No hate. No violence
Races? Only one Human race
United We Stand, Divided We Fall
Radio Islam
Know Your enemy!
No time to waste. Act now!
Tomorrow it will be too late

English

Franç.

Deutsch

Arabic

Sven.

Español

Portug.

Italian

Russ.

Bulg.

Croat.

Czech

Dansk

Finn.

Magyar

Neder.

Norsk

Polski

Rom.

Serb.

Slov.

Indon.

Türk.

汉语

John Bennett:

Vad är "förintelsen"?

och

vad är "revisionism"?

 


Advokaten
John Bennett, antirasist och ordförande för medborgarrättsrörelsen i Australien, skrev till Ahmed Rami följande brev pulicerad i Ramis bok "Israels makt i Sverige":




Sidney 30/06/88


Hej Ahmed,

Varför har du inte behandlat myten om"förintelsen" (Holocaust) i din bok Vad är Israel? Holocaust eller Förintelsen spelar en avgörande roll för sionisternas propaganda och anspråk på att besitta Palestina som den judiska staten Israel. Därför bör frågan prövas.

Eftersom jag är mycket intresserad av medborgerliga fri- och rättigheter är jag också intresserad av censur och förvrängning av historien genom censur. Den sista stora hemligheten, om den påtvungna repatrieringen av sovjetiska medborgare hölls hemlig i 25 år. Det bör noteras att detta skedde i en värld, d v s Västvärlden där de flesta medborgare litar blint på att de lever i ett öppet samhälle där inget kan hemlighållas p g a "pressens frihet". Denna skändlighet hölls hemlig av de allierade som var ansvariga för terrorbombningen av Dresden, atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki, massakern i Katynskogen och Stalins jätteutrensningar.

Dessa allierade planerade att skjuta 50 000 av Tysklands intellektuella elit innan de, på sionistiskt initiativ genomförde skådeprocessen i Nürnberg. Är den Sista hemligheten verkligen den sista hemligheten ? Eller har en gigantisk bluff tvingats på de demokratiska samhällena trots deras fria press och oberoende universitet?

Hur det står till med pressfriheten och med universitetens oberoende visade Rassinier-fallet på 50-talet och Faurisson-fallet på 70-talet. Hade det liberala samhället varit funtat på det sätt som det beskriver sig själv borde alla demokratiska krafter i Europa rest sig som en man och försvarat Rassiniers och Faurissons medborgerliga rättigheter. Studerar man dessa fall förstår man hur denna gigantiska bluff varit möjlig.

Nazisternas mord på sex miljoner judar beskrivs vanligen som århundradets värsta brott. Ja, som historiens värsta brott. De flesta historiker accepterar detta som ett fastslaget faktum fastän skillnaderna i de olika historikernas beskrivningar av hur det hela gick till är avsevärd. Sålunda säger professor H Diwald i sin Geschichte der Deutschen att centrala frågor om den slutliga lösningen genom evakuering till öst förblir olösta. Media beskriver Holocaust oavbrutet i teater, filmer, seminarier etc, etc. Ingen människa tycks fråga sig om det ligger något intresse bakom denna flod av böcker, filmer och s k dokumentärer om Holocaust. Det kan tilläggas att Holocaust är hebreiska och betyder brännoffer, men åsyftar vad vi kallar Förintelsen.

Det var en dokumentär i den amerikanska TV-kanalen ABC där västtyska advokater försvarade åtalade med orden:"kanske det aldrig fanns några gaskamrar", som sådde de första fröna av tvivel hos mig. Fanns det verkligen gaskammare för massavlivning av människor? Och hur fungerade de?

Det hävdas alltså att nazisterna planerade att utrota alla judar genom en slutgiltig lösning! Koduttrycket för denna gigantiska massaker var 'evakuering till öst '.

Många judar blev dödade i partisanstrider eller i repressalier mot partisaner. En grupp på 3000 man SS-trupper s k Einsatzgruppen var, hävdas det, ansvariga för avlivandet av c:a 1.5 miljoner judar i s k gasbilar. Denna siffra, 1.5 miljoner, varierar mycket starkt hos alla Holocaustförfattare, som t ex Hilberg, Reitlinger, Levin, Dawidowicz, Ainsztain och Poliakov, alla judar.

Vad beträffar antalet dödade i de olika lägren Auschwitz, Treblinka och Sobibor så varierar de lika starkt. Trots dessa fantastiska variationer blir alltid slutsumman för alla författare densamma; 6 miljoner. Böckerna om Holocaust är, The Destruction of the European Jews (Hilberg 1961), Den slutliga lösningen (The Final Solution, Reitlinger 1963), The War against the Jews (Dawidowicz, 1975), Jewish Resistance in Nazi Occupied Eastern Europe (Ainsztain 1974), The Holocaust (Levin, 1968) och Das Dritte Reich und seine Diener (Poliakov, 1955). Det kan tilläggas att den senare, Poliakov, är chef för judiskt dokumentationscenter i Paris.

I det mest kända lägret Auschwitz dödades offren genom att gasen, Zyklon B, släpptes ned genom en lucka i taket in i gaskammare, som var kamouflerade som duschrum.

Det är mycket svårt att få tag på någon bestämd uppskattning av omfattningen, om tid- och platsangivelser för Einsatzgruppens verksamhet. De judiska historikerna påstår att denna styrka på endast 3000 man har mördat 1.5 miljoner civila av vilka 600 000 var judar. Detta skulle alltså Einsatzgruppen ha gjort vid sidan av sina normala uppgifter som var att bekämpa partisaner. Judiska historiker presenterar två helt olika roller för det judiska motståndet i det naziockuperade Europa.

Hilberg och Reitlinger säger att det överhuvudtaget inte förekom något motstånd, medan Ainsztain i sin ovannämnda bok påstår att judarna befann sig i första ledet.

Bilden är så oklar att man - som inom många andra perioder av historien - kan tro det man vill tro. Kanske dog en halv miljon judar under hela kriget p g a partisanoperationer, repressalier mot partisaner, svält i ghetton och tyfus. Av de omtalade gasbilarna där 100 000-tals judar ska ha mördats togs inte en enda som krigsbyte av ryssarna. Deras existens finns endast omnämnda i motsägelsefyllda vittnesutsagor bl a i propagandafilmen Shoah där en välkänd mytoman, Müller, spelar en av huvudrollerna. Sanningen är förmodligen den, att tyskarna uppträdde i Östeuropa som amerikanerna i Vietnam. Överhuvudtaget är "historikerna" mycket svävande för att inte säga fåordiga när det gäller Einsatzgruppens verksamhet.

Vad gäller de s k förintelselägren är de judiska historikerna mycket talföra och detaljerade. Och vad beträffar Auschwitz' centrala roll i "århundradets brott" så bör de judiska historikernas påståenden granskas närmare. Det hävdas att c:a två miljoner människor gasades ihjäl i Auschwitz. Om vi tar ett medeltal av ovannämnda historiker så hamnar vi vid en siffra kring någonstans en miljon (ett intressant faktum är att dödssiffran för de olika lägren kan variera otroligt från historiker till historiker men slutsumman blir ändå alltid av någon märklig anledning - 6 miljoner!)

Det är numera ett allmänt erkänt faktum att några gasningar inte ägde rum i "vanliga" koncentrationsläger som Dachau, Buchenwald, Mauthausen och Bergen-Belsen d v s i stort sett de läger som idag ligger på västtyskt område (Buchenwald ligger i DDR och Mauthausen ligger i Österrike).

Det är också ett allmänt erkänt faktum av alla historiker att fångarna i dessa vanliga läger fick klä av sig vid ankomsten, fick håret avklippt och att de därefter behandlades med desinfektionsmedel. I alla läger skildes de arbetsföra från de icke arbetsföra. I samtliga läger desinficerades kläderna med insektsbekämpningsmedlet Zyklon B. Desinfektionsrummet i Dachau kan fortfarande inspekteras.

De allierade påstod ursprungligen att gasningar ägde rum i Mauthause, Bergen-Belsen, Dachau o s v . Dessa anklagelser togs så småningom (i slutet av 50-talet) tillbaka och från och med 1960 säger den officiella historieskrivningen överallt att Dachau och de andra lägren i väst var vanliga KZ-läger och inte förintelseläger.

Professor Paul Rassinier, socialist och fransk motståndskämpe, som satt som fånge i Buchenwald i två år förnekade att man hade gasat ihjäl människor där. Han hävdade i sin bok The Drama of the European Jews, att en miljon judar hade dött p g a undernäring, antipartisanoperationer men framför allt i tyfusepidemier. Han hävdade att han inte kunde finna något ögonvittne till massgasningarna i förintelselägren som t ex Auschwitz och att siffran 6 miljoner var uppdiktad.

Han hävdade också att de olika historikernas beräkningar utgick från helt olika mätmetoder, demografiska data, antal döda i olika läger och att det överhuvudtaget inte gick att få fram exakta tal p g a Judiska Världsrådets vägran att hålla folkräkning över världens judar. Han påstod vidare att bevisen för gasningarna i Auschwitz speciellt edvittnesmålen av kommendanten Höss och av den SS-officer som hade hand om pestkontrollen, Gerstein, och av f d fångar som Nyiszili, antingen var framtvingade och undettecknade under tortyr, falska eller uppdiktade. Samma notering kunde göras i samband med "bekännelsen" av Stagl, kommendanten i Treblinka enligt Gitta Sereny i hennes bok Into that Darkness.

Alltså, historikerna som påstår att massgasningar har ägt rum i Auschwitz försäkrar att rutinen, selektionen av arbetsföra, rakning och avlusning med Zyklon B följdes upp med massgasning. Detta skedde enbart i de läger som idag kontrolleras av Sovjet.

Det påstås vidare att judar som utvalts för förintelse lurades in i gaskammare förklädda till duschrum, att rummen låstes och att Zyklon B släpptes ned från taket av SS-officerare och att judiska arbetsbrigader sedan tog ut alla kroppar och förde dem till krematoriet där de brändes.

Eftersom alla koncentrationsläger och förintelseläger samt läger för krigsfångar hade krematorier för bränning av de avlidna - detta för att undvika spridning av epidemier - så försäkrar dessa historiker att krematorierna i Auschwitz hade en dubbel roll. Denna dubbla roll bestod i att förutom att bränna de fångar som hade dött p g a undernäring, epidemier eller på annat sätt också bränna de massor som gasades ihjäl dygnet runt. Diwald försäkrar att krematorierna i Auschwitz byggdes tillföljd av en förödande tyfusepidemi i juli 1942 i vilken 20 000 människor avled.

Det är mycket svårt att bränna upp och förinta en kropp i det fria (t ex Hitlers och Goebbels kroppar) och massgravar är mycket lätta att upptäcka (t ex massgravarna efter Katynmassakern). Det är därför nödvändigt för Hilberg och Reitlinger m fl att hävda att alla eller så gott som alla kroppar av ihjälgasade offer gick upp genom skorstenen, eftersom man inte hittat några massgravar i Auschwitz eller de andra förintelselägren.

Hilberg och Reitlinger går inte in på detaljer hur dessa massgasningar genomfördes, vem som släppte ned Zyklon B, hur de judiska arbetsgrupperna tvättade bort blod och exkrementer från sig själva, om de 2000 kropparna i varje gasning togs ut med skottkärror eller för hand eller hur man lurade ett så stort antal judar så lätt in i gaskamrarna.

Det hävdas att det inte finns någon överlevande från dessa arbetsbrigader som kan vittna eftersom samtliga blev dödade av SS. Det är följaktligen inte heller känt hur exkrementerna från de 2000 kropparna i en vanlig gasning avlägsnades och hur nästa omgång offer aldrig märkte stanken av exkrementer, blod och urin.

Visar inte detta att historikernas påståenden strider mot sunda förnuftet? Går det inte upp ett ljus varför detta ämne inte får debatteras i media eller vetenskapligt undersökas i en historisk avhandling. Och ovannämnda fakta är bara några få väsentliga fakta som holocausthistorikerna är mycket förtegna om i sina beskrivningar.

Man får inte lov att veta, utan skall bara tro! När någon begått ett mord brukar undersökningsdomarens första fråga vara: "Vem gjorde det?" När tre eller fyra miljoner människor har mördats måste frågan också ställas - naturligtvis!

Holocausthistorikerna (av vilka bara en är historiker till yrket) säger att Hitler gav order om massmorden, att Himmler organiserade det hela, att Eichmann deporterade människorna till lägren, att Gerstein beställde gasen, att Höss administrerade själva dödandet i lägret och att Tesch & Co levererade gasen.

Men vilka utförde själva morden, d v s vilka släppte ned den dödliga gasen Zyklon B? Jag har skrivit till sex professorer i modern historia i Australien och ställt denna fråga och andra frågor. Endast en svarade, och hänvisade då till Guinness Rekordbok som omnämner en viss sergeant Moll. Just denne historiker hade rekommenderats mig som en historiker som är extremt noggrann med källforskning och att få data verifierade. En av dem som rekommenderade dennne skrupulöst noggranne historiker som alltså använder Guinness Rekordbok som källa är en akademiker som har specialiserat sig på västtysk politik. Är inte detta betänkligt!! Samme historiker sade också att de människor som faktiskt släppte ned gasen var betydelselösa personer vars identitet ingen hade brytt sig om att ta reda på. Ingen brytt sig om att ta reda på?!! Det är faktiskt sant således! Ingen frågade Höss om dessa betydelselösa individers identitet. Simon Wiesenthal och andra nazijägare samt den israeliska säkerhetstjänsten Mossad verkar vara lika ointresserade. Wiesenthals bok, Mördarna mitt ibland oss, omnämner inte ens de SS- officerare som släppte ned gasen i Auschwitz eller de andra förintelselägren. Alla böcker av Morse, Presson, Krausnik, Cohen, Höhne, Sereny, Naumann, Steiner och Poliakov ignorerar eller undviker detta.

Låt oss anta att cirka en miljon judar, plus ungefär en miljon icke-judar, främst zigenare, gasades ihjäl i Auschwitz i grupper om, säg, 200 åt gången - eftersom ingen tar Höss' siffra på 2000 på allvar - betyder det, att man skulle ha utfört 10 000 gasningar. Det skulle alltså betyda, att vid 10 000 olika tillfällen lurades hopar av judar och icke-judar in i gaskammare förklädda till duschrum. Är detta sannolikt? Dessa duschrum var till förväxling lika de duschrum som fanns i alla KZ-läger (Dachau, Buchenwald etc). De judiska arbetsbrigaderna var så nära offren att de kunde ha ropat till dem (Ainsztain s.791 och Hilberg s.626). På något oförklarligt sätt hade alla spår och all lukt av exkrementer, blod och urin avlägsnats. Vid 10 000 tillfällen släpptes Zyklon B ned av SS-officerare och vid 10 000 tillfällen avlägsnades kropparna av judiska arbetsbrigader. Ungefär 100 judar behövdes i varje skift för att avlägsna kropparna (Hilberg s.629, anger siffran 400 för en arbetsbrigad) och tusentals judar måste ha använts under de två och ett halvt år som gasningarna skall ha pågått och ändå refererar holocausthistorikerna inte till ett enda ögonvittne och det finns inte ett enda fotografi.

Det godtyckliga antalet döda som Hilberg, Reitlinger, Dawidowicz, Ainsztain, Levin och The World Jewish Congress samt militärdomstolen i Nürnberg uppger måste studeras närmare. De nämner olika tal för olika länder och olika läger men kommer ändå fram till siffran 6 miljoner.

Ett stort antal SS-officerare måste ha medverkat i själva nedsläppandet av gasen. Förmodligen den mest avskyvärda delen i detta s k "Århundra-dets Brott". Och ändå har inte en enda av dessa SS-officerare blivit åtalade. Ingen har brytt sig om att ta reda på deras identitet. Nürnbergåklagarna, Simon Wiesenthal och Mossad kanske förlåter dessa obetydliga individer, men vilka är det man förlåter?! Varför har man inte brytt sig om att ta reda på deras identitet? Och - varför frågade man inte Rudolf Höss om deras identitet?

Det är inte bara så att samtliga medlemmar av de judiska arbetsbrigaderna är försvunna utan också samtliga SS-officerare som deltog i nedsläppandet av gasen och det finns inte ett enda fotografi av en gaskammare med ett lik i, i de jättelika arkiven från Nürnbergrättegången. Och varför försökte ingen av motståndsgrupperna ta ett fotografi av en gasning i smyg? Det finns ju så många andra fotografier från denna tid i lägren.

Ainsztain påstår i sin bok att fotografier av döda kroppar i det fria och kroppar som kremerades togs och skickades till London men att de "tappades bort". Emellertid skall de allierade ha känt till att folk dog i lägren och kremerades men varit skeptiska beträffande gasningarna. Men varför försökte man inte muta någon SS-officer att ta ett fotografi för att få bevis?

Det har ofta hävdats att nazisterna var monster och det måste de verkligen ha varit för att utföra århundradets brott. Det hävdas vidare att de brukade filma sina brott för att kunna njuta av dem privat. Enligt en holocaustförfattare brukade en SS-officer masturbera medan han betraktade gasningarna (Max Dimont i The Indestructible Jews).

De filmer som brukar visas på TV som bevis på grymheterna är i verkligheten filmer på fångar i Dachau eller Belsen som dött i tyfus eller av undernäring. Ironiskt nog berodde massdöden i Bergen-Belsen och Dachau i slutet av kriget på de allierades bombningar som fick till följd att transportsystemet bröt samman och på bristen på desinfektionsmedlet Zyklon B.

Vad hände med gaskamrarna i Auschwitz? Enligt Reitlinger blev de nedmonterade och transporterade till Gross Rosen och försvann sedan. Dachaus gaskammare som numera korrekt beskrivs som en desinfektionskammare kan inspekteras. Men vad hände med de gaskammare som var platsen för 10 000 gasningar? Och för miljoner ihjälgasade människor?

Dessa frågor, liksom frågor om Auschwitz är också relevanta för Treblinka, Sobibor och Belzec. Man försäkrar att nazisterna pressade på med gasningarna trots att man var i akut behov av arbetskraft och trots arméns behov av att ha största möjliga tillgång till järnvägarna i synnerhet efter de stora nederlagen vid Stalingrad (jan. 1943) och Kursk (jul.1943)

En historiker i boken "Hitler among the germans" säger att nazisterna gjorde det därför att de var galna och prioriterade utrotningen av judar framför att vinna kriget. (Samme författare inlåter sig på litet psykologisk historia när han hävdar att Hitler hade ett behov av att förlora kriget för att komma över sin känsla av skuld över sin mors död och för att han blivit matad med bröstmjölk för länge). Är det rimligt att sätta tilltro till dylika så kallade historikers sanningssträvan?

Om nazisterna prioriterade utrotningen av judar (p g a att Hitler fick bröstmjölk för länge eller inte) varför avbröts då alla gasningar sommaren 1944? Varför dödades inte de hundratusentals som hölls inspärrade i läger under krigets slutskede? Och varför fanns det inget utrotningsprogram i Dachau, Buchenwald och Bergen-Belsen? Hade inte SS allt intresse av att avliva alla överlevande som kunde vittna mot dem?

Är det bara en tillfällighet att de vanliga koncentrationslägren fanns i det område som idag tillhör Polen? Är Höss' vittnesmål att gasningarna startade sommaren 1941 och att människor gasades ihjäl i grupper om 2000 trovärdigt?

Är det troligt att Höss plötsligt beslöt att desinfektionsmedlet Zyklon B som användes för att desinficera kläder plötsligt skulle användas till att gasa ihjäl människor? Är det troligt att gasningarna upphörde i fem månader bara därför att Höss hade ersatts som kommendant?

Om nazisterna var så fanatiskt bundna till sin utrotningsplan, varför skulle Höss' avgång ha någon inverkan på ett sådant program? Är det troligt att en polisstat som lämnade 100-tals ton dokument efter sig och tusentals nyckelvittnen (Reitlinger s.532) om vilken det sagts att man inte gjorde någonting överhuvudtaget utan att sätta det på pränt - inte lämnade ett enda dokument om gasningarna efter sig?

Historiker förlitar sig i hög grad på Kurt Gersteins bekännelse. Gerstein som ledde pestkontrollen i Auschwitz gjorde en bekännelse på franska 1945 och försvann sedan trots att han befann sig inom lås och bom i militärfängelset Cherche-Midi i Paris.

Det finns åtminstone tre olika versioner av hans bekännelse. Han påstår att 25 miljoner människor blev ihjälgasade, att han gick med i SS för att förhindra morden och att kropparna i gaskamrarna stod uppresta som saltstoder efter gasningarna. Gersteins vittnesmål är uppenbart falskt. Liksom Höss' edsvittnesmål borde det ges samma trovärdighet som de anklagades bekännelser i Moskvaprocesserna på 30-talet.

Holocaustlitteraturen är mycket detaljrik i sina beskrivningar av hur judarna transporterades till lägren och hur de kremerades efter döden, men det finns ett kusligt gap i historien när det gäller beskrivningen av själva gasningen. De vaga beskrivningar som finns är mycket motsägelsefyllda när det gäller kropparnas position efter gasningen och hur lång tid det tog att döda offren. Jfr Hilberg s.627, Reitlinger s.157 och Dawidowicz s.190 och lägg märke till hur snabbt man behandlar själva gasningsprocessen och detta i böcker som i medeltal har c:a 500 sidor.

Om vi istället antar att det var nödvändigt att hitta på detaljer om gasningsproceduren i Auschwitz, så blir uttalandena av "ögonvittnen" som den kvinna som aldrig korsförhördes och sedan försvann (förmodligen till Israel) mer begripliga. Hon hävdade att hopar på c:a 300 offer lastades i grävskopor och sedan tippades in i gaskammare förklädda till duschrum. Hon hävdade vidare att gasningen av hennes grupp stoppades efter några minuter därför att hon var till hälften arisk. Reitlinger som citerar den tydligen för evigt försvunna Nyiszili hävdar att ingen överlevde en gasning. Då blir de vittnesmål som t ex i Pohlrättegången säger att SS-männen var humana nog att krossa skallarna på spädbarnen och sedan kasta dem i elden och att Auschwitzorkestern användes för att tysta offrens skrik mer begripliga. För övrigt stämmer inte dessa vittnesmål med de som avgivits av överlevande medlemmar av orkestern.

Det försäkras vidare att firma Tesch och Tsabernow försåg Auschwitz med Zyklon B och att domen mot Tesch och Weinbacher (Zyklon B-rättegången) med påföljande dödsdom bevisar att Zyklon B användes för förintelse av både insekter och människor. Beviset mot Tesch och Weinbacher var ett dokument som någon hittat i ett olåst skåp.

Detta "dokument" saknades emellertid under rättegången och all kontorspersonal på firman förnekade all kännedom om det. Dessutom förnekade samtliga anställda på firman att gasen kunde användas till annat än insektsbekämpning.

Om man betänker att de allierade i Jalta beslöt att skjuta femtiotusen ledande tyskar utan rättegång men senare ändrade sig och beslöt om rättegång med egna domare och åklagare och med sionister i ledningen för den s k War Crimes Branch, är det kanske överraskande att inte fler från firman Tesch och Stabernow blev hängda. Frågan om en opartisk process var knappast relevant i den atmosfär som hade piskats upp av de allierades media 1945.

Domare Wengerstrums och domare van Radeus kommentarer är relevanta: Nürnbergrättegången var bara ett nytt illdåd i raden av skändligheter som Dresden, Hiroshima och katynmassakern. President Kennedy berömmer i sin bok "Studier i mod" senator Robert Taft för hans mod att fördöma rättegångarna.

Enligt historieböckerna och media och framför allt enligt den flodvåg av filmer, TV-serier och teaterpjäser som visas gav Hitler order om den slutliga lösningen genom förintelse. Det finns emellertid inte ett enda dokument (se dr Kuvoby och L Poliakov) som bekräftar detta.

Och - vi vet, att Hitler i sina långa bordssamtal, i sina samtal med sina vänner eller i något dokument inte nämnde något överhuvudtaget om en slutgiltig lösning genom förintelse. Varför sade eller antydde Hitler i dessa bordssamtal, som antecknades av Henry Picker och som ej var avsedda för publicering eller för offentligheten, inget om de pågående massmorden på judarna med flera? Dessa bordssamtal pågick mitt under kriget - och alltså också under den föregivna Förintelsen - i en smärre krets av höga nazistledare och där Hitler talade mycket öppenhjärtigt om allt möjligt som sysselsatte hans tankar och engagerade honom.

Historikerna brukar säga att det är tur att de petigt byråkratiska tyskarna dokumenterade allt de gjorde så noggrannt. Och det gjorde de verkligen och dokumenten kan få tala för sig själva. Hitlers politik beträffande judarna gick ut på en slutgiltig lösning "genom evakuering". Orden "genom evakuering" lämnas sorgfälligt ut i all förintelselitteratur.

Alla dokument som finns om lägren talar om vikten av att hålla dödstalen nere och om vikten av att bekämpa tyfus och undernäring för att bevara arbetskraften som det var brist på. Det är inget mysterium att nazisterna inte lämnade något dokument om massförintelse genom gasning. Få människor dokumenterar något de inte gör!

Det tyska motståndet mot Hitler finns väl dokumenterat (t ex Hoffman: The German Resistance to Hitler). Motståndsrörelsen inkluderade höga Wehrmachtofficerare, fackföreningsledare, ledare för politiska partier, kyrkoledare, aristokrater, diplomater, författare, historiker, vetenskapsmän etc etc

Också ledaren för Wehrmachts underrättelsetjänst, Canaris, hörde till motståndsrörelsen. Canaris var även brittisk agent. Beck, Stauffenberg och Canaris är tre av de 2000 personer som Hoffman nämner i sin bok. Över 20 000 personer var direkt eller indirekt inblandade i konspirationen mot Hitler. Ingen av dem hade någon aning om att det skulle pågå en massförintelse genom gasning i Auschwitz eller annorstädes.

Är det verkligen möjligt att genomföra en så gigantisk operation utan att de högsta officerarna och arméns underrättelsechef inte skulle ha en aning om ett sådant företag? Är det möjligt att ingen skulle ha märkt effekterna i användandet av järnvägsnätet och bristen på slavarbetskraft?

Är det möjligt att Albert Speer, en nära vän till Hitler och chef för den tyska krigsekonomin, inte hade en aning om denna massförintelse?

Vilken försvarsadvokat som helst råder klienter i Eichmanns Speers ställning att spela med för att klara livhanken. Så skedde också!

Skriften "Six Million Did Die" av juden Arthur Suzman vilken har getts ut av South African Board of Deputies hänvisar till Speer som ett pålitligt vittne. Ett annat pålitligt vittne i "Six Million Did Die" är SS-domaren Konrad Morgen som 1943-44 skickades till Auschwitz för att undersöka anklagelser om mord, stöld och misshandel av fångar. Morgens rapporter från denna period visar att han inte hade någon aning om att massgasning skulle pågå där. Efter kriget vittnade han och sade det som var nödvändigt för att rädda sitt eget skinn.

Ingen av de brittiska krigsfångar som befann sig i Auschwitz, såg någon dygnet runt bolmande skorsten, än mindre någon gasning. Detta gjorde inte heller Röda Korset!

Frågan varför de allierade inte bombade Auschwitz eller järnvägslinjerna dit har förbryllat många. De allierade var i desperat behov av gummi, sedan japanerna 1942 hade lagt beslag på lejonparten av världens naturgummitillgångar.

Tyskarna hade världens mest avancerade metoder för framställning av syntetiskt gummi och dessa metoder utvecklades i Auschwitz. Auschwitz övervakades också av de allierade från luften. Det fanns också många kommunister inspärrade i Auschwitz som hade radiomottagare och radiosändare. Kommunisterna höll ett öga på allt vad som försiggick i Auschwitz.

Om det verkligen hade pågått dylika ihjälgasningar av hundratusentals, ja, miljoner människor är det svårt att tro att de allierade skulle ha varit omedvetna om sådana massgasningar i det 210 kvadratkilometer stora Auschwitzkomplexet med dess krigsviktiga industrier.

1978 frisläppte man de fotografier som amerikanska spaningsplan tog under den period 1944 då röken skall ha bolmat dygnet runt. Men inget av detta syns på dessa flygfoton som de allierade tog.

Är inte detta ett obegripligt mysterium?!

När man påstår att två miljoner judar och icke-judar skulle ha blivit ihjälgasade i Auschwitz så bör kropparna ha blivit kremerade eftersom man inte hittat några massgravar. Professor Rassinier och professor Butz har mycket klart bevisat att Auschwitz' krematorieugnar inte kunde ha klarat av att bränna denna mängd lik.

Om vi tar ett medeltal på det antal döda som förintelselitteratörerna Dawidowcz, Hilberg Reitlinger och Ainsztein anger, upptäcker vi att det skulle vara fysiskt omöjligt att bränna detta enormt stora antal människolik.

"Århundradets brott", 6 miljoner ihjälgasade judar har av professorn i dataelektronik vid Northwestern University of Illinois beskrivits som "Århundradets svindel" - på engelska, "The Hoax of the 20th Century"!

Siffran 6 miljoner hittades på av rabbinen Stephen Wise i World Jewish Congress och på senhösten 1942 skrev New York Times om 6 miljoner mördade judar (alltså ett par år innan brottet var utfört)!

Dessa skriverier om att två miljoner judar hade mördats och att ytterligare 4 miljoner skulle komma att mördas dök ofta upp i samband med kravet på en judisk stat i Palestina och argumenteringen för judarnas rätt att emigrera dit. Detta var ju ironiskt nog inte långt från den nazistiska politiken med den skillnaden att nazisterna hade tänkt sig Madagaskar som nationellt hem för judarna. Madagaskar hade ju tillsammans med Uganda nämnts av Theodor Herzl i boken Der Judenstaat som en av flera möjliga platser att grunda en judisk stat på.

Åklagaren i Nürnberg nämnde 1946 att 6 miljoner judar hade dött. Det godtyckliga i den siffran behöver knappast påpekas i ljuset av den kaotiska situationen i Europa med jättelika flyktinghopar längs vägarna och i beaktande av Judiska Världskongressens vägran att hålla en folkräkning över världens judar.

Det är också av intresse att de allierade utpekade Auschwitz som ett förintelseläger först efter det att förintelseaktionerna skall ha upphört.

Hade de gjort det tidigare, hade det varit lätt för tyskarna att ordna en internationell inspektion av lägret liksom när det gällde de sovjetiska morden på tusentals polska officerare i Katyn.

Det är vidare av intresse att varken Internationella Röda Korset eller den Judiska Senaten i Budapest visste om någon massdeportation av 400 000 judar från Ungern till Auschwitz. Rassinier har bevisat det omöjliga i en sådan förflyttning per järnväg.

Det är av intresse att känna till att unga judar i Theresienstadt frivilligt for för att arbeta i Auschwitz, detta trots att rabbi Bäck skulle ha varnat dem för gasningarna.

Det sätt på vilket rapporter av War Refugee Board har kokats ihop är också avslöjande.

Det finns otaliga andra punkter av intresse att ta upp. Men som advokat måste jag koncentrera mig på den för mig väsentliga punkten - vem som släppte ned Zyklon B.

Den som fortfarande hävdar att "6 miljoner judar dödades av nazisterna genom gasning, i synnerhet med Zyklon B, i ett utrotningsprogram" måste kunna svara logiskt på följande frågor:

1. Att de grundliga tyskarna bedrev en förintelsepolitik som innebar massavrättningar medelst gasning, i synnerhet i Auschwitz där man använde insektsbekämpningsmedlet Zyklon B, men att man inte lämnade ett enda dokument och att vi måste förlita oss på bekännelser som War Crimes Branch lämnat in till Nürnbergdomstolen, d v s bekännelser av Höttl, Höss Kramer och Stangl. Och att Krigsförbrytaravdelningen leddes av en sionist.

2. Att tyskarna prioriterade utrotningspolitiken framför att vinna kriget, men att gasningarna stoppades i september 1944 i Auschwitz och att judarna i "vanliga" koncentrationsläger (t ex Dachau) aldrig gasades. Hur skall detta förklaras?

3. Att hela den tyska motståndsrörelsen 1944 var helt ovetande om gasningarna. Är inte detta ytterst osannolikt?

4. Att chefen för Wehrmachts underrättelsetjänst var ovetande om gasningarna. Canaris, som var Hitlers motståndare i brittiska underrättelsetjänstens tjänst hade ju allt intresse av att påtala dessa massmord. Eller hur?

5. Att s k "trovärdiga" vittnen som Speer och Morgen 1944-45 var helt ovetande om gasningarna. Varför?

6. Att det bara var en tillfällighet att siffran 6 miljoner nämndes för första gången 1942. Är detta troligt?

7. Att det bara är en tillfällighet att alla "förintelseläger" är belägna i Polen eller på annat sovjetkontrollerat område.

8. Att två miljoner människor gasades ihjäl utan att ett enda ögonvittne kan berätta om det. Är detta troligt?

9. Att samtliga medlemmar av det stora antalet judiska arbetsbrigader blev likviderade. Eftersom arbetsbrigaderna byttes ut var femte vecka (Ainsztein s.789) så måste tiotusentals ha likviderats.

10. Att antingen 80% av de 800 000 som dog i Auschwitz (Reitlinger s.201 och s.501, om det nu går att uttyda dessa sidor) eller 1.5 miljoner av 4 miljoner som dog i Auschwitz (Ainsztein s.913) var judar.

11. Att det skulle finnad skäl att ignorera de officiella tyska dokument från Auschwitz som talar om 36 300 döda och istället godtyckligt välja någon av förintelselitteratörernas siffror.

12. Att absolut samtliga av det stora antalet SS-officerare har försvunnit spårlöst (utom sergeant Moll som bara dykt upp i Guinness Rekordbok).

13. Att det var en ren tillfällighet att Höss satt fängslad 18 månader i Krakow innan han avrättades av de polska kommunisterna.

14. Att det är ett förbiseende att Simon Wiesenthal och den israeliska spionorganisationen Mossad inte är intresserade av att ta reda på vilka som släppte ned Zyklon B i gaskamrarna.

15. Att krematoriet i Auschwitz kunde ha bränt två till tre miljoner kroppar på 2 1/2 år.

16. Att gaskamrarna i Auschwitz "bara försvann". Varför har de inte kunnat påträffas? Eller varför har man inte kunnat förklara hur de försvann?

17. Att man använde insektsbekämpningsmedlet Zyklon B också mot människor, när det krävs 24 timmars friskluftsventilation för att någon skall kunna gå in i ett rum där det använts utan gasmask och återvända levande?

18. Att de allierade inte bombade Auschwitz för att de inte hade en aning om vad som pågick där. Hur ska det förklaras?

19. Att det bara är en ren tillfällighet att historien om sex miljoner mördade judar spreds ut av New York Times 1942 och då i samband med kravet på en judisk stat i Palestina.

20. Att det är en tillfällighet att historien om sex miljoner mördade judar går som en ständig följetong i TV-filmer och tidningars kultursidor och att detta är av vital betydelse för staten Israels diplomatiska position i Västvärlden. Vem inbillar sig att det är en tillfällighet?

21. Att bevis, anskaffade under överinseende av David Marcus, sionist och chef för War Crimes Branch, är trovärdiga.

22. Att både Vatikanen och Internationella Röda Korset var ovetande om massgasningarna eller utrotningspolitiken överhuvudtaget. Polen är ju ett ärkekatolskt land och polska motståndsrörelsen hade under kriget nära kontakt med Vatikanen.

23. Att alla argument framförda av Rassinier och Butz skulle vara värdelösa utan att man redovisar dem?

24. Att boken "Six Million Did Die" är trovärdig trots att den använder ett flertal fotografier av offer för tyfus och undernäring som bevis på massavrättningar genom gasning?

25. Att det inte gjordes några försök av judiska och andra antinazistiska motståndsgrupper att komma över fotografier av gasningarna trots att det var viktigt att fästa de allierades uppmärksamhet på vad som hände.

26. Fast många fångar i Auschwitz hade radiosändare gjordes aldrig några försök att meddela omvärlden om gasningarna. Är inte detta märkligt, när det fanns möjligheter till kodade meddelanden?

27. Fast lokala partisangrupper skall ha känt till gasningarna gjordes aldrig några försök att spränga järnvägslinjerna till Auschwitz eller varna passagerarna om vad som väntade dem. Varför det?

28. Fast de judiska arbetsbrigaderna var så nära att de kunde ropa till de tusentals grupper som fördes in i gaskamrarna (Hilberg s.626, Ainsztein s.791) varnade de aldrig offren. Det betyder att ingen i den hundra man starka arbetsbrigaden (som byttes ut var femte vecka) inte en enda gång under de 10 000 gasningarna varnade offren. Är detta troligt?

29. Gasningarna tog från tio till trettio minuter och kropparna stod som pelare av basalt och hade inte plats att falla omkull eller låg utsträckta (Dawidowicz s.190-191) eller (enligt Hilberg s.627) inom 4 minuter var alla döda och kropparna var som ett torn av döda med några sittande. Reitlinger ger ytterligare en version av händelseförloppet.

30. Fast SS-männen gjorde stora pengar på att hyra ut de intagna som arbetskraft till den privata industrin, vid en tidpunkt när Tyskland var i desperat behov av arbetskraft, blev hela transporter av judar inte registrerade utan fördes direkt in i gaskamrarna. Hur skall detta förklaras som sannolikt?

31. Tusentals personer vittnade om gaskamrarna i Dachau och flera bekännelser kom fram i rättegångar. Plötsligt 1960 reviderade holocausthistorikerna denna historia och förklarade att gaskammaren i Dachau använts för desinfektion av kläder.

32. Detaljerade ritningar och konstruktionsdata finns bevarade från Tredje Riket när det gäller industrier, flygplan, tanks och U-båtar men ingenting om gaskamrarnas funktion. Också krematorieugnarna finns noggrannt dokumenterade - men inte gaskamrarna. Varför?

33. De höga dödstalen i koncentrationslägren sägs vara bevis på en utrotningspolitik, men dödsfrekvensen i britternas koncentrationsläger under Boerkriget var högre och ändå har ingen anklagat britterna för någon utrotningspolitik. Boerna överlevde - liksom judarna. Eller hur?

Israels dåvarande premiärminister Levi Eshkol förklarade i en intervju i västtyska tidskriften Der Spiegel 1967, att över 120 000 överlevande judar enbart från Auschwitz då (1967) levde i Israel - hur många hundratusental andra överlevande enbart från Auschwitz som levde i andra länder har vi aldrig fått veta -varför?

Vänlig hälsning,

John Bennett





 


"Det är ingen nyhet att de svenska judarna genom många olika kanaler bedriver ett lobbyarbete för Israels sak. [...] Vi måste kämpa för och försvara Israel med alla de medel som står till vårt förfogande."

- Willy Salomon, vice ordförande Stockholms Judiska Församling, Judisk Krönika, nr.4-5/1988.


Palestine banner
Viva Palestina!

Senaste upplagt


Islamofobi och sionism

En tom säck kan inte stå
Revisionistisk bok av Lars Adelskogh

De svenska judarna och Israel
- citaten från ledande judar säger allt!

Foton 

Pravdas intervju med Ahmed Rami     


Talmud unmasked
Talmud: en sionistisk operationsmanual


Israelobbyn och Förenta Staternas utrikespolitik
Av John J. Mearsheimer & Stephen M. Walt

Jan Myrdal intervjuas av Hizbollahs tidning

Mein Kampf
Av Adolf Hitler

"Varför skulle araberna gå med på fred? Om jag vore arab-ledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land."

- David Ben-Gurion, Israels första premiärminister


Det judiska Bonnierimperiet
- verktyg i Israels tjänst


Elie Wiesel: falskt vittne
Av Robert Faurisson


"Expo" - instrument i sionismens tjänst

Vad är sionism? - intervju med sionistkritikern Lasse Wilhelmson















Israels Nätverk i Sverige
Verket som avslöjar namnen på Israelmaffian och deras positioner i Sveriges maktcentra

Revisionismens segrar
Av Robert Faurisson

The Jewish hand behind Internet The Jews behind Google, Facebook, Wikipedia, Yahoo!, MySpace, eBay...

Sverigedemokraterna - i Israels sold - Bröderna Ekeroth, Bieler, Frick


Ahmed Rami intervjuar tyske general Remer i AL SHAAB 


Kan man verkligen skilja sionismen från judendomen?
Av Ibrahim Alloush

The Founding Myths of Modern Israel
Garaudy: "Den israeliska statens grundläggande myter"


Utdrag från den sionistiska planen för Mellanöstern

Reel Bad Arabs - Revealing the racist Jewish Hollywood propaganda

Alliansen Sydafrika - Israel

Leuchter-rapporten - Den första kemiska undersökningen av "gaskamrarna"

Israel Shahak: Jewish History, Jewish Religion
Shahak: "Judisk historia"


Varför behövs en islamisk revolution? - Av Ahmed Rami

Sions Vises Protokoll

Videos - viktig samling

Samlade citat om sionismen, judendomen, Radio Islam, etc

Förbjud det judiska Gamla Testamentet!
Av Ahmed Rami

Karikatyrer 

Aktivism! - Förena er i kampen!


Down with Zio-Apartheid
 Stop Jewish Apartheid!