koncernen och är ledamot i AB Dagens Nyheter, Albert Bonnier AB och AB Boninvest.

Stig Ramel noterar i sin bok:

"Under dessa konfliktfyllda år förhöll sig Karl-Adam, som från sina företagsekonomiska studier i Virginia följde striderna men då och då gjorde ett nedslag på slagfältet, märkligt avvaktande. Både Conny och jag kände att hans hjärta fanns hos Gabriel Urwitz och Proventusfolket.

Detta ledde till att det tidigare tillitsfulla samarbetet mellan oss urholkades. Jag avgick som ordförande vid stämman i juni 1986, då Karl-Adam inte ville acceptera mitt krav på att han skulle minska sitt dominerande ägande i företaget. B & B:s utveckling som självständigt företag krävde det, ansåg jag. Sedan jag lämnat och vid bolagsstämman hyllats med allsång ledd av Karl-Adam själv, gick händelseutvecklingen snabbt.

Just det inträffade som Conny och jag fruktat. Redan i december tog Proventus över. De betalade ett mycket högt pris för B & B:s delar av det finansiella varuhus, som Gabriel ville skapa. Sedan sålde de sin del i Gota till APP-Trygg Hansa på en ännu högre prisnivå, men lämnade Gabriel kvar att möta den storm som skulle komma. Det finansiella varuhuset visade sig vara ett korthus, som virvlade bort med vinden."

 

Föga överraskande är det att juden Karl-Adam Bonnier vars "hjärta fanns hos Gabriel Urwitz och Proventusfolket" också senare satt med i styrelsen på Gota AB 1987-1991.

En annan sionist, bankdirektören Sten Bylander, som vi berättar mer om i avsnittet om Götabanken där han var utlandschef, tillhörde Gotabanken och var också konsult på Gotagruppen 1983-1986. Som vi berättat ovan var Bylander även ordförande för Handelskammaren Sverige-Israel åren 1965-1971.

 

Bakom Proventus AB stod således juden Gabriel Urwitz som var dess VD 1985-1989, juden Mikael Kamras som var vice VD för Proventus 1985-1989 och ordförande efter 1989, och slutligen juden Robert Weil, Proventus' huvudägare.

Proventus stod i sin tur bakom Gota AB och frontmannen Gabriel Urwitz var under perioden april 1989-mars 1991 ordförande, och under perioden april 1991-augusti 1992, verkställande direktör i Gota Bank.

Under juden Urwitz´ ledarskap lyckades han med en av de värre bankkrascherna i modern svensk bankhistoria, ett bistert faktum som är svårsmält för de som pläderar högt om de judiska affärsmännens välsignelse och deras orubbliga affärsgeni.

DN (30/12-1993) innehöll en avslöjande artikel om bankkraschen med rubriken "Luften gick ur trions ballong" som på ett avslöjande sätt behandlade Gotabankens uppgång och fall och de tre aktörerna bakom; Gabriel Urwitz, Mikael Kamras och Robert Weil:

"Drömmen om ett stort finansiellt varuhus slutade i ett fiasko I dag har staten tvingats ta över Gota Bank och hälften av bankens tillgångar förs över till städbolaget Retriva. I pengar handlar det om 44 miljarder kronor, vilket placerar banken i toppen på listan över finansvärldens värstingar."

"Planerna på den nya finansjätten presenteras i slutet av 1986. Götabanken och Wermlandsbanken slogs samman med företagen i B & B Invest och fondkommissionärsfirman Jacobson & Ponsbach. Bakom affären fanns Proventus med Robert Weil, Mikael Kamras och Gabriel Urwitz i spetsen.

Under 1988 och 1989 lånade Gotabanken ut pengar till höger och vänster. Främst rörde det sig om krediter till en omfattande fastighetsspekulation."

"Under 1991 uppgick kreditförlusterna i Gota Bank till 4 miljarder kronor. Året därpå ökade det till hela 12.5 miljarder kronor.

I augusti 1992 lämnade Gabriel Urwitz posten som VD i Gota AB och Gota Bank. Han fick samtidigt avgångsvederlag och en pensions-utfästelse värd 11.5 miljoner kronor."

"Förlorare är skattebetalarna, som får täcka förlusterna, och de anställda, som förlorat eller kommer att förlora sina jobb.

Vinnarna finns hos Proventus, främst då bolagets huvudägare Robert Weil."

 

I DN:s sammanfattning av "finanskrisens aktörer" (DN, 16/7-2001) är domen mot Urwitz hård:

"Under den tid Urwitz var ansvarig [för Gota Bank] steg kreditförlusterna till 23 miljarder kronor, den mest förlusttyngda av alla banker i förhållande till sin storlek. Hösten -92 gick Gota AB i konkurs och banken övertogs av statliga Nordbanken. 1995 erkände Urwitz sitt styrelseansvar för de dåliga krediterna och betalade ett skadestånd motsvarande 3,3 miljoner till Nordbanken."

 

När sionisten Gabriel Urwitz, tidigare VD för Gotabanken, pekas ut som en av de huvudansvariga för bankens katastrofaffärer, tar Urwitz till det gamla beprövade knepet att påstå sig vara utsatt för en "antisemitisk" häxprocess.

I en mycket uppmärksammad artikel införd på DN-Debatt (21/2-1994) använder Gabriel Urwitz detta listiga knep för att rikta bort uppmärksamheten från sitt ansvar för Gotabanken-haveriet och istället försöka utmåla sig som en lidande judisk martyr, än en gång på falska grunder utpekad som brottsling av de "antisemitiska" icke-judarna, gojerna:

"Jag och mina kolleger har inte gjort några fel i någon bank- eller aktiebolagsrättslig mening [...] Det finns ingen skuld att erkänna. Det finns inga pengar att betala tillbaka [...] Under tiden spyr massmedierna sin galla över bankdirektörer i allmänhet och mig i synnerhet.

Jag är jude. Pengar, judar, svåra tider tycks bädda för speciella känslor. En del tidningar, som Nya Wermlands Tidningen och Värmlands Folkblad, har haft artiklar om mig som jag tror även andra bedömare än jag själv skulle hålla med som är på gränsen till antisemitiska [...] Jag beskrivs som "girig", "arrogant", "ansvarslös" m.m."

Urwitz talar vidare om att han utsatts för "direkta hot" p.g.a. medieuppmärksamheten och att "konsekvenserna för min familj och mig börjar nu bli så pass obehagliga att gränsen för vad som går att stå ut med närmar sig."

Urwitz, som säger sig vara rädd för hot tvekar dock aldrig att reservationslöst stödja den sionistiska staten Israel, en stat som tillämpar just hot och terror dagligen för att försöka nedtrycka ett helt folk, palestinierna. Urwitz har hela tiden hört till en av de flitigaste ekonomiska donatorerna till Förenade Israelinsamlingen och har regelbundna annonser för sitt företag med det anmärkningsvärda namnet Purim AB (!) i denna sionistiska organisations tidning "Menorah".

Så fort hans affärer synas kommer hans prat om "antisemitisk" häxprocess. Ännu ett exempel på att sionister aldrig tolererar att kritiskt granskas. Den avlidne judiske cirkusdirektören Francois Bronett talade också om "antisemitiska" kampanjer mot hans person istället för att svara på frågan om varför han gjort allt i sin makt för att slippa betala skatt till Sverige samtidigt som han sade sig älska detta land.

Statens juridiska ombud i Gota-bank affären Otto Rydbeck, gick senare i en artikel i DN Debatt (26/2-1994) till motangrepp mot Urwitz där han skrev att "det finns goda juridiska grunder för banken att föra en skadeståndstalan mot de fd bankstyrelseledamöterna", och att "förtagskrediter beviljats på ett mycket knapphändigt underlag och utan närmare analys av låntagarens återbetalningsförmåga". Rydbeck ansåg också att "det finns ett allmänt intresse att fastställa huruvida ett ansvar kan utkrävas av dem som medverkat till bankkrisen i Sverige".

Rydbeck konstaterade i sitt inlägg att "även om utgångspunkten av en process på intet sätt kan sägas vara given är Urwitz uttalande om "häxprocess" och antydningar om att annat än sakliga skäl legat bakom beslutet att instämma honom grundlösa och vittnar snarast om att han inte har haft kunskap om vilket juridiskt ansvar som följer av ett styrelseledamotskap".

Dåvarande skatteminister Bo Lundgren, som senare blev partiledare för moderaterna, gav följande kommentarer till Urwitz utspel, i DN (22/2-1994):

- Anspelar han på sin judiska bakgrund är han snett ute. Då är det synd om honom.

- Ett antal bankledningar gjorde misstag, men vi har anledning att främst titta på Gota Bank och Nordbanken eftersom staten där är ägare.

- Det är en ren skadeståndsfråga, absolut ingen politisk process."

 

Som juridiskt ombud i denna valde Urwitz förstås en judisk advokat, Lennart Kanter.

Not: Lennart Kanter har f.ö. också verkat som litteraturkritiker på Svenska Dagbladet och han skriver också recensioner i Judisk Krönika (se Judisk Krönika, nr.6-1996).

 

Men det går ingen nöd på Urwitz efter detta snedtramp.

Sedan dess har han engagerat sig i företag med namn som Purim AB (anspelar på den judiska slakten på 75 000 perser i Bibeln och den efterföljande purimfesten) och Urwitz AB.

 

Den 12/3-1994 rapporterade Aftonbladet att Garbiel Urwitz investerat 5 miljoner kronor i företagskedjan Leksaksmagasinet som en del av ett utvidgande av hans verksamheter.
 

 

På senare tid har Urwitz gjort sig känd för sitt riskkapitalbolag Segulah AB som han grundade med den mycket yngre juden Daniel Sachs, och där Urwitz sedan år 2000 är VD och storägare för. Både Segulah och hans två tidigare nämnda företag stoltserar med stora avdragsgilla annonser i den sionistiska tidningen Menorah (Förenade Israelinsamlingen).

 

Det är också av intressant att titta närmare på Urwitz val av samarbetspartners på Segulah.

Daniel Sachs (född 1970), kommer från den judiska klanen Sachs, en klan vi berättat om tidigare. Tidskriften "IT-affärer" (nr.8-2000) skriver:

"Hans [Daniel Sachs] farfarsfar Josef Sachs gjorde NK till ett storvaruhus efter utländskt mönster. Hans farfar Ragnar Sachs drev NK lika expansivt som sin far och gick samman med Turitz & Co, det vill säga Epavaruhusen.

Daniel har så att säga att brås på."

 

Efter studier på Handelshögskolan och i USA hade Daniel Sachs en egen rörelse och arbetade som konsult.

1995 bildade han tillsammans med Gabriel Urwitz´ investeringsbolaget Segulah där Daniel Sachs var dess VD (t.o.m. år 2000 då han fick sitt toppjobb som verkställande direktör på IT-företaget Spray Ventures). Sachs har sedan fortsatt sin aktivitet i Segulah som styrelsemedlem.

När Sachs så lämnade VD posten på Segulah blev kollegan Urwitz Segulahs nye VD.

 

 

 

GP, 29/10-1994. Gabriel Urwitz tjänade gott om pengar på sina kunder och fick en mångmiljon-pension t.o.m när han kraschade hela banken. Kritiken mot sig kallar han "antisemitism".

En annan jude på Segulah är Lars Josephson, född 1942, civilekonom, och som sitter som styrelseledamot i AB Segulah

Därutöver är Lars Josephson verkställande direktör i Calamus AB som är moderbolag till Svenska Rotor Maskiner (SRM) AB. Josephson var tidigare finansdirektör i KF och Kema Nobel samt vice president i Chase Manhattan Bank i New York och London och har styrelseuppdrag inom SRM-gruppen.

 

I december 1996 rapporterades det att investmentbolagen Svolder och Bure där bland annat finansmännen Gabriel Urwitz, och Fredrik Gottlieb står bakom, gick in med ett tillskott på 15 miljoner kronor till multimediaföretaget Levande Böcker AB , som då innehade c:a 50 procent av marknaden för kunskapsprogram i Sverige.

F.ö. kan vi nämna att Urwitz numera utövar inflytande via Segulah-gruppen på företaget LärData AB.

 

 

På senare tid har Garbiel Urwitz ånyo kommit i rampljuset då detaljhandelsföretaget "Ordning och reda Papper & Design AB" som Urwitz via sitt bolag Segulah äger, stämts inför Stockholms tingsrätt då det anklagas för att ha skrivit avtal med företag som inte existerar (se DN 21/7-2001, under den skojiga rubriken "Oreda hos företag som säljer ordning").

 

Inom den akademiska världen har klåparen Urwitz en post som adjungerad professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Inom den judiska världen är man stolt över sin Urwitz och han är en framstående medlem av den Judiska Församlingen i Stockholm numera dess vice ordförande. Han har innan dess verkat inom den Judiska Församlingens partier "Liberal Judendom" och "Judisk Samverkan" och han tillhör styrelsen för den "Judiska vänföreningen".  

Gabriel Urwitz har också tillträtt den hedersamma posten som "Chairman of the Board of Directors" i det judiska utbildningsinstitutet PAIDEIA i Stockholm (se bilden intill).

 

Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén (t.v.) bredvid den judiske finansmannen och sionisten Gabriel Urwitz (t.h.), vid ett besök på det judiska utbildningsinstitutet PAIDEIA i Stockholm.

Bild och bildtexter från skriften "Paideia Perspectives", nr.1-2002.

***